Ett svårt beslut
Jag har skrivit Skiathosbloggen nu i snart två år. Det började som ett experiment. Jag ville berätta lite om den underbara ön Skiathos och livet på Skiathos sett med svenska ögon.
Att skriva en kvalitetsblogg, vilket var syftet med bloggen, tar en hel del tid och kraft. För att få bra bilder måste kameran ständigt vara med så att man kan fånga dom där speciella ögonblicken. För att få bra texter och förnya sig så måste hjärnan ständigt var på alerten. På det stora hela har jag varit nöjd med vad jag åstadkommit.
Jag har också varit speciellt nöjd med den respons jag fått. Under hösten nådde läsandet sin topp med över 4,000 besökare i månaden. Jag har fått mycket positiv feedback och totalt har det kommit in till dags dato 1,608 kommentarer. Och faktiskt, inte en enda, inte en, kommentar har varit negativ.
Men jag har nu kommit till en punkt när jag vill fokusera på andra saker. Jag har därför fattat ett svårt beslut. Skiathosbloggen i dess nuvarande form kommer att avslutas. Jag kommer inte att skriva bloggen med nästan dagliga inlägg. Man ska sluta när man står på topp, och jag har en känsla av att bloggen står på topp just nu.
Men Skiathosbloggen kommer att ligga kvar på nätet under överskådlig framtid. Alla som vill läsa om denna underbara ö kan gå tillbaka två år i tiden och läsa om sånt som händer på ön under dom olika årstiderna. Och skulle det hända exceptionella saker, till exempel en ny skogsbrand eller en jordbävning eller andra händelser av nyhetsvärde, så kommer jag att aktivera bloggen och rapportera om händelserna.
Jag vet att en del av er blir besvikna över att bloggen nu inte fortsätter. Men jag ber er respektera detta beslut. Och jag vill tacka er allihopa för dom gångna två åren. Det har varit en härlig tid.
Och vem vet, vi kanske ses på Skiathos i sommar.....
Gott Nytt År!
Så till slutet av detta 2007 fär jag önska alla läsare av Skiathosbloggen ett riktigt Gott Nytt År!
Ha ett riktigt bra 2008 och förhoppningsvis får ni alla en chans att besöka Skiathos under det kommande året!
Årets intervju
För min egen del var intervjun som jag gjorde med Benny Andersson efter inspelnigarna av Mamma Mia på Skiathos en av årets höjdpunkter.
Det var fantastiskt att möta denna framgångsrike, världsberömde och samtidigt så ödmjuke person. Det var också intressant att få lyssna till honom och höra vad han tyckte om Skiathos och Skopelos och om inspelningen av Mamma Mia.
Detta var utan tvekan årets intervju för min del....
Årets höjdare
Årets höjdare var när Stellan Skarsgård satt högt uppe in masten på en segelbåt i samband med inspelningen av Mamma Mia.
Jag har tidigare berättat om vår konversation: "Det är tur att du inte är höjdrädd" sa jag till Stellan i en paus mellan inspelningarna. "Jag är egentligen höjdrädd" svarade Stellan. "Jag bara spelar att jag inte är det".
Det var årets höjdare - både positionen högt uppe i masten och kommentaren!
Årets skyltar
Dom har säker funnits där länge. Men det var först i år som jag lade märke till skyltarna.
Många små gator inne i Skiathos stad är mycket smala och därför enkelriktade. Men skiathosborna tar inte så hårt på det här med enkelriktningen. Så därför satte man upp en skylt till på den här gatan. För dom som nödvändigtvis kör mot enkelriktningen så är det helt förbjudet att stanna....
Så detta blev helt klart årets skyltar på Skiathos....
Årets taverna
Till årets taverna måste vi väl ändå utse Taverna Sklithri, tavernan nere i vår vik.
Med ny chef, Stelios, och ny inredning blev Taverna Sklithri årets hit på Skiathos. Om man ville äta middag på tavernan i juli och augusti var det nödvändigt att beställa bord i förväg. Och inte undra på det; stämningen nere vid vattnet var fantastisk. God mat, gott vin, långsamma vågor som slår mot stranden, ljusen från Kalamakihalvön i skymningen. Här kunde man sitta länge och bara njuta.
Om fem månader är Taverna Sklithri öppen igen....
Årets katt
Inget var sig likt i Skiathos stad under inspelningen av Mamma Mia.
Alla trivdes, inte minst hundar och katter. Och till Årets Katt utser vi den här Missen som gjorde det bästa av situationen. Filmsladdarna formade en riktigt skön liten kattkorg. Vad kan väl en liten katt önska sig mer?
Årets hatt
Till årets hatt utnämner vi hatten som Pierce Brosnan bar utanför tagningarna. Den blev så populär på Skiathos att alla liknande hattar blev utsålda på Papadiamantis. Varje hustru och flickvän försökte hitta en sån till sin man.
Den här bilden är en paparazzibild. Jag tog den vid pool side på Skiathos Princess hotell där Pierce Brosnan bodde. Han såg aldrig att jag fotograferade. Strax efteråt kom han med sin familj rakt upp mot oss och hustrun och dom två pojkarna slog sig ner vid bordet bredvid vårt.
Pierce Brosnan blev oerhört populär på Skiathos. Han hade tid för alla. Han skämtade och skojade en hel del under filminspelningen och fick vid ett flertal tillfällen också oss statister att skratta gott. Dessutom ställde han hela tiden upp för fotografering när fans ville ha en bild tillsammans med honom. Hur orkade han bara?
Årets händelse
Årets händelse på Skiathos var filminspelningen av Mamma Mia. I Skiathos stad var allt upp och ner. Elementary School var centrum för alla aktiviteter och gamla hamnen var avstängd för inspelningarna som varade i en knapp vecka innan sällskapet drog vidare mot Skopelos.
Filmens producent var Tom Hanks som här ses med raska steg inne i inspelningsområdet. Själva var ju hustrun och jag statister - vilken upplevelse! Vi kommer bakom Tom Hanks efter en tagning, jag i en gammaldags vit basebollmössa och hustrun vid min sida. Men det var inte Tom Hanks som vi såg mest av utan centralfigurerna på Skiathos var Pierce Brosnan, Colin Firth och Stellan Skarsgård.
Nu ser vi fram mot filmpremiären som i Sverige blir i mitten av juli.
Årets drama
Årets mest dramatiska händelse inträffade i juli.
Tidigt en morgon såg vi dom lätt igenkänliga molnen, moln i rödskiftande färg först. Vi hade sett såna moln tidigare. Så småningom stod det klart att det var vad vi fruktade. Skogsbranden hade startat vid Skiathos soptipp och vinden drev den åt vårt håll. Efter ett antal timmar brann det i Aghia Paraskevi som utrymdes. Det fortsatte att blåsa i vår riktning.
Så småningom blev himlen mörk av moln. Brandbekämpningsplan och helikptrar dånade hela dagen över våra huvuden med sina vattenmassor som bombades ner mot branden. Vi liksom alla grannar plockade bort allt löst brännbart utomhus och tills elen försvann på eftermiddagen vattnade vi alla våra trädgårdar och sprutade vatten upp i trädens bladverk för att göra trädgårdarna så fuktiga som möjligt.
Men sent på eftermiddagen vände vinden. Det var tur för oss i Sklithri men sämre för andra. För oss var faran över den här gången.
Ett dygn senare var branden släckt men stora skogsarealer var utbrända och några hus förstörda. Men efter några dagar återgick ölivet till sin vanliga lunk. Det är ju så vi människor fungerar. Detta var vår tredje stora skogsbrand på Skiathos under våra 17 år där. Nu får vi hoppas att det dröjer till nästa gång....
Årskrönika 2007
I dom flesta avseenden blev väl 2007 som ett vanligt år på Skiathos. Efter vinterns Törnrosasömn kom den härliga våren med grönska och blommor, trots att vintern hade varit mycket regnfattig. Som vanligt på våren arbetade man överallt med att ställa allt i ordning inför turistsäsongen,
Och i april kom dom första charterturisterna. Som vanligt var ön överfull i juli och augusti och då var det tidvfis svårt att hitta både färjebiljetter, hotellrum och plats på charterflygen. När sommaren var över och många inom turistnäringen kunde får sova ut kunde dom flesta konstatera att säsongen hade varit bra.
Men visst hände det saker och ting utöver det vanliga. I vår årskrönika ska vi ni titta lite på dessa saker.
God Jul alla Skiathosfans!
Med en bild från ingången till vårt hus på Skiathos, tagen i januari 2006, ber jag att få önska alla Skiathosvänner en riktigt God Jul! Dom flesta av er, åtminstone ni som bor i södra halvan av Sverige, får nog en grön jul och då kan det kanske vara skönt att njuta lite av den grekiska snön istället.
Under mellandagarna kommer jag tillbaka med en årskrönika om året som varit på Skiathos!
Bloggsemester
Under ett och ett halvt års tid har jag nu skrivit Skiathosbloggen nästan dagligen. Enda egentliga uppehållen har varit när jag bilat melland Sverige och Grekland. Men nu ska jag ta bloggsemester i ett par veckors tid. Det ska faktiskt bli skönt, nästan som en vanlig semester. Jag låter er njuta av en riktig sommarbild under tiden.
Ni som vill läsa om Skiathos får gärna gå tillbaka i bloggen. I spalten till höger kan ni gå in under olika månader under den här tiden och sedan klicka på datum i almanackan. Det står säkert en del där som ni inte läst tidigare.
På återseende!
Drömmen om Grekland
Så här i vintermörkret är det lätt att drömma. Det är lätt att drömma om Grekland.....
Det kan vara små drömmar som att åka på en semestervecka till en grekisk ö nästa sommar. Och det kan vara stora drömmar som att skaffa sig något eget i Grekland, ett eget hus på något härligt ställe med utsikt över havet. Dom små drömmarna leder ofta till dom stora drömmarna.
Jag har en liten annan typ av dröm, ett slags vision, som håller på att forma sig till ett projekt. Jag planerar att göra en liten sak som ska hjälpa alla som drömmer. Ett projekt som kan hjälpa till att göra drömmar till verklighet. Mer än så tänker jag inte berätta för er just nu. Men jag har faktiskt berättat om mina ideer för en person som jag hoppas skulle vilja delta i detta projekt. Det är en person som liksom jag kan Grekland. Det är också en person som är ganska känd. Men om den personen inte vill vara med så får jag jobba vidare med dennna grej själv.
För drömmen finns där... Drömmen om Grekland...
Vad tänker fåglarna?
En fråga slår mig plötsligt: vad tänker fåglarna på Skiathos?
På sommaren ser dom högt från ovan massor med människor, liv och rörelse, och om dom kan höra är ljud överallt, åtminstone på sydkusten. Fåglarna har vant sig vid detta. På många tavernor och uteserveringar är dom en del av livet. Dom är vana alla dessa snälla men kanske obetänksamma turister som matar dom, som ger en del av sin mat. Jag undrar vad fåglarna tänker om människorna? Vi har ju trots allt en likhet: vi har båda bara två ben och det är ju inte så vanligt bland djuren.
Fåglarna verkar känna sig hemma på tavernorna. Så fort människorna går tar fåglarna över borden. Dom ser välmående ut.
Men så försvinner människorna på hösten. Tavernorna slår igen. Vad tänker fåglarna då? Vad gör dom då? Är dom så bortskämda så att dom har svårt med födan på vintern.
Men trots allt, livet som fågel på Skiathos är kanske inte så dumt?
Tavernan på Krifi Ammos
Jag visade en hel del bilder på Greklandskryssningen. När jag visade den här bilden av tavernan på Krifi Ammos, den Gömda Stranden, kom det en hel del skratt. En taverna, jovisst!
När jag första gången såg byggnaden trodde jag att det var ett gammalt ruckel som hade förstörts under åren av väder och vind. Ren nyfikenhet drev mig till "byggnaden". Då upptäcker man att det står en massa bord och stolar där, pappersdukar på borden, salt- och pepparkar. Sedan upptäcker man att man faktiskt kan få en kall öl och smårätter. Menyn är inte stor men maten smakade jättegott.
Kan det bli charmigare än så här?
Greklandskryssningen
Det var ett härligt dygn. Det var ett stycke Grekland mitt i den kalla och mörka nordiska höstnatten.
Den "grekiska" Siljafärjan lämnade Värtahamnen i Stockholm sent på lördag eftermidag och sedan blev det grekiskt för hela slanten. Vi åt grekisk buffet. Vi lyssnade på den grekiska musikgruppen Taximi och det tog inte lång tid förrän dansgolvet fylldes av folk som dansade grekdanser. Festen fortsatte hela natten, bland annat med skönsång av duon Greece, två skönsjungande svenskgrekiska tjejer från Skåne, som ni kommer att få höra mer av i framtiden.
På söndagen fortsatte festen och dessutom visades grekisk film och det fanns också ett antal greklandsrelaterade utställningar på färjan. Själv höll jag mitt föredrag om livet på en grekisk ö och om att köpa hus i Grekland på eftermiddagen. Jag tyckte att det gick bra och åhörarna verkade nöjda. Efter mig pratade Alexandra Pascalidou mycket roligt och engagerat om sin uppväxt och om sitt liv som journalist, då främst när hon jobbade nere i Grekland. Alexandra gav mycket av sig själv och det var en härlig presentation som hon gjorde.
Jag tycker synd om er som inte var med. Ni missade verkligen någonting. Men ni får väl komma igen nästa år...
En riktigt skön sommarbild
För alla er som missar Silja Lines Greklandskryssning nu i helgen laddar jag upp en riktig skön sommarbild.
Det är ju så att kring Skiathos finns flera härliga små öar, ofta med fina badstränder. Den här bilden kommer från Arkos Island som ligger strax utanför inloppet till Skiathos när man kommer med båt från Skopelos. Ön är helt obebodd och obebyggd med undantag för den lilla tavernan som ligger på en härlig badstrand. Hit kommer många små båtar på sommaren. Här njuter man av härliga bad och sedan en grekisk lunch med gott vin i den enkla lilla tavernan.
Imorgon går greklandskryssningen från Värtahamnen. Jag är i stort sett klar med mina bilder och mina tal. Den här helgen ska vi njuta av ett stycke Grekland på Östersjön. I nästa vecka ska jag berätta lite om kryssningen. Ni som missar den i år kanske vill åka med nästa år?
Inbjudande skylt
Vid min bildgenomgång dyker plötsligt den här skylten upp. Den ser inbjudande ut, eller hur?
Är det militärt område? Nej, det är faktiskt skylten vid ingången till en av Skiathos restauranger, där strippen börjar. Det är visserligen lunchtid och restaurangen är stängd, men ändå. Restaurangen ser egentligen trevlig ut, men skylten har skrämt bort oss och vi har aldrig gått dit.
Det borde ju finnas bättre sätt att marknadsföra sitt ställe kan man tycka. "Välkommen till middagen ikväll, vi är tyvärr stängda för lunch". Man alla kanske inte har känsla för hur man ska få gäster till sitt ställe.....
Den grekiska möbeln
Jag sitter och går igenom bilder från Grekland. Och så fastnar jag för den här bilden.
Finns det egentligen något mer grekiskt än grekiska kafestolar? Speciellt om dom är blå. IKEA får ursäkta man ska man köpa stolar i Grekland ska man köpa grekiska kafestolar.
Egentligen är dom inte speciellt bekväma. Man sitter som en pinne rakt upp och ner. Men jag tror att man, i varje fall jag, associerar stolarna med en härlig miljö. En taverna vid en strand. Vågornas ljud. Horiatiki, tzatziki, souvlaki. Retsina och ouzo. En varm sommarlunch. Stressen tusentals kilometer bort. Semester.
Stolarna skulle nog inte passa framför teven i Stockholm. Men på en taverna i Grekland är dom helt fantastiska.....
160 dagar kvar till sommaren
Dagarna bara flyger iväg. Jag sitter och går igenom mina bilder för presentationen nästa söndag på greklandskryssningen. Många av bilderna gör att jag fastnar och drömmer mig tillbaka till sommaren. Sedan kanske telefonen ringer och jag vaknar upp i verkligheten, i verklighetens kalla och mörka höststockholm.
Den som ändå satt så här istället och läppjade på en kall öl på Taverna Sklithri. Trösten är väl att det kommer en sommar nästa år också, en ny Skiathossommar. Men det värsta är att det är mer än 160 dagar dit. Okej, om två månader planerar jag att vara tillbaka på Skiathos igen.
Jag ser på väderrapporterna som vanligt. Sol och ungefär 15 grader idag, regn imorgon och sedan sol igen.
Nu får jag nöja mig med greklandskryssningen mellan Stockholm och Åbo. Det är det bästa substitutet till det riktiga Grekland som man kan önska sig.
Jag är snart klar med mina bilder....
Bildande jobb
Får jag bjuda på en bild från sommaren? Kolios beach i juni. Visst ser det skönt ut.
Jag sitter och går igenom mina bilder från sommaren. Jag tog över 1000 bilder, mest för att ha ett arkiv för att skriva Skiathosbloggen på vintern. Nu ska jag ha bilder för min presentation på Silja Lines Greklandskryssning om en vecka. Jag ska prata i 45 minuter. Det hade varit lättare om det hade varit i tre timmar. Jag har alldeles för många bilder.
Jag får ett mejl från Stefan, en av arrangörerna. Nu har man fått ännu ett dragplåster till kryssningen. Det är den grekiska violinvirtuosen Kyriakos Gouventas som ska framträda tillsammans med den grekiska folkmusikgruppen Taximi. Han är en efterfrågad violinist världen över och anlitas ofta när stora grekiska artister ska på världsturne. Det ska bli spännande att få höra honom.
Nej, nu måste jag jobba vidare med bilderna....
Bilar och annat skräp
Augusti är den månaden då Skiathos skräpas ner. Längs kustvägen hamnar tomma vattenflaskor, tomma chipspaket och en massa annat skräp som till exempel bilar.
Det mesta av skräpet plockas upp av kvinnor anställda av Skiathos kommun som iklädda oranga västar går längs vägarna och plockar upp skräpet. Men bilar och en och annan motorcykel är för tunga för att plockas upp.
Den här Mercan lämnades på Megali Ammos i slutet av augusti, med bortplockade registreringsskyltar. Jag kommer väl ihåg den här bilen. Jag brukade se den i Politiaområdet i norra Aten i början på 90-talet och jag har sett den på Skiathos i alla år. Jag har sett den så ofta att jag kommer ihåg registreringsnumret, gula skyltar som börjar på Q9. Jag trodde att det var engelska skyltar tills någon berättade för mig att inga engelska skyltar börjar på Q. Men bilen hade utlandsskyltar, var förmodligen oskattad och möjligen oförsäkrad. Så en dag bröt motorn samman när ägaren körde från Skiathos stad ut mot Achliades. Vid Megali Ammos var bilens liv slut. Det enda ägaren tog med sig var skyltarna när han till fots fortsatte från platsen.
Nu får vi se om bilen står kvar när turistsäsongen börjar i slutet av april.....
Skiathosvinter
Det är konstigt. Jag kan inte släppa Skiathos och Skiathosvädret ur tankarna.
Nästan varje dag följer jag väderrapporterna för Skiathos. För något dygn sedan var det riktigt blåsigt. Det gick säkert inga färjor eller bärplansbåtar. Jag kan precis föreställa mig hur det är där. Och idag har det varit sol och 17 grader. Rena sommaren alltså. Jag ser framför mig hur skiathosborna sitter på ouzoriorna i gamla hamnen och äter sin långa söndagslunch i solgasset.
Egentligen vet jag inte varför jag frivilligt i stället befinner mig i ett nollgradigt och mulet Stockholm. Någon gång måse jag lägga om min planering. Någon gång måste jag tillbringa en hel vinter på Skiathos.
Men då blir det säkert den kallaste och snöigaste vintern i Grekland i mannaminne...
Snart Greklandskryssning!
Nu är det snart dags. Om drygt två veckor smäller det.
Jag sitter och sätter samman ett bildmaterial. Jag ska ju prata på Greklandskryssningen. Jag ska prata om livet på en grekisk ö och så ska jag prata om att köpa hus i Grekland.
Det är ju den 24 november som det blir grekiskt på Östersjön. Då går Silja Lines 23-timmars Greklandskryssning av stapeln med start i Stockholm på kvällen. Det blir grekiskt för hela slanten. Grekiska artister, Taximi och Greece, grekisk musik, grekisk mat och en massa greklandsrelaterade utställningar. Och vi är två som ska prata om Grekland på dagen den 25, Alexandra Pascalidou och jag. Så här i höstmörkert är det så nära Grekland man kan komma här uppe i norra Europa. Det ska bli ett härligt dygn!
Jag pratar med arrangörerna. Tallink och Silja Line har lagt om databokningssystemet. Som så ofta händer när man gör något sådant så har det blivit en massa strul med bokningarna; en del kommer inte fram. "Berätta att dom kan ringa till oss på 060-50 22 22 och boka direkt om dom har problem" säger Staffan som är en av arrangörerna. Jag har ju också lagt in en länk till Greklandskryssningen nere till höger på den här sidan.
Det skulle vara kul om vi ses den 24 november ute på Östersjön!
Sommaren som varit
Nu så här tillbaka till Stockholm kanske det är dags att reflektera tillbaka lite över sommaren som varit på Skiathos.
Det blev en händelserik sommar. Jag har svårt att tänka mig att sommaren 2008 kommer att innehålla lika mycket dramatik och upplevelser som den gångna sommaren. Med dramatik syftar jag naturligtvis till den stora skogsbranden i juli, branden som också gavs mycket utrymme i både svenska och andra internella nyhetsmedier. Vi befann ju oss mycket nära och elden gick i vår riktning. Men så svängde vinden så vårt område klarade sig. Men otäckt spännande var det.
Den stora upplevelsen blev annars inspelningen av filmen Mamma Mia. Under en dryg vecka kretsade allt på Skiathos kring Mamma Mia, skådespelarna och den stora inspelningsapparaten. Vi var ju själva statister och fick uppleva filmandet från insidan. Det blev en upplevelse för resten av livet, och nu väntar vi med spänning på att se filmen nästa sommar.
Det blev en mycket torr sommar. I början av juli låg temperaturerna på över 40 grader. Alla ville ha regn, men det kom nästan inget regn under hela våren och sommaren. Det har regnat lite nu i höst men mycket mer regn är välkommet i vinter.
För dom flesta i turistindustrin blev 2007 en bra sommar, speciellt den andra halvan av sommaren.
Och sommaren 2008? Ja, det ska mycket till om den ska slå sommaren 2007...
Boven i dramat?
Tillbaka i Stockholm igen. Ett grått och småregnigt Stockholm. Finns det något värre än måndags- och tisdagsmorgnar i en stad i norra Europa när det är grått, kallt och regnigt? Då är det skönare på Skiathos när det är kallt, grått och regnigt.
När man har varit borta länge så tonar posten upp sig innanför dörren. Mest reklam och räkningar. Trots att det står en skylt "Ingen reklam" på ytterdörren. Egentligen borde man sätta upp en skylt på dörren där det står "Inga räkningar". Men dom flesta räkningarna är betalda via autogiro. Så ligger där ett påminnelsebrev från Intrum Justitia och det gäller en räkning på 525 kronor. En uppföljning visar att räkningen betalts redan i april. Efter besök på banken och Intrum Justitia verkar det hela ha rättats till. Men hur orkar dom göra såna fel?
Livet är lättare på Skiathos. Räkningarna är färre, trafikköerna är obefintliga och parkera kan man göra var som helst. Och vädret är bättre.
Men nu är vi i alla fall tillbaka i Stockholm. Vi blev ju ett dygn försenade på grund av hundpasset. Passet tillhör Mari som här syns under en av sommarens seglingar. Men förseningen var ju inte hennes fel. Hon kan ju inte hjälpa att hon har en slarvig matte och husse...
Återresan
Efter det första missödet, den första glömskan, går resan smärtfritt. När vi kör över Katarapasset i Grekland på 1700 meters höjd är dimman så tät att vi bara ser 10 meter framför bilen. Det blir snigelfart över bergen. Men sedan har vi en skön färjeresa till Italien och körning upp genom Europa i stort sett i torrt och fint väder.
När vi kör igenom tullen i Trelleborg på onsdagsmorgonen finns inte en enda tullare eller polis på plats. Det är bara att köra rakt igenom.
Jag sticker in handen i fickan och känner på dokumentet som jag nu inte behöver visa. Det vi glömde var vår hund Maris pass, dokumentetet som visar numret på chipset som ligger under Maris hud i nacken, alla vaccinationer inklusive den viktiga rabiesvaccinationen och avmaskningsintyget.
Så slutet gott, allting gott den här gången.
Vid tretiden på onsdagseftermiddagen stannar vi bilen vid våningen på Valhallavägen. Nu är vi hemma igen, inte hemma på Skiathos utan hemma i Stockholm. Det fina med våra resor är att i vilken riktning vi än kör så åker vi alltid hem....
Tillbaka till Skiathos
Det finns bara en sak att göra. Jag måste åka tillbaka till Skiathos.
När vi kört iland i Volos försöker vi hitta hotell. Hotell efter hotell är fullbokat. Det är fredag kväll och en storhelg. På söndag är det Ochi Day, nejdagen, en av Greklands två nationaldagar. Vi får inget rum i Volos. Vi kör i stället dom 60 kilometrarna till Larisa och där hittar vi ett hotell för två nätter.
Tidigt på lördagsmorgonen lämnar jag hustru och hund i Larisa och bilar tillbaka till Volos. Jag tar en Flying Cat till Skiathos klockan åtta och knappt två timmar senare kommer jag till Skiathos hamn. Landningsbanan vid flygplatsen ser lockande ut. Vi borde kanske börja flyga i fortsättningen. Vi har faktiskt funderat på det.
Taxin lämnar av mig vid vårt hus i Sklithri. Jag låser upp och går genast en trappa ner till ett skåp och öppnar det. Där ligger det jag glömt, precis som jag trodde.
Sedan är det bara tre timmars väntan innan jag har en båtförbindelse tillbaka till Volos. Genom denna helidiotiska miss har vi redan tappat ett dygn på hemresan....
Avresan från Skiathos
På fredagseftermiddagen när vi står i hamnen på Skiathos och väntar på färjan till Volos är vädret strålande. Det är verkligen synd att åka ifrån ön. Hade det inte varit för förpliktelser hemma så skulle jag kunnat stanna kvar hela vintern. Nu får jag vänta tills mitten på januari innan jag är tillbaka igen. Trodde jag.
Att bila från Skiathos till Stockholm har blivit sån rutin att jag inte ens behöver titta på en karta någon gång under hela färden. Någon dag före avresan lägger jag fram ett par saker men vi börjar packa resväskorna ett par timmar innan vi ska lämna huset. Sedan blir det koll att vatten och el är avstängt, fönsterluckorna ska vara stängda och grinden låst. Allt är nu inpackat i bilen, även vår hund Mari, som vi adopterade från Skiathos Dog Shelter för fyra år sedan. Hon är en van resenär och har varit med flera gånger under bilresor mellan Sverige och Grekland.
Vi åker ner till hamnen och där träffar vi Hans och Yvonne från Bonaparte. Restaurangen är stängd för säsongen och dom ska åka på samma färja som oss för att vara i Volos ett par dagar och handla. På överresan sitter vi fyra och småpratar.
Då kommer vi på det. Vi har glömt en sak. En jätteviktig sak. Utan den kommer vi inte in i Sverige. Vi sitter länge tysta. Utanför färjefönstret ser vi Sklithri glida förbi. Vi ser vårt hus långt där borta.
Vad gör vi nu?
Tillbaka i Stockholm
Nu sent på onsdag eftermiddag är vi tillbaka i Stockholm, ett dygn senare än planerat. Och det berodde på ett helidiotiskt misstag!
Efter mer än fem dagars bilkörning är jag ganska trött, mer i huvudet än i kroppen.
Imorgon ska jag berätta mer om resan!
Efter mer än fem dagars bilkörning är jag ganska trött, mer i huvudet än i kroppen.
Imorgon ska jag berätta mer om resan!
Klart för avfärd
Om några timmar går färjan. Takboxen är tillbaka på taket. Den kommer att gå tom till Sverige. Vi har alltid massor med saker med oss ner til Skiathos men bara lite grejor på tillbakavägen.
Först tar vi färjan till Volos, två och en halv timme, för en timmes bilfärd till Larisa där vi övernattar första natten. På lördagen kör vi genom Grekland, över berg och bergspass, till Igoumenitsa, strax söder om albanska gränsen. Där går färjan till Ancona i Italien, 19 timmar, gott om tid att sova och vila. På söndagen åker vi genom Italien upp till Österrike. Jag planerar alltid att åka genom Italien på en söndag eftersom lastbilstrafik då är förbjuden på autostradorna. Måndagens färd går genom Tyskland upp till Rostock och färjan till Trelleborg. På tisdag eftermiddag bör vi vara i Stockholm om allt går enligt planerna.
Det blir nu blogguppehåll några dagar under resan. Sedan kommer jag tillbaka så får ni höra om det gått som planerat. Eller om det gick som förra gången då vi kom fram ett dygn senare.
Nej, nu måste det sista packas, vattnet stängas av, det ena och det andra kollas. Snart är vi på väg...
Hennes namn är Sessan
Ännu en strålande sommardag. Sol, 25 grader. Så här borde det alltid vara. Skiathos när Skiathos är som bäst.
Nere i hamnen ligger någon enstaka segelbåt kvar. Alla andra har avgått till fastlandet för vinterförvaring. På förmiddagen handlar vi några 20-kilos säckar med hundmat och kör upp dom till Skiathos Dog Shelter. Vi vill åka och ta reda på hur det går för hunden jag lämnade där igår.
Både Helen och Janet är där idag. Hunden mår bra. Hon har redan fått alla vaccinationer. Janet bedömer att hon är drygt två år gammal. Vi går in och träffar hunden i utrymmet där den nu är ensam. Svansen går. Våra händer slickas. Hunden ser ut att må bra. Janet säger att hunden ännu inte fått något namn. Alla hundar som kommer in ges ett namn. "Kan ni inte ge den ett svenskt namn?" säger Janet. Vi funderar ett tag. Så föreslår vi Sessan. Det blir Sessan.
Dom flesta hundar som kommer in till hundhemmet adopteras så småningom, oftast i England, Danmark eller Tyskland men några få hundar har också hamnat i Sverige. Skiathosbloggen ska följa Sessans vidare öde under det kommande året. Det kommer att bli Sessanrapporter så småningom.
Vi ska följa Sessan tills hon får ett nytt hem....
Lyckligt slut
På förmiddagen stannar jag igen nere i kurvan i Sklithri. Nu kommer alltid den övergivna hunden springande mot mig och viftar på svansen. Hunden är stor och nästan våldsam, den hoppar upp mot mig och välter mig nästan omkull. Den väntar på mat.
.
Den här gången har jag lagt maten inne i bagageutrymmet på Volvon. Jag öppnar bakluckan. Hunden förstår att det finns mat där inne. Den tvekar men hungern gör att den till slut hoppar upp i bilen. Jag stänger bagageluckan. Nu kan jag transportera hunden.
Jag ser i backspegeln att hundens svans viftar hela tiden. Den är glad. Äntligen får den uppmärksamhet. Jag pratar med hunden nästan hela vägen upp till Skiathos Dog Shelter.
På Skiathos Dog Shelter möter Jane upp. Det är ingen hund man känner, ingen hund som kommer från hundhemmet. Men hunden är snäll och följer med utan motstånd. Nu ska den få ett eget litet utrymme några dagar för att vänja sig vid sitt nya hem. Sedan får den komma ut bland dom andra hundarna.
Historien fick ett lyckligt slut den här gången. Men tyvärr är så inte alltid fallet.
Övergiven
Svansen viftar kraftigt när jag stannar bilen. Jag går ur och går fram mot hunden. Den är rädd och springer bort. Jag sätter mig ner, tittar bort och pratar med lugn röst. Så småningom kommer hunden fram och nosar på mig. Jag får klappa den. Svansen går.
I flera dagar har jag sett den övergivna hunden vid vägen i kurvan i Sklithri. Eftersom det här ska vara en positiv blogg ska jag inte citera mig själv när jag tänker på den person som bara dumpat hunden vid sidan av vägen. Nu har jag i ett par dagar åkt förbi och matat hunden. Den är inte rädd för mig längre. Jag hoppas att hunden ska få sån tillit till mig så att jag innan jag lämnar Skiathos ska kunna lyfta upp den i bilen och köra den till Skiathos Dog Shelter. Där blir den väl omhändertagen.
Jag ska försöka med det om en eller två dagar. Vi får se hur det går....
Isolerad ö
Idag är Skiathos en isolerad ö.
På sennatten och tidigt på morgonen vräker regnet ner. Det blåser hårt. Dom sydliga vindarna blåser så småningom bort molntäcket och sol och värme sveper in över Skiathos. Men stormen fortsätter. På Megali Ammos vräker vågorna in över stranden. All båttrafik är inställd idag. Skiathos är en isolerad ö.
På soptunnorna längs kustvägen samlas Skiathos katter. Tidigare i sommar har matrester från tavernor och matande turister sett till att katterna fått sin dagliga ranson. Nu sinar dom matkällorna och katterna får klara sig själva. Största chansen att hitta mat är i soptunnorna. En och annan vilse hund springer också längs vägarna. Det är sommarhundar, hundar som någon haft under sommaren. Men när "ägarna" försvinner tillbaka till fastlandet eller till andra länder släpps hundarna ut i det fria för att klara sig själva. Dom flesta av dessa hundar lär inom kort hamna på Skiathos Dog Shelter.
Det är ibland tufft att vara katt eller hund i Grekland när hösten kommer...
Plötsligt har det blivit kallt
Plötsligt har det blivit kallt.
Tunga moln hänger över Skiathos. Väderprognosen ser likadan ut många dagar framåt. Regn och tolv grader ute. Ön behöver regnet men nu när det kommer längtar man till sol och värme igen.
Kylan och fukten tränger in i dom grekiska stenhusen. Golven blir snabbt kalla. Väggarna blir kalla. Många av dom hus som byggs idag har centralvärme med oljeeldning. Men inte vårt hus. Det är ju snart 20 år gammalt. Ibland, speciellt när kylan kommer på höstarna, funderar jag på att bygga in centralvärme. Nu har vi för första gången i höst satt igång våra elektriska värmeelement på väggar i vardagsrum och sovrum, värmeelement som jag kört ner från Sverige. Men elvärmen är dyr här så det blir nog centralvärme vad det lider.
Vi har ännu inte eldat i öppna spisen, eller snarare värmekaminen som går under namnet Drottningholm och som jag också kört ner från Sverige. Jag drar mig lite för att göra det så här den sista veckan. Kaminen måste ju då rengöras och rutorna torkas från sot invändigt.
Men jag ska förbereda en brasa i spisen som jag ska sätta på det första jag gör när jag kommer in i huset i januari. Då ska olivträdsveden få brinna dagarna långa i Drottningholm!
Sent i oktober
Ännu en fantastisk morgon. Den guldgulröda soluppgången lovar liv och värme denna sena oktoberdag.
Nätterna är kalla nu. Om man med kallt menar 10-12 grader. Vissa dagar är varma, heta sommardagar, och vissa dagar kalla, vinterdagar. Det är höst i Grekland.
Häromdagen när vi åt lunch hos Richard och Anthea, när jag intervjuade Richard, var dagen mulen och sval. Årets första brasa brann i den öppna spisen. Grekiska vinterkänslor gav sig till känna. Den grekiska vintern är nyckfull. Det kan vara snö och minusgrader. Eller strålande sol och 25 grader varmt. Och ofta är det någonstans mitt emellan.
Den stora tystnaden har nu brett ut sig över Skiathos. Fast nerifrån kustvägen hörs ljud. Ljud från vägmaskiner och asfaltering. Nästa år kommer Skiathos att ha fina vägar.
Om en vecka bilar vi till Sverige. Jag har satt på nya bakdäck, däck som ska klara höga hastigheter genom Tyskland. Plastmöblerna har redan åkt in i förrådet.
Jag börjar redan längta tillbaka till Skiathos....
Skiathosbloggen intervjuar Richard Romanus 3
På väggen hänger en gitarr. Och i det stora vardagsrummet står en flygel. Richard Romanus tycker fortfarande om att spela och sjunga. Jag kan intyga om att han har en härlig röst.
Richard och Anthea lämnar sällan Skiathos. Det här är deras enda hem nu för tiden. Det är två och ett halvt år sedan man sist var utanför Grekland. Men man får ofta besök av släkt och vänner. Bästa vännerna Goldie Hawn och Kurt Russel kommer varje år till Skiathos och hälsar på Richard och Anthea
Varje morgon ägnar Richard ett par timmar till att läsa amerikanska tidningar på internet. "Jag läser tidningarna ganska noga" berättar han. Sedan är det oftast dags att åka in till Skiathos stad för dagens handlande.
På Skiathos har Richard fått tid att skriva. Han har skrivit sina memoarer. Boken, som mer fokuserar på flytten till Skiathos än på tiden som skådespelare, ligger nu hos en bokförläggare i USA. Och han och Anthea har också arbetat på flera manuskript för amerikansk TV. Just nu sysslar han med research för en ny bok, en roman som handlar om en verklig familjs historia, en familj i Metsovo.
Saknar han tiden i Hollywood? "Nej" säger Richard, "Egentligen ville jag aldrig arbeta som skådespelare". Jag frågar honom varför han då gjorde det. "Jag var ju tvungen att tjäna mitt levebröd" svarar han.
Nu har han slagit sig ner på Skiathos för gott. Richard Romanus har hittat sitt Paradis....
Skiathosbloggen intervjuar Richard Romanus 2
"Att vara skådespelare i Hollywood är inget glamoröst liv" säger Richard Romanus. "Det är en tuff och stressfylld tillvaro". Han berättar att av alla dom flera tusen skådespelare som är anslutna till skådespelarfacket i Hollywood så är det bara tre procent som kan leva på sitt yrke. Alla andra måste kombinera skådespeleriet med jobb på sidan om. Det tuffa är att jaga roller, att få jobb. När man väl fått en roll så är själva filmandet en lätt tillvaro.
Han träffade sin hustru Anthea Sylbert på en filminspelning - naturligtvis. Nu har dom varit gifta i över trettio år. Anthea arbetade också i filmindustrin - som dress maker, studio executive, screen writer och producent. Hon var Oscarnominerad två gånger och har fått ett Emmy Award.
När Richard ville varva ner sin karriär så ville han flytta någonstans till Medelhavsområdet. Richard och Anthea sökte i Italien, Frankrike och Portugal. Men Anthea växte upp i en grekisk familj i New York och pratade grekiska - så valet föll till slut på Grekland.
"Vi började söka efter en ö att flytta till på internet" berättar Richard. Valet föll först på Skopelos. Men till slut var det flygplatsen på Skiathos som fällde avgörandet. År 2002 köpte man en tomt högt uppe på Skiathos höjder med en strålande utsikt över berg och dalar och havet borta vid Agia Paraskevi. Arton månader senare flyttade man in i det stora huset som designats av Anthea.
Det är ett stort och vackert hus med mycket rymd och högt till tak. Möblerna tog man med från USA. "Hur tillbringar du dina dagar på Skiathos?" frågar jag Richard.
Fortsättning följer
Skiathosbloggen intervjuar Richard Romanus
Kontrasterna kan nog inte vara större. Kontrasterna mellan det liv han levde i filmens Hollywood och livet han lever idag högt uppe på Skiathos höjder.
Egentligen ville Richard Romanus bli folkmusiker. Han hoppade av sina juridikstudier på universitet och satsade på ett liv där han kunde skriva, spela och sjunga folkmusik. Richard hamnade så småningom i New York där han som arbetslös till en början levde ett uteliggarliv. Han sov i parker och på tunnelbanan. Men så hankade han sig fram med diverse jobb.
"Ett tag arbetade jag på maffiabossen Fat Tony Salernos lilla restaurang som hade åtta bord" berättar Richard. Där serverade man vin för åtta dollar glaset och man hade en vinlista med över 100 av världens finaste viner. Vad Richard som kypare visste var att oavsett vilket vin kunden beställde så kom det från samma vinbehållare. Restaurangen kunde göra på det sättet. "Det fanns ingen som vågade argumentera om vinets kvalitet med Fat Tony Salerno" säger Richard.
Även som musiker måste man kunna uppträda på scen och Richard började i Lee Strassburgs teaterskola i New York där han gick tillsammans med Dustin Hoffman och Jon Voigt. Efter ett tag tänkte han sluta eftersom han inte tyckte att han hade råd med skolan. Men skolan ville behålla honom. "Du är en naturbegåvning" sa man till Richard. "Du får fortsätta gratis här."
Richards musikdrömmar rann så sakta ut i sanden och i stället började han en karriär som skådespelare, först på teaterscener och sedan i över 150 film- och teveproduktioner, allt från Scorceses kultfilm Mean Streets på 70-talet, där han spelade med Robert de Niro och Harvey Keitel, till Sopranos på 2000-talet.
Så ställer jag den uppenbara frågan: "Hur kommer det sig att du byter ett glamoröst liv som filmstjärna i Hollywood mot ett lugnt och stilla liv på en grekisk ö?"
Fortsättning följer....
Glad sommaren
Svenska turister är välkomna på Skiathos. Man annonserar gärna också på svenska. Sen kan ju språket bli lite si och så men det gör ju inte så mycket.
Generellt så har svenska turister på Skiathos ett ganska gott rykte. "Svenskar är naiva" säger en grekisk barägare till mig. "Det tycker jag om". Säger en svensk något så vet man att han menar det. Om han inte är full förståss.
"Svenskar är mycket ekonomiska" säger flera restaurang- och hotellägare till mig. Några använder uttrycket snåla. "När dom får menyn tittar dom ofta på priset först och sedan på rätten". Och svenskarna, liksom danskarna, är kända för att man gärna köper bröd, tomater, gurka och öl på supermarketen och äter på hotellrummet. Engelsmän och norrmän är kända för att spendera mycket mer på uteliv än svenskarna. Utom i barerna förståss. Även greker och italienare är ansedda som bättre kunder än svenskarna på Skiathos restauranger. För en grek är en del av semesterupplevelsen att frossa i mat och dryck på restaurang. "Svenskarna har väl helt enkelt inte så mycket pengar" säger en restaurangägare till mig. Svenskar vill ha mycket sol och gärna en billig öl.
En vän sa en gång till mig att "svenskarna har det bra men det är också det enda dom har". Vem vet, det kanske ligger något i det....
I skuggan av olivträden
Det är för hett att sitta på terassen.
På lördagen har vi ett par svenskgrekiska familjer hemma på lunch. Dom har båda ett halvt års hårt arbete bakom sig i turistnäringen på Skiathos. Men nu har dom slagit igen för vintern.
Vi ska snart bila tillbaka till Sverige och vi har en massa svensk mat över. En del har vi haft med oss från Sverige och annat kommer från IKEA i Aten. Vi måste äta upp allt innan vi åker så det blir en svensk lunch: köttbullar, sill, lax, Janssons frestelse och annat.
Termometern visar på 27 grader i skuggan. Vi sitter under parasoll på terassen och solen steker. Det är hett. Maten smakar bra, speciellt för våra gäster som inte ätit svenskt på länge. Efter maten flyttar vi stolarna in under skuggorna av olivträden.
Vi är i mitten av oktober och vi tvingas fortfarande söka skugga.....
Tystnaden breder ut sig
Säsongens sista charterplan har lämnat Skiathos.
Tystnaden breder ut sig. Tomma stränder. Ett stillsamt kluckande hörs när lugna havsdyningar slår mot klipporna. Svallet från båttrafiken är borta.
Idag går nästan ingen trafik på kustvägen. Idag breder ett lugn ut sig över Skiathos, höstens stillhet. Idag är det den första dagen efter turistsäsongen. Idag är den dagen då ingen orkar göra någonting. Öronen måste ställa om sig. Nästan total tystnad råder. En hund skäller långt borta. Vindens sus i träden smeker öronen.
På fredagen gick trafiken i en riktning mot flygplatsen. Tomma flygplan flög in för att hämta dom sista turisterna. Den här helgen lämnar fastlandsgrekerna ön. I ett halvår har man jobbat på Skiathos. Nu ska man hem och sova.
Enda stället där det finns lite liv nu är nere i gamla och nya hamnen. På kafeer och ouzerior sittar dom som är kvar och njuter av frappe eller ett glas ouzo. Dom flesta kommer inte att göra någonting på länge. Men några byter ut servitörsjackan mot hammare och murslev. Det är nu byggandet tar fart. Men inte på en gång. Först måste man sova ut några dagar.
Vinterlugnet har tagit över....
Den nya trottoaren
Jag trodde aldrig att jag skulle få se det under min livstid. En trottoar på kustvägen på Skiathos.
Så här ser det ut just nu när man kör i uppförsbacken där Sklithri startar. I vänster körfält har man lagt på första lagret asfalt och ett till ska följa. Längst ut till höger ses förberedelserna till det som tydligen ska bli trottoar.
Fan tro't, vem det nu var som sa det....
Hösttecken
Ytterligare ett hösttecken är att polisen har slutat skriva parkeringsböter i nya hamnen. Nu är det fritt fram att parkera.
Vi hittar en bra parkeringsplats i hamnen på förmiddagen och uträttar en del ärenden inne i stan. Sedan beslutar vi oss för att åka ut till Asselinos beach. Man håller på att lägga ny asfalt på kustvägen. Alla Skiathos vägar ska få ny asfalt i två lager i höst, och man ska till och med utmed delar av kustvägen göra en liten trottoar. Nu slipper fotgängarna gå på gatan. Nästa år ska Skiathos vägar vara fina.
På Asselinos beach finns solstolarna kvar men det finns inte en enda människa på hela stranden.
Det känns att hösten snart är här....
Inga oliver i år
Vid den här tiden på året brukar vi normalt plocka våra oliver och göra i ordning dom. Men inte i år. Det är ett dåligt fruktår i år. Oliverna är få och små. Det beror säkert på att vi fått så lite regn under våren och sommaren.
Vindruvorna var små och goda. Tyvärr lyckades fåglarna njuta mer av vindruvorna än vad vi gjorde. Ännu en gång. Äpplena var många men tyvärr hade, nästan som vanligt, flugor lagt sina ägg innanför skalet på dom flesta äpplena. Citronerna är bra men det tar ett bra tag till innan dom blir mogna. Kumhuatträdet gav inga frukter i år. Däremot blev chilipepparn bra, stark och god.
Men palmerna bär många frukter. Ifjol satte vi ett trettiotal nötter och har faktiskt lyckats få fyra nya små palmer att växa. Våra vänner är förvånade att det gått över huvud taget.
Men det har inte varit ett bra fruktår för oss i år. Men vi försöker igen nästa år. Trägen vinner....
Dom sista turisterna
Om tre dagar lämnar årets sista charterplan Skiathos.
Dom sista turisterna är engelsmän. Man ser några av dom när dom promenerar längs kustvägen på dagen. Men stränderna verkar nästan tomma. Badar inte dom sista turisterna?
På Papadiamantis är dom flesta affärerna fortfarande öppna. "Vi stänger på fredag" får jag höra i flera affärer. På lördag kommer Skiathos att sova.
Dom sista turisterna, dom sista entusiasterna, finns någonstans på Skiathos. Men dom är inte lätta att hitta. Vad gör dom? Var finns dom på kvällarna?
I varje fall inte på Papadiamantis...
Årets sista segling?
På söndagen blir vi medbjudna på segling igen. Troligen den sista segelturen i år. Det är ett annat gäng än det vi seglade med till Skopelos häromdagen.
Vädret är småmulet men ljumt. Vinden är behagliga två Beaufort. Vi styr mot Pillion och kommer så småningom till den lilla byn Katiyorghi. Här finns en liten hamn, två tavernor och ett fåtal hus. Tavernorna är fortfarande öppna. Till stor del lever dom på båtande gäster från Skiathos.
Vi slår oss ner på en av tavernorna. Ett långbord arrangeras för oss tio. Tavernan är ganska full, både med greker och en del utlänningar som har hus på Pillion. Vid ett par bord sitter även några av våra vänner från Skiathos och vi får en liten pratstund med dom. "Ska jag ta fram lite småplock?" frågar Yannis. Vi tittar inte ens på menyn. Yannis kommer med diverse rätter och sätter fram ett par karaffer rött och vitt vin utan att vi ens frågat om det. "Vill ni ha fisk?" frågar Yannis. Så småningom kommer också fisken. Den smakar utsökt.
Efter en god måltid seglar vi tillbaka till Skiathos där vi anländer vid sextiden. Ännu en tuff dag i Paradiset....
Tom strand
Lördag eftermiddag på Eleni beach.
Solstolarna är borta. Solen börjar sjunka i väster över Píllion, fastlandet. Stranden är tom. Nästan. Vädret är som svensk sommar när den är som bäst.
Tavernan är öppen. "Det finns inte många människor här" säger jag till Eleni som sitter i strandtavernan och läser en tidning. Jag är ensam gäst i tavernan och på stranden kan jag räkna till sex personer. Eleni berättar att man ska ha öppet tills det sista charterplanet lämnat Skiathos kommande fredag. "Alltid kommer det några gäster" säger hon.
Oktober är ofta en härlig månad. Egentligen är det konstigt att turisterna försvinner så tidigt. Men det är skönt för oss som bor här. Nu får vi ön för oss själva. Vi får stränderna för oss själva.
Efter den långa turistsäsongen är Skiathos vårt igen....
Daskalio ett minne blott
Daskalio är borta.
Idag på förmiddagen när vi promenerar inne i Skiathos stad får vi en liten chock. Daskalio har fallit offer för en grävskopa.
Daskalio var ett av Skiathos äldsta hus. Under turkarnas ockupation fick grekiska barn inte gå i skolan. Men på Skiathos hade man en hemlig skola just i den här byggnaden, därav namnet Daskalio. Dom sista åren har byggnaden fått stå och förfalla. Den var i ett ganska dåligt skick.
Under många år drev Chris och Jan en bar här. När vi först kom till Skiathos så var Daskalio vårt vattenhål inne i stan.
Men nu finns inte Daskalio mer. Men minnena finns kvar....
Höstrea
Sista turistveckan.
Det är nu man ska gå och handla på Papadiamantis. Dom flesta affärerna har sänkt priserna. Stora badhanddukar för 4 euros. Skor för 5 euros. Basebollmössor för 3 euros. Trettio procents rabatt. Halva priset. I slutet av nästa vecka har dom flesta affärerna på Papadiamantis stängt för säsongen.
Vår kvarterskrog Taverna Sklithri har redan slagit igen. Ikväll är det den sista kvällen som den svenskägda restaurangen Bonaparte har öppet. Vi ska naturligtvis gå dit.
Om en vecka har Skiathos totalt bytt karaktär...
Seglarväder
Vi är redan inne i oktober. Seglarvädret är perfekt. Solen skiner från en klarblå himmel. Temperaturen är 26 grader. Vindstyrka: 4 Beaufort. Vinden: nordostlig.
Vi åker med våra vänner mot Skopelos. Vågorna är rätt höga i gattet mellan Skiathos och Skopelos men dom lugnar ner sig när vi kommer i lä av Skopelos. Vi anlöper den lilla hamnen i Loutraki. Två andra segelbåtar ligger i hamnen som i augusti brukar vara ganska full.
Efter fem minuters promenad genom en sömnig, turistfri och tyst liten by kommer vi till den taverna där vi ibland äter lunch. Den verkar öppen men dörrarna är stängda och låsta. En granne berättar att ägaren åkt till Volos över en dag. Tavernan är öppen imorgon. Men imorgon är vi inte här.
Vi får hjälp med att ringa efter en taxi som dyker upp efter tio minuters väntan. Vi åker uppför berget på kurviga, smala vägar och kommer efter en kvart till den lilla staden Glossa som ligger 300 meter över havet med fantastisk utsikt mot Skiathos. Vi åker på smala vägar inne i den lilla stan, vägar där ett möte med en annan bil är totalt omöjligt, och taxin stannar så småningom utanför en öppen taverna. Vi äter en god lunch från den lilla menyn där bara delar av menyn finns att beställa. Så är det i slutet av säsongen när tavernorna skär ner på sortimentet. Men maten är god och vi sköljer ner den med ett glas vin. Taxin står kvar där vi lämnade den. Den har inte många kunder så här års. Snart är vi nere i Loutrakis hamn igen och seglar tillbaka till Skiathos.
Oktober är en skön tid för segling....
Jo, han sitter faktiskt högt upp
Någon som pratar med mig tror inte att Stellan Skarsgård sitter högt uppe i masten på segelbåten. "Det är säkert fejkat eller också är det en stuntman" säger han till mig.
Jag måste visa den här bilden igen. Stellan Skarsgård själv sitter högt uppe i masten. Och ingen stuntman.
En kamera på en lång arm filmar uppifrån, ner mot Stellan och mot Pierce Brosnan och Colin Firth som står nere på kajen och tittar upp.
Som skådespelare får man nog tänja sina gränser ibland....
Copyright Skiathosbloggen
Årets höjdare?
Inte undra på att han tittar ner lite förskräckt kanske. Jag skulle inte vilja sitta där.
Högt uppe i masten på den svenskflaggade segelbåten i Mamma Mia sitter faktiskt en svensk. Det är Stellan Skarsgård som sitter där. Varför gör han det? Varför sitter han högt uppe i masten på en segelbåt? Jo, ni får nog gå och titta på filmen Mamma Mia när den kommer på biograferna så får ni reda på varför!
Jag har tidigare berättat om min konversation med Stellan Skarsgård om just detta. "Det är tur att du inte är höjdrädd" sa jag till Stellan. "Jag är faktiskt höjdrädd" svarade han. "Jag bara spelar att jag inte är det".
Det kanske var årets höjdare. Uppe i masten. Och årets höjdare. Repliken.
Copyright Skiathosbloggen
Färjan Athixis
Färjan Athixis i Mamma Mia är urprungligen en gammal skiathiansk fiskebåt. Nu för tiden, när den inte tjänar som färja i Hollywoodproduktioner, är den en turbåt som tar turister runt ön eller till Tsougria.
I verkligheten heter båten Columbus och nu ligger den för ankar utanför strippen på Skiathos. Det är snart dags för vinterförvaring på land.
Nästan en hel dag åkte båten omkring en bit utanför gamla hamnen i Skiathos och filmades. Bilder som i filmen Mamma Mia kanske visas några sekunder eller någon minut. Det var mycket folk ombord på båten, mest statister. Men statisterna på färjan var gamla skiathianer, kvinnor i svarta kläder, män med stora mustascher och ärriga ansikten; dom var greker nästan alla eller personer med grekiskt utseende.
Egentligen är det en ganska vacker båt....
Copyright Skiathosbloggen
En engelsk superstjärna
Jo, jag tog en hygglig bild av Colin Firth också. Han är kanske inte så känd i Sverige men i England är han en superstjärna.
Mågna engelska turister var här och stod utanför avspärrningarn och tittade på filminspelningen. "Colin" ropade dom ibland högt. Vid något tillfälle vinkade Colin Firth tillbaka till dom engelska turisternas stora förtjusning. Nu hade man något att berätta om hemma i England.
När Mamma Mia haft sin premiär i Sverige är Colin Firth kankse också superstjärna där...
Copyright Skiathosbloggen
Stjärnor i skuggan
¨
I skuggan under ett uppfällt fyrkantigt parasoll nere i gamla hamnen i Skiathos sitter Pierce Brosnan och Colin Firth, delvis skymd av metallställningen, och kopplar av mellan tagningarna. Dom dricker frappe och verkar totalt avslappnade.
Jag har nästan lite svårt att förstå hur man kan vara så avslappnad som Pierce Brosnan verkade vara under hela sin vistelse på Skiathos. Han verkade totalt ostressad, poserade gärna för bildtagning, pratade mycket med folk. Och skämtade och spexade. Colin Firth verkade vara lite allvarligare. Han är mycket engelsk sa några till mig som hade en del med honom att göra. Men jag fick revidera min uppfattning om Colin Firth när jag träffade Benny Andersson. "Han har mycket humor och är mycket rolig" berättade Benny för mig.
Om jag någon gång skulle få göra en intervju med Pierce Brosnan måste jag fråga honom om just det. Hur han kunde verka så avslappnad. Det kanske är ett lätt och stressfritt yrke att vara filmskådespelare?
Copyright Skiathosbloggen
Pierce Brosnans taxi
En enda gång ser jag Pierce Brosnan irriterad.
Pierce Brosnan åker i den blå taxin, Colin Firth i den röda. Bilarna är gamla SEAT-bilar. Dom har en styrkula på ratten är helt säkert inte lättmanövrerade. Bilarna kommer från var sitt håll i hög fart, svänger in i hamnen för att hinna färjan. Vi statister sitter en meter från bilarnas framfart. Taxibilarnas körning måste koordineras i detalj för tagningen.
Vid ett tillfälle missar den blå taxin svängen och måste bromsa in. Det händer en gång till och taxin håller nästan på att krocka med en lyktstolpe. Pierce Brosnan stiger ur taxin och då är han irriterad. Kanske lite uppskakad till och med. Taxin han satt i höll ju på att krocka. Annars var Pierce Brosnan mycket avslappnad och lättsam under hela filmandet.
Och inte nog med att taxin höll på att krocka. Bilen hoppar våldsamt när den kör över den uppbyggda rampen. Ett av dom gamla däcken får punktering.
Det är nog inte alltid så lätt att vara taxichaufför i filmens värld. Speciellt inte när man har en världstjärna i baksätet...
Copyright Skiathosbloggen
Copyright Skiathosbloggen
Mina bilder har gått över hela världen.
Jag märkte det först i samband med den stora skogbranden på Skiathos för några månader sedan. Och jag märkte det i ännu större omfattning i samband med filminspelningen av Mamma Mia. Plötsligt fanns kort jag tagit på diverse webbsajter i världen. Ibland fanns Skiathosbloggen angiven som källa och då må det väl gå an. Men oftast fanns ingen referens till den som har copyright för bilden.
När jag tog bilderna av Benny Andersson i samband med den intervju jag gjorde med honom berättade någon att bilderna av Benny låg på en speciell sajt - med min bild bortklippt naturligtvis - och med en text som berättade att korten visade en Benny Andersson som kopplade av mellan tagningarna på Skopelos!
Bilder tagna av flera personer från filminspelningarna på Skiathos och Skopelos finns nu på flera webbsajter. Så jag kommer att visa lite fler bilder -och berätta lite mer - från inspelningen av Mamma Mia här på Skiathos. Det kan väl bara ses som PR för Mamma Mia?
Här är en bild som jag tidigare inte visat, en bild av Pierce Brosnan. Copyright Skiathosbloggen.
Annorlunda färger
Jag kan inte motstå att ta en bild till. Tidig morgon. Samma motiv. Annorlunda färger.
Jag skulle kunna skriva en blogg bara om soluppgångarna över Skopelos. Varje morgon är så annorlunda. Kaffet smakar likadant. Känslan av dom bara fötterna mot gräsmattan känns mer eller mindre lika varje morgon. Men färgerna... Dom är aldrig lika.
Morgnarna är fortfarande ljumma. Sensommarens dofter ligger kvar. En del blommor börjar faktiskt blomma igen. Men det mesta kan förutses, det mesta känns igen.
Utom färgerna. Dom varierar. Dom är aldrig lika....
Att minnas dom som dog 3
Ljuden från blåstrumenten skär klart genom luften. Flottans orkester omgärdar ceremonin. Det känns lika högtidligt varje år.
Så är det plötsligt slut. Folkmassan upplöses och man går åt olika håll. Men förvånansvärt många slår sig ner på ouzeriorna i gamla hamnen.
Man har hedrat dom som dog. Sedan är det dags för lunch. Dåtid och nutid har mötts en kort stund. Det gör dom på Skiathos en gång om året....
Att minnas dom som dog 2
Efter en mässa i kyrkan ovanför gamla hamnen tågar man ner till ubåtsmonumentet. Marinofficerare i vita uniformer. Guld och glitter. Borgmästaren och äldre skiathianer i svarta kostymer. Ortodoxa kyrkans präster. Namnet på varje sjöman på den grekiska ubåten som dog läses upp i högtalare. Många gör korstecken.
Och runt omkring turister i kortbyxor som inte riktigt förstår vad som händer. Men man tar många kort.
Något från semestern att minnas i Liverpool....
Att minnas dom som dog
Det händer varje år i september. Normalt den andra söndagen i september. Men i år var det val i Grekland just den söndagen så nu sker det istället idag.
Turister spärrar upp ögonen. Är det inte en ubåt som ligger utanför Skiathos gamla hamn? Jo, det är en ubåt. Den kommer hit en gång om året. I september. I nya hamnen ligger också ett krigsfartyg.
Den 14 september 1943 sänkte tyska flottan en grekisk ubåt utanför Skiathos. Ett trettiiotal sjömän dog. Varje år samlas man på Skiathos. För att hedra dom döda. För att minnas dom som dog.
Pierce Brosnan?
Megali Ammos söndag eftermiddag. På håll ser det ut som om Pierce Brosnan kommit tillbaka till Skiathos. Och gått och lagt på en solstol på Megali Ammos.
Men sedan ser jag att det bara är hatten som är lik. Fast Pierce Brosnan har snyggare stuk på sin hatt.
Ännu en hustru som lyckats hitta en Pierce Brosnan-hatt till sin man?
Status quo: sommar
Sommaren ger sig inte.
För ovanlighetens skull åker vi idag ut till Koukounaries beach. Det finns fortfarande ganska mycket folk där. Solen steker, temperaturen närmar sig 30-gradersstrecket. Havet ligger nästan stilla. Barnskrik hörs någonstans längre bort på stranden. Doften från tallskogen bakom stranden breder ut sig bland parasollerna.
En god grekisk vän berättar för mig att han just sett långtidsprognosen för det grekiska vädret. Vi ska ha bra väder fram till jul.
Sommaren ger sig inte....
Pierce Brosnans hatt - ett nytt mode?
Hon är besviken.
På det första stället som hon går till på Papadiamantis skakar man på huvudet. "Alla vill ha såna" säger man. "Vi har inga kvar". Samma sak händer nästa butik som hon besöker. Det finns inga kvar. Inte på Skiathos i alla fall.
Hon har försökt köpa en hatt till sin man. Precis en sån hatt som Pierce Brosnan så ofta bar under inspelningarna av Mamma Mia här på Skiathos. Den där smutsgula stråhatten med det svarta bandet. Jag har tagit flera kort av Pierce Brosnan där han bär precis den där hatten. Det verkar som om varenda hustru och varenda flickvän velat köpa en sån hatt till sin man och pojkvän. Det finns inga kvar på Skiathos.
Är det så här ett nytt mode skapas? Någonstans när ett nytt mode startar så måste det ju börja med ett par personer. En person som är modellen och en person som vill efterlikna den personen.
Ett nytt mode har skapats. I varje fall på Skiathos.
Sommarens sista skälvande ögonblick
Sommaren är inte över. Inte riktigt än.
På torsdagen når temperaturen nästan 30-gradersstrecket. Vi åker ner till Kolios beach. När jag går ner i vattnet känns det först nästan isande kallt. Det var några veckor sedan jag badade sist. Jag kämpar mig vidare och slänger mig strax i vattnet. Kallt, tänker jag först. Men snart kommer en känsla av behaglighet över mig. Det är inte varmt i vattnet. Men det känns skönt. Jag kommer ihåg i min barndom när jag gick och badade i Kallbadhuset i Ångermanälven i Sollefteå på senvåren. Samma känsla kommer tillbaka. Deja vue. Jag är 13 år och badar i kallt vatten och det känns skönt.
Någon berättar för mig att det är 23 grader i vattnet. Nu för tiden badar jag sällan om inte temperaturen nått 25 grader.
Sommarens sista skälvande ögonblick....
Tiden går
Höstlöven faller. Det gör dom även i Grekland.
Det är nästan svårt att förstå. Att ännu en sommar gått. Att man blivit ett år äldre. Att tiden går.
Dom sista svenska charterresenärerna åker hem på måndag, dom sista engelska om ett par veckor. Tystnaden kommer att breda ut sig. I stället för biltrafik från kustvägen får vi åter höra ljudet av vindens sus i träden. Stillheten kommer att ta över. Hårt arbetande människor blir hårt sovande människor. Skiathos går in i vinterns Törnrosasömn. Klockan är fem i tolv. På turistsäsongen.
Tiden går.... Det gör den även i Grekland...
Skiathosbloggen intervjuar Benny Andersson 3
"Något sådant har jag aldrig gjort tidigare" säger han.
Benny Andersson pratar om Haida G, båten som han chartrat under inspelningarna på Norra Sporaderna. Med på båten finns barn och barnbarn. Haida G byggdes 1929 och har haft en brokig historia. Dieselmotorerna är dom ursprungliga motorerna och lär vara några av de äldsta i världen som fortfarande är i bruk. Ursprungligen var båten privatägd men köptes av amerikanska flottan under andra världskriget. Då hette fartyget USS Argus och var gråmålat och kanonbestyckat. Efter kriget blev den 71 meter långa båten privatägd igen. Nu chartras Haida G ut till semesterfirare i Medelhavet.
"Vid ett tillfälle såg vi en stor säl" berättar Benny. "Och vi har också sett delfiner".
Nu närmar sig slutet för inspelningarna av Mamma Mia i Grekland. På tisdagen denna vecka har filmandet på Skopelos avslutats och nu återstår tre eller fyra dagar i Damouchari på Pelion, rakt över vattnet från Skiathos, på fastlandet. Sedan börjar det långa arbetet med att sammanställa allt material till en film. Även här är Benny med.
Det sammanfattandet intrycket av Skiathos och Skopelos? "Det här är otroligt vacka öar" säger Benny.
Benny Andersson har aldrig tidigare varit på Skiathos och Skopelos. Kommer han tillbaka? "Det tror jag säkert" säger han. "Jag har ju en egen båt och nästa gång kommer jag kanske med den".
Premiären på Mamma Mia sker i England i juli nästa år. Det svenska premiärdatumet är satt till den 15 augusti men när jag pratar med Benny får jag en känsla av att det datumet inte är helt säkert.
Benny Andersson och filmgänget drar vidare. Det känns tomt på Skiathos nu när filmandet är över. Det är tyst och stilla på ön igen.
Och vad säger vi som är kvar på öarna? "Thank you for the music"....
Skiathosbloggen intervjuar Benny Andersson 2
"Skiathos och Skopelos är otroligt vackra öar" säger Benny Andersson.
Han har varit med i filmprojektet Mamma Mia från allra första början, både på det musikaliska och konstnärliga planet. När man sökte öar där man kunde filma hittade man en fotobok med Skopelos. Bilderna var mycket vackra. Man kontaktade fotografen för att ta reda på var på Skopelos bilderna var tagna. Det är där man nu filmat delar av Mamma Mia.
Benny var också med när det gällde valet av skådespelare till filmen. Han fick bland annat bedöma sångförmågan eftersom alla sjunger med egna röster i Mamma Mia. "Stellan?" undrar jag lite frågande. Jag har aldrig tänkt på Stellan Skarsgård som sångare. "Han kan sjunga" säger Benny. "Den som inte kan sjunga hade inte fått en roll i den här filmen".
"Det har varit en fantastisk fin stämning i det här filmgänget" berättar Benny Andersson "både vid inomhusinspelningarna i England och här på Skiathos och Skopelos. Vi har haft roligt tillsammans." En fantastisk musikal, skådespelare som trivs ihop, vackra öar. Det måste bli en bra film, tänker jag.
En kväll på Skopelos hade man ett stort party. Benny Andersson spelade piano och man sjöng. Vad sjöng man? ABBA-sånger naturligtvis.
Den som ändå hade fått vara med....
Fortsättning följer....
Skiathosbloggen intervjuar Benny Andersson
Att träffa Benny Andersson känns på något sätt nästan befriande. Här sitter jag med en av den moderna musikhistoriens främsta företrädare. En av huvudpersonerna i ABBA. Och ändå möter jag en person som verkar både naturlig och nästan ödmjuk. Benny Andersson är en person som klarat av att leva med sina framgångar, tänker jag. Det känns nästan som att sitta och prata med en kompis.
"Skiathos och Skopelos valdes för filminspelningen av Mamma Mia därför att öarna är gröna och mycket vackra" berättar Benny. Men man blev orolig när värmen på Skiathos i juli gick över 40-gradersstrecket. Man var rädd för att hettan skulle bränna bort det gröna, att sönderbrända gulgråa öar skulle vara kvar för filmningen. Man ringde oroligt för att kolla hur det var. Jo, öarna var fortfarande gröna. Jag berättar för Benny om den underjordiska floden som för vatten från fastlandet under havet och sedan upp till Skiathos och Skopelos. Jag berättar hur det kommer sig att Sporaderna har mycket vatten, hur det kommer sig att öarna är så gröna.
"Tankarna på att göra en film av Mamma Mia har funnits ganska länge" berättar Benny. "Snart har musikalen visats på teatrar i hela världen i tio år, och då kände vi att det var dags att göra filmen".
Jag frågar hur det kommer sig att Mamma Mia förlades till en grekisk ö. "Det vet jag faktiskt inte" svarar Benny. "Catherine Johnson skrev manuset till musikalen. Hon funderade på flera öar i världen men fastnade till slut för den grekiska övärlden".
Det var väl tur för oss som bor på en grekisk ö....
Fortsätttning följer....
Skiathosbloggen intervjuar...
Efter en lång tids bloggande visade jag mig till slut själv i ett av fotona på bloggen. Det var i samband med inspelningen av Mamma Mia på Skiathos och det var en bild där Tom Hanks fanns på samma bild som jag själv.
Nu kommer ni att se mig lite mer på bild. Under hösten och vintern kommer jag att göra en del intervjuer, intervjuer med kända och mindre kända personer som på något sätt har en anknytning till Grekland, i många fall Skiathos. Och ni kommer att få se mig tillsammans med dom som jag intervjuar.
Den första intervjun kommer under den kommande veckan. Det är en ganska känd person som jag intervjuar....
Nu kommer ni att se mig lite mer på bild. Under hösten och vintern kommer jag att göra en del intervjuer, intervjuer med kända och mindre kända personer som på något sätt har en anknytning till Grekland, i många fall Skiathos. Och ni kommer att få se mig tillsammans med dom som jag intervjuar.
Den första intervjun kommer under den kommande veckan. Det är en ganska känd person som jag intervjuar....
Strippad Strip
Alla bord och stolar är bortplockade. I något fall har man tejpat upp tidningspapper för fönstren. Det är plötsligt låst och öde. Strippen har slagit igen.
The Strip, Strippen, kallas området bortom nya hamnen, i riktning mot flygplatsen. Här finns klubbarna. Här finns nattlivet på Skiathos. I ett par månader per år. Hit ska man aldrig gå före midnatt. Egentligen bör man nog inte komma hit före två på morgonen. Det är då Strippen vaknar till liv. Det är då man får betala dyra pengar för varje drink. Men vid tvåtiden på morgonen är det nog inte så många som bryr sig om det. Dom billigare drinkarna har man ju druckit tidigare på kvällen.
Några restauranger är fortfarande öppna och ett par, Medusa och En Plo, brukar vara öppna året runt. I övrigt är det plötsligt tyst och stilla.
En påminnelse om vintern....
Gräs och kaffe
Jag vaknar ofta tidigt. Jag behöver inte mycket sömn. Efter sex timmar känner jag mig utvilad.
Varje morgon börjar jag med en eller två koppar kaffe. Jag går ofta ut i trädgården, barfota. Gräset denna morgon är svalt, vått. Moln och sol för en kamp över Skopelos. Vi är nu inne i den tid på året då sommaren kämpar med hösten. Varje dag blir en ny överraskning. Sommar eller höst?
För någon vecka sedan när jag drack mitt kaffe tidigt på morgonen i trädgården stack det till ordentligt i foten, i själva fotsulan. Jag hoppade till och skvätte ut en del kaffe. Jag tittade på foten men såg inget. Jag tittade på gräsmattan men såg inget. Vad var det som hade stuckit mig? Var det en liten orm? En geting? Eller var det en skorpion? Jo, skorpioner finns här, fast dom är inte lika giftiga som nere i Mellanöstern.
Foten var svullen och sved i många dagar. Jag vet fortfarande inte vad det var som stack mig. Men foten börjar bli bra nu.
Jag går fortfarande ut barfota i gräset nästan varje morgon. Det är skönt att känna gräset mot fötterna......
Hemma på Skiathos igen
Vi är tillbaka på Skiathos
När vi landar på flygplatsen i Aten möts vi av mulet, svalt och regnigt väder. För att hinna till färjan i Aghios Konstantinos klockan tre måste vi ta en taxi för artonmilaresan. För en gångs skull får vi en taxichaufför som inte kör som en vettvilling. Han kör faktiskt riktigt bra.
Vi anländer med Jet Ferry One till Skiathos hamn halv sex på kvällen. Kostas står med sin taxi och väntar i hamnen. "Det har regnat kraftigt på dagen" berättar han. Det är ju bra för trädgårdarna. "Det "dåliga" vädret ska fortsätta över helgen. På tisdag eller onsdag blir det sommar igen."
Det är skönt att vara tillbaka. Det är skönt att vara hemma igen.....
Svalt i Stockholm, värme på Skiathos
I Stockholm idag är det 14 grader och sol. Ja, faktiskt sol. Våningen på Valhallavägen är kall. Man har inte börjat värma upp huset än.
Avundsjukt läser jag väderrapporterna för Skiathos. Det är trettio grader där och sol. Ja, så klart sol. Så här såg det ut på Kollios beach för en vecka sedan. Det ser säkert likadant ut idag.
Vi har en dag till kvar i Sverige. Sedan flyger vi ner till solen igen. Den här gången åker vi med Sterling till Aten och sedan tar vi oss på första bästa sätt till Skiathos. Det innebär väl att det blir tunnelbana från fllygplatsen till Omonia inne i Aten (en timme), sedan buss från Kanigo Square till Ag. Konstantinos (två timmar) och därefter bärplansbåt eller färja till Skiathos (två till tre timmar).
Om allt vill sig väl är vi tillbaka på Skiathos på fredag kväll. Tillbaka till värmen....Om allt vill sig väl....
Rosförsäljaren
Vem känner inte igen den här mannen?
Så länge jag kommer ihåg har han gått runt på kvällarna på restauranger och barer inne i Skiathos stad och erbjudit sig att fotografera folk med sin Polaroidkamera eller så har han försökt sälja röda rosor. Han verkar alltid han funnits på Skiathos och han har sett likadan ut i alla år. Han går runt på restaurangen mellan borden, tittar lite på folk och ropar "Roses! Polaroid!" och sedan försvinner han ut. Jag har aldrig sett någon som blivit fotograferad eller någon som köpt en ros. Kanske går jag hem för tidigt på kvällarna?
Nu kanske det inte gör så mycket om att inte gör någon business. Nere i Skiathos stad har jag alltid fått höra att han har det mycket gott ställt. Han kanske bara trivs med att promenera omkring på stadens näringsställen på kvällarna.
Men det är en sak som grämer mig. Jag vet ju inte vad han heter....
Omvänd semester
När vi landar är det 16 grader, ganska klart och en sval sydvästlig vind blåser. Nej, det är inte på Skiathos. Det är på Arlanda utanför Stockholm. Idag har vi rest hem till Sverige i några dagar. Ett slags omvänd semester.
Men vi fick sitta länge på Skiathos flygplats och vänta på planet från Nordic Leisure. När man skulle flyga ner på morgonen från Arlanda så hade redan två personer startat sin semester tidigt och redan druckit sig fulla. Dom hade tydligen varit ganska besvärliga och kaptenen på planet vägrade flyga med dessa två personer som passagerare. Polis fick tillkallas och till slut fick dom två passagerarna lämna planet. Det blev ingen Skiathossemester denna gång för dessa överförfriskade personer. Jag undrar vad dom gör ikväll?
Vi är i Stockholm för en familjehögtid. Redan på fredag åker vi tillbaka. Tillbaka till värmen....
Party time 5
Mörkret faller. Gästerna är kvar...
Det har blivit en lång lunch. Egentligen har vi mat kvar för en middag. Men köttet som är kvar åker in i frysen. Middagarna finns kvar.
Till slut går dom sista gästerna. Sent. Men det betyder väl att dom trivdes.
Det var en lyckad lunch, ett lyckat party....
Party time 4
På 70-talet var han sångare i en berömd engelsk popgrupp. Idag, 30 år senare, är han fortfarande känd sångare hemma i Skottland, även om sångerna är lite annorlunda. Gus, eller Angus som han egentligen heter, ger oss en liten konsert hemma i vår trädgård. "I did it my way" ljuder med mäktig stämma i den varma eftermiddagssolen.
Det är härligt när våra gäster sköter om underhållningen.....
Party time 3
Egentligen har vi varit dåliga på den sociala sidan i sommar. Vi har helt enkelt haft alldeles för mycket att göra. Och när vi nu skulle ha haft tid att anordna en liten fest har vi nog varit för lata. Men idag så sker det alltså, alldeles för sent egentligen. Vi har ju varit bortbjudna så mycket i sommar.
Det sociala livet är ganska intensivt på Skiathos för oss som bor här. Långt borta från turistställena umgås vi ganska ofta med fast boende greker och utlänningar.
Tiden går fort denna eftermiddag. Solen börjar sakta sjunka i väster....
Party time 2
Vi har tur med vädret för vår lunch. Det är soligt, 28 grader och nästan vindstilla.
Av våra gäster är några greker, greker som bor på Skiathos. Men vi har även gäster från Japan, Zimbabwe och USA. Men alla äger hus på Skiathos. Totalt räknar jag ut att vi är 11 olika nationaliteter på lunchen. Dom flesta känner vi sedan många år tillbaka.
Vi sitter utspridda vid fyra olika bord. Maten som Stelios lagar och grillar är utsökt god.
Det går åt ganska mycket vin på eftermiddagen....
Party time
På lördagen har vi lunch för några vänner i trädgården. Närmare bestämt har vi 29 gäster till lunchen.
Vi har fått låna Stelios, kocken från Villa Alexis till lunchen. Han ska grilla lamkotletter, fläskfile och kycklingsouvlaki. Potatisarna är färdiggjorda i Restaurant Phoenix i Villa Alexis. Det känns tryggt att ha en professionell kock som grillar. Om jag själv skulle grilla köttet så skulle hälften inte vara genomstekt och den andra hälften skulle blivit sönderbränd. Men å andra sidan så skulle ju maten i genomsnitt vara ganska bra då....
Stelios kommer ett par timmar före dom första gästerna. Allt är under kontroll......
Megali Ammos fredagen den 14 september klockan 15.14
Sommaren är kvar. En del besökare tycks oroa sig för att vädret ska vara dåligt när man kommer på besök nu i september.
Den här bilden är tagen på Megali Ammos, "skandinaviska stranden", på fedagseftermiddagen klockan 15.14. Dom flesta turisterna är kvar på stranden. Det är 28 grader i luften.
Septemberturisterna drar oftast en vistlott. Det är den härligaste tiden på året. Lite lugnare än högsommaren och till och med priserna börjar att gå ner på Papadiamantis.
Sommaren är ju faktiskt kvar ett tag till....
Såren läker
Det har nu gått över två månader sedan vi hade den stora skogsbranden på Skiathos.
Vi hade tur den gången. Det fanns inte många andra stora skogsbränder i Grekland just då så många brandbekämpningsplan och helikoptrar kom till Skiathos från fastlandet. Branden gick i riktning mot Sklithri där vi bor men någon kilometer från vårt hus vände vinden, precis som vid branden fem år tidigare. Vi klarade oss igen.
Det tar två eller tre år för grönskan att komma tillbaka helt. Men såren har börjat läkas. Redan börjar dom första gröna buskarna växa upp ur sotet och askan på marken.
Naturen är fantastisk....
Mamma Mia update
Inspelningarna av Mamma Mia fortsätter på vår grannö Skopelos. Tom Hanks bor på det här flotta fartyget. Quintessa heter båten. Björn och Benny med familjer lär också bo på båtar. Däremot bor Meryl Streep på ett hotell i Skopelos, ett hotell med fin havsutsikt från sviten, liksom dom flesta av skådespelarna.
En stor grupp dansare har kommit till Skopelos. I en scen ska dom dansa på beachen. Man hade ett problem. Dansarna ska dansa i simfötter. Man behövde köpa 60 simfötter i olika storlekar på Skopelos men lyckades inte hitta så många. Någon fick skickas till Skiathos för att köpa simfötter där.
Sista veckan har man filmat på några stränder. Den kommande veckan ska man filma på Agios Ioannis. Agios Ioannis är en kyrka som ligger högt uppe på en klipphalvö. Det kommer att bli vackra scener. Det är här bröllopet i Mamma Mia ska filmas, och man har 70 statister med i och utanför kyrkan.
Man ska filma i ett par veckor till. Sedan blir Mamma Mia lika mycket historia på Skopelos som på Skiathos. Det känns nästan tomt när filmgänget försvinner från öarna....
Höstlugn
Igår började skolan på Skiathos. Ytterligare ett hösttecken. Längst upp på Papadiamantis ligger Skiathos High School. Sorlet från pratande, skrattande, skrikande skolelever slår mot väggarna och fyller övre delen av Papadiamantis med ovana ljud efter den långa sommaren.
Och nästa helg är det allmänna val i Grekland. Alla måste rösta. Det är lag på det. Röstar man inte får man böta. Och man måste rösta i sin hemort. Därför har nästan alla grekiska turister nu lämnat Skiathos. Skola och val. Semestrarna är över.
På Skiathos smyger nu höstlugnet sakta in. Plötsligt är det lätt att hitta parkering. Det finns gott om plats i hamnen för gästande segelbåtar.
Säsongen är snart över....
Drömmar om att hoppa av....
Drömmar....Många av oss har drömmar. Drömmar om att hoppa av, att flytta söderut till ett varmt land, att starta något nytt. Men för dom flesta förblir det drömmar. Dom flesta vågar inte ta det där sista steget och verkligen sticka. Linda och Baard gjorde det. Efter lång barverksamhet i Norge så tog dom steget, lämnade Norge och startade en bar på bargatan i Skiathos. Jag har skrivit om Baard och Linda och deras Totem Bar tidigare. Och hur har det gått för dom?
Det första året har gått överförväntan. Dom har fått jobba hårt. Dom har varit duktiga med sin marknadsföring. På var och varannan lyktstolpe på Skiathos hänger en skylt: "Crazy Totem Bar. Don´t miss it!". Dom har gått på stränderna och delat ut reklam. Dom har bearbetat reseledarna på Skiathos hårt, inte bara dom skandinaviska utan även dom engelska. Och Totem Bar har gått mycket bra.
Det har gått så bra så nu startar man en Totem Bar till. På Playa del Ingles på Gran Canaria. Med samma concept: "Crazy Totem Bar. Don`t miss it!" Baard och Linda har just gett sig av till Gran Canaria medan Lindas syster och pojkvän sköter baren på Skiathos.
Och går det bra på Gran Canaria tänker man starta en Totem Bar till på ännu en grekisk ö. Kanske har vi en stor barkedja på gång....
Baard och Linda vågade hoppa av....och lyckades!
Livet efter jobbet
Skiathos. Den vackra lilla ön i Norra Sporaderna. Den gröna ön med nära 500 meter höga berg, ön i Medelhavets renaste vatten, ön med över 60 stränder. Hur hamnade vi här? Vad gör vi här? Frågorna kommer ofta, och till en del har jag nog gett svaren under olika avsnitt i Skiathosbloggen.
Det var nog slumpen som gjorde att vi kom hit. Slumpen bestämmer det mesta i livet. Under många år, massor med år faktiskt, arbetade jag för ett stort svenskt företag. Vi bodde, i kronologisk ordning, i Singapore, London, Miami, Kuala Lumpur, Aten, Hong Kong och Prag. Jag arbetade som en galning och befann mig ständigt på resande fot. Under Atentiden hittade vi Skiathos och köpte ett hus här på ön. Fortfarande var det bara ett semesterhus. Men så gick företaget jag arbetade för samman med ett engelskt företag. I förlängningen av den sammanslagningen öppnades möjligheten att sluta med mycket bra villkor. Jag nappade på det, långt innan min verkliga pensionsålder. Det var nog ett av dom bättre besluten jag tagit i mitt liv.
Vi bosatte oss på Skiathos större delen av året. Friheten kändes enorm. Friheten att bestämma över sin egen tid. Friheten att inte göra någonting. Men att inte göra nånting när man varit översysselsatt innebär till slut inte frihet. Friheten blir en illusion. Och så småningom sysselsätter man sig. Så småningom räcker tiden inte till, igen. Men den stora skillnaden är att förr satt jag fast i ekorrhjulet. Nu gör jag saker och ting på mina villkor. Jag är herre över min egen tid.
Som alla vet skriver jag Skiathosbloggen. Jag är också sysselsatt med uthyrning och skötsel av ett par hus här på Skiathos. Jag är involverad i en webbportal för uthyrning och försäljning av hus i hela världen. Och om tiden räcker till kommer en ny webbportal att se dagens ljus under det kommande året. Och jag har ytterligare ett projekt i tankarna. Om nu tiden räcker till.
Dessutom sysslar jag med tillfälliga aktiviteter. Som till exempel att vara statist i Mamma Mia. Och den 24 november finns jag ombord på Silja Lines Greklandskryssning mellan Stockholm och Åbo. Då ska Alexandra Pascalidou och jag prata om Grekland.
Det är ett tag till innan jag uppnår pensionsåldern. Om jag nu någonsin blir pensionär....
Koukounaries beach söndag klockan 13.49
På södra sidan av ön, Koukounaries beach, är sommaren kvar. Det är söndagen den 9 september kockan 13.49. Temperaturen är tre grader varmare än på Asselinos. Här på läsidan, i skydd av nordanvinden, är stranden full av folk. Här är vi fortfarande mitt i turistsäsongen.
Två sidor av ön... Två sidor av turistsäsongen.... Nästan två sidor av livet.....
Asselinos beach söndag klockan 13.23
Detta är Skiathos norra sida. Nordanvinden ligger på. Det blåser nästan kallt.
Det är söndagen den 9 september klockan 13.23. Stranden är nästan tom, sånär som på ett engelskt par som ligger på ett par solstolar. Vädret är klart, blåsigt, 24 grader.
Man skulle kunna tro att säsongen är över. Men det är den inte.....
Moln över Skopelos
På morgonen ligger tunga moln över Skopelos medan himlen över Skiathos är helt molnfri. Rakt över där ligger Kastani beach där inspelningarna av Mamma Mia just nu pågår. Kastani beach är en något mindre strand som ligger strax norr om den mer kända Panormos Bay, en skyddad vik populär bland båtfolk.
Igår kväll såg vi starkt ljus i riktning från Kastani beach. Möjligen kom ljuset från inspelningarna om man filmade på kvällen. Eller möjligen från den stora båt där flera av folket i filmteamet lär bo. Björn och Benny med familjer lär också finnas på Skopelos nu. Vädret har ställt till vissa problem för produktionsgänget.
På Skiathos var inspelningarna mycket öppna, speciellt nere i gamla hamnen. Allmänheten fick en god insyn i vad som hände. På Skopelos är det tvärt om. Kastani beach är helt avstängd och en del skyltar som visar vägen till stranden har tagits bort.
Efter den svala gårdagen ska nu vädret bli bättre. Alla som kommer ner med dom sista charterresorna kommer att få bra väder. Om man kan tro väderleksrapporterna.
Men det kan man ju inte alltid....
Skönt att frysa
Jag fryser. Det är skönt. Det är skönt att frysa ibland. Det var ett tag sen sist.
På fredagseftermiddagen sjunker temperaturen till 16 grader. Det är mulet. Det småregnar tidvis. Himlen är molntäckt och luften är klar. Vi ser Evia rakt över vattnet. Oftast gör vi inte det på sommaren när det är hett. Då ser det ut som om vi bara har hav framför oss i all oändlighet. Och ändå är avståndet till Evia, Greklands näst största ö efter Kreta, bara 20 kilometer.
Vi som bor här tycker om att få sånt här väder ibland. "Vad fint väder det är idag" säger vi till varandra. Vi vet ju att det är tillfälligt. Om några dagar ska det vara sol och 30 grader igen. Men turisterna suckar förståss och undrar om pengarna till resan var bortkastade. Men snart kommer dom att le igen.
Men idag behöver jag inte vattna gräsmattan....
Mamma Mia på Skopelos
En vän skickar mig en bild.
Mamma Mia filmas just nu på Skopelos. Kastani beach är helt avstängd för allmänheten. Man filmar en vecka på Kastani beach men man har haft problem med den kraftiga västvinden och en dag inställdes inspelningarna där. Men man ska filma på ytterligare fyra stränder på Skopelos. Sedan filmar man också en kyrkscen. I Mamma Mia är det ju ett bröllop och det filmas på Skopelos.
Det här är Donnas bar på Kastani beach. Donna är ju mamman, spelad av Meryl Streep. Baren har blivit byggd för filmen.
Hoppas baren får stå kvar efter filminspelningen. Vilken turistattraktion det skulle bli...Men tittar man noga ser man ju att detta bara är en kuliss....
Säsongens elfte timme
Nu börjar allt kännas annorlunda. Augustituristernas massor har försvunnit. Spåren av Mamma Mia är borta. Nätterna har plötsligt blivit svala. Jag börjar få en försmak av hösten.
När jag tar min kaffekopp med mig ut i trädgården på morgonen blåser en sval västlig vind. Inte den där ljumma vinden som vi haft så länge. Luften verkar klarare och solens strålar skarpare. Solen går nu upp lite senare. Kalamakihalvön får vänta lite på morgonens första ljusstrålar. Gräset känns plötsligt kallt mot mina bara fötter.
Trafiken har glesnat nere på kustvägen. Sensommarlugnet infinner sig. "Bara tre veckor kvar" säger en av mina vänner som arbetat utan en dag ledigt sedan i början av maj.
Vi befinner oss i turistsäsongens elfte timme......
När filmen kommer...
Hundratals personer stod på dagarna och tittade på inspelningarna utanför avspärrningarna. Själva hade vi ju privilegiet att följa vad som hände från insidan. Det var en skön känsla att springa på toaletten på Blue Bar och sedan gå tillbaka och hoppa över avspärrningarna utan att bli stoppad av säkerhetsvakterna. Att vara med om denna del av filmandet av Mamma Mia var en riktig upplevelse.
Nu filmar man på Skopelos. Jag ska berätta lite om det som händer där någon gång i veckan. Och möjligen kommer jag med en liten överraskning vad det lider....
Ni som nu går och ser filmen Mamma Mia, kommer ni att känna igen Skiathos? Jag har räknat ut att kanske ett par minuter av filmen, om ens det, kommer från inspelningarna här. Ni bör kunna känna igen konturerna av gamla hamnen och kanske Bourtzi. Ubåtsmonumentet i gamla hamnen kanske kommer att synas. Och en dag filmade man kring klocktornet ovanför nya hamnen. Det kanske ni kommer att känna igen.
Kommer vi, statisterna, att synas i filmen? Det är väl tveksamt. Även om vi finns där går ju allt så fort med snabba taxiscener. Men när filmen kommer på DVD kan vi ju köra den i slow motion och sedan trycka på pausknappen. "Där sitter vi" kan vi säga och peka på teven för våra förhoppningsvis imponerade vänner.
Fast det vete tusan om dom kommer att tro oss. Förmodligen blir vi suddiga i filmen.....
Mer småplock
På söndag kväll äter Pierce Brosnan och hans familj och Stellan Skarsgård middag nere på vår kvarterskrog, Taverna Sklithri. Min brorsdotter och ett par av hennes kompisar är där. "Får vi fotografera?" frågar dom. Det får dom. Pierce Brosnan poserar glatt med var och en av dom tre. "Nu ska jag ta ett kort av er" säger han sedan och tar ett kort med min brorsdotters kamera. Det blev fina bilder från Skiathossemestern...
I min roll som statist får jag ju bära en gammaldags basebollmössa. Under första dagens tagningar är det mycket hett och mössan blir svettig. När jag sedan ska ha samma mössa på mig två dagar senare ser jag inte fram mot att bära en genomsvettig basebollmössa. Men alla statistkläder som använts liksom min basebollmössa har redan hunnit kemtvättas....
Under tagningarna nere i gamla hamnen tillbringar Pierce Brosnan, Stellan Skarsgård, Colin Firth och Tom Hanks tiden mellan tagningar i en våning två trappor upp ovanför Blue Bar. Våningen ägs av en av grabbarna från Stamatis bensinmack på Megali Ammos. Förutom dagshyra får grabben ett tackbrev signerat av Tom Hanks...
Mrs. Brosnan
En liten katt promenerar fram till våra bord. Den har nog fått smaka godis förr här. När Paris, yngste sonen Brosnan, ätit sin glass sätter han ner skålen till katten. Knäna som syns till höger tillhör Paris.
Katten får oss att prata med Mrs. Brosnan. Hon presenterar pojkarna. Paris har ju ett grekiskt namn. "Fast dom flesta tror att det är ett flicknamn" säger hon. Dom associerar väl till Paris Hilton, tänker jag. Hon är lite förvånad över att vi bor här. Vi berättar att vi ska vara statister nästa dag. Det är familjen Brosnans första besök på Skiathos. Hon är förvånad över att ön är så grön. Dom tidigare grekiska öar som hon sett har varit steniga och karga.
Hon har sett effekterna av skogsbränderna ovanför Aghia Paraskevi. "Vi förlorade ett hus i en skogsbrand i Malibu i Kalifornien för två år sedan" berättar hon. Fast man har fortfarande ett hus i Malibu kvar. Och ett hus på en av dom mindre öarna i Hawaii. Och ett hus i London. Pierce Brosnan är ju filmstjärna. Filmstjärnor har många hus.
Hon är mycket öppen. Pratar mycket, berättar. Men Skiathosbloggen är ingen sensationsblogg. Skiathosbloggen är ingen kvällstidning. Så det mesta av det hon berättar får stanna mellan henne och oss.
Fast nu börjar jag förstå hur sensationspressen får en del av sina nyheter....
Paparazzi?
En kväll känner jag mig som en riktig paparazzi.
Fast det är jag väl inte? Det var ju inte planerat. Jag skickar inte bilderna till världspressen. Jag säljer inte mina bilder för pengar. Jag fotograferar ju bara för att få några skapliga bilder till Skiathosbloggen.
Det händer kvällen innan tagningarna av Mamma Mia ska starta på Skiathos. Kvällen innan vi skriver på vårt kontrakt som "Minor Actors". Vi sitter tidigt på kvällen i poolbaren på Skiathos Princess Hotell och dricker en öl.
Då ser jag honom. Pierce Brosnan kommer gående från poolen. Jag fumlar upp kameran och lyckas slumpmässigt knäppa av en bild. Pierce Brosnan ser inte att jag fotograferar. Och bilden blev väl inte så tokig, eller vad tycker ni? Hatten skulle vi se mer av dom kommande dagarna.
Pierce Brosnan och hans familj kommer rakt fram mot oss. Dom två pojkarna vill ha glass. Pierce Brosnan säger att han har en del att göra på hotellrummet medan Mamma Brosnan och grabbarna slår sig ner vid bordet bredvid vårt. Pojkarna beställer glass och mamman en milkshake.
Sedan kommer en katt, bokstavligt talat, in i bilden.....
Nya ansikten på bloggen
Jag har sparat det bästa till sist. Eller åtminstone nästan till sist.
Vid ett tillfälle gör Tom Hanks ett besök vid inspelningen på Skiathos. Han dyker upp ifrån ingenstans och det är ett lågmält besök. Dom flesta märker inte ens att han kommer. Han glider sakta förbi i sina vita kläder och försvinner ombord på den svenskflaggade segelbåten.
En vän gav mig kortet.
Och nu, mina damer och herrar, sker något för första gången. Jag, Janne från Skiathosbloggen, visar mig själv för första gången i bild på bloggen. Det är jag som går där bakom i min löjliga vita statistbasebollmössa. Hustrun går vid min högra sida.
Eftersom Tom Hanks är med på bild i Skiathosbloggen så är det väl ok att vi visar oss själva också.....
Tack för besväret
För bar- och tavernaägarna har det varit kaotiska dagar. Blue Bar ligger i centrum för inspelningen av Mamma Mia. Allt har gjorts om, bord och stolar har bytts, man har nya parasoller under inspelningen och Blue Bar har till och med blivit en taverna!
Inget är sig likt under inspelningsdagarna. Men det kommer mycket folk och man måste anställa extra personal.
Som tack för besväret bjuds dom som ställt upp med sina ställen på cocktails med filmstjärnorna. Och stjärnorna poserar glatt inför kameror tillsammans med bar- och tavernaägarna, som på den här bilden där vi ser vår vän Lorenzo, italienaren som talar flytande svenska, och hans grekiska hustru Anastasia tillsammans med Pierce Brosnan.
Den här bilden lär nog hamna på fler platser än i familjealbumet.....
Småplock
Lite småplock från och kring Mamma Mia:
Vid en tagning sitter vi vid dom här borden. På kajen längre bort står en taxi som snabbt ska köra förbi våra bord. Vi väntar på "Action!". Men så serveras en lite tidig lunch. Klockan är ju bara halv elva. Vi får grekisk sallad och lite småplock. Det smakar riktigt gott. Men när vi har kommit halvvägs genom måltiden kommer en kvinna ur produktionsteamet springande: "Stopp" skriker hon. "Det där får ni inte äta. Det är dekorationer för tagningen." Oj då! Vi oerfarna "Minor Actors" håller på att äta upp en del av scenen. Men när tagningen är gjord får vi äta upp resterna....
På kvällen äter vi på en taverna. Ägaren har under dagen varit ner i hamnen och tittat på inspelningarna. Han har sett oss där. Vi slutet av måltiden kommer han med en extra kanna vin. "Det här är complimentary från Tom Hanks" säger han och skrattar och klappar oss på ryggen....
När vi kommer hem sticker grannen ut ansiktet genom fönstret. "Ni blir väl Oscarnominerade nu!" ropar hon. "Jovisst" svarar jag. "Jag hoppas att få en Oscarnominering till priset som Årets Mest Osynlige Skådespelare".....
Åter till vardagen
Snart är allt över. Snart är Mamma Mia ett minne blott på Skiathos.
Alla kafebord och stolar är redan borta. Barer och tavernor har återställts till sitt tidigare utseende. Rampen, den lilla upphöjningen i gatan, som byggdes upp framför Blue Bar tas bort.
Snart kan historien skrivas om Mamma Mia och Skiathos. Det har varit intressanta dagar. Det har varit ovanliga dagar. Det har varit dagar som inte kommer igen.
Det märks att det varit proffs som varit här och jobbat. Som statist kommer man framför allt i kontakt med produktionsteamet. Och trots stress och hårt jobb har atmosfären varit vänlig. Jag har inte hört skrik eller skäll. Folk har trots allt haft tid att prata en hel del.
När man får höra att vi är svenskar så kommer man ofta in på Stellan Skarsgård. Vi märker att han har ett mycket gott anseende i filmteamet. "Han är en mycket duktig skådespelare" säger man till oss "och han är mycket sympatisk som person":
Det gläder ett svenskt hjärta att få höra det....
Statistens roll
Vi statister börjar dom tidiga morgnarna med frukost i ett stort tält som står uppställt inne på gården på Skiathos Elementary School. Vi äter tillsammans med produktionsteamet. Det är en stor och väl tilltagen frukostbuffet, ungefär som en hotellfrukost.
Sedan får vi vänta länge på skolgården innan vi i samlad trupp promenerar bort till inspelningsområdet. Det finns ingen individuell planering för oss statister. Vi är ett kollektiv. Det är hela tiden slumpen som avgör var vi hamnar, i vilka scener vi är med. Någon som är ansvarig för statisterna får ett besked i walkietalkien. Han går fram till oss och pekar. "Ni femton koimmer med mig!" Så går man till ett ställe och placeras ut vid kafebord eller ställs upp på strandpromenaden. Om man sitter vid ett kafebord så ska man bara sitta. "Titta inte in i kameran!" säger man till oss. Om man står uppställd på strandpromenaden så ska man börja gå långsamt framåt när ordet "Action!" skriks.
Lunchen serveras i Bourzi, en ordentlig buffetlunch serverad engelska kockar. Man behöver inte vara hungrig när man är statist. Vi äter inte samtidigt. Tagningarna pågår kontinuerligt hela dagen. Vi liksom produktionsteamet äter när man har en chans.
Den andra dagen består till största delen av väntande. Dom flesta väntar i skuggorna av träden vid Bourzi. En kaffevagn med kakor körs fram till oss. Ett tag sitter vi och väntar under parasollen i inspelningsområdet.
Statistens liv är inte ansträngande. För den som tycker om att få betalt för att göra lite så passar det här jobbet....
En riktig myrstack
En liten katt har anpassat sig väl till tekniken kring inspelningen av Mamma Mia....
På inspelningplatsen vid ubåtsmonumentet i gamla hamnen i Skiathos verkar totalt kaos råda under inspelningarna. Mängder av människor rör sig fram och tillbaka hela tiden. Material flyttas hit och dit. Ledningar dras. Tekniker skruvar på kameror och på annan utrustning. Material dras på vagnar. Aktiviteterna får mig att tänka på en myrstack. Allt är i rörelse. Dom flesta har walkietalkies eller öronsnäckor och mikrofoner för kommunikationen. Och mitt i sitter stjärnorna bekvämt tillbakalutade i skuggan under tälttak medan sminköser förbättrar på ansiktsfärgerna. Precis som i myrstacken har alla sina roller. Och i det synliga kaoset verkar allt fungera.
Sedan kommer det första gälla skriket: "Standby!" Orden repeteras på flera håll. Då ändras aktivitetsmönstret. En del stannar av och andra springer, ibland med utrustning, för att komma undan kamerafånget. Sedan dom magiska orden: "Silence.....Action!" Det är som att trycka på pausknappen på DVD-spelaren. Allt blir dödstyst och totalt stilla. Allt utom just det som ska ske framför kameran. Och sedan kommer det förlösande ordet "Stop!" Som att trycka på Play-knappen. Kaoset sätter igång omedelbart.
Allt detta repeteras gång på gång. För mig är en filminspelning en ny värld, en intressant värld, en fascinerande värld.
Varför gick jag inte in i filmbranschen efter gymnasiet?
En kostsam historia
Jag har aldrig tidigare förstått vilken stor apparat som ligger bakom inspelningen av en storfilm. Vi har ju sett under viss tid nu hur förberedelserna varit på gång, och speciellt då under veckan före inspelningen. Lastbilar och långtradare har hela tiden kört av färjor och vid ett tillfälle kom till och med en specialfärja bara med fordon från Mamma Mia.
Under dom här dagarnas inspelning på Skiathos har produktionsteamet bestått av 250 personer, dom flesta från England och USA men också en hel del personer från Grekland. Till och med kök och kockar har kommit ut från England. En engelsk ambulans med tillhörande sjukvårdspersonal fanns på plats om någon olycka skulle hända. Två stora reservkraftverk på hjul fanns med, men dom behövde aldrig användas. Antalet statister under första inspelningsdagen var 180 personer och under den tredje dagen 75 persober.
Tänk bara på den komplicerade logistiken. All utrustning och alla personer måste hela tiden finnas på rätt plats. Och så vitt vi har sett verkar allt ha fungerat hela tiden.
Inte undra på att storfilmer kostar pengar.....
Den andra dagen
Den här bilden kan jag väl visa utan problem? Det finns ju inga kändisar med i bilden. En av båtarna som är med i filmen syns med en av två åtföljande kamerabåtar. Bilden är tagen från Bourtzi. Där får vi statister och produktionsfolket mycket goda buffetluncher under dom två dagar vi är med. Kockarna kommer från England och har med sig flera långtradare med moderna inbyggda kök.
Vår andra dag i filmens värld blir totalt annorlunda än första dagen. Den första dagen är vi med i många tagningar. Vi finns ibland med nära kameror. Det är intensitet och fart i scenerna. I en scen sitter vi vid ett kafebord. På ena sidan, någon meter från oss, kör en taxi med Pierce Brosnan som passagerare i full fart, och på den andra sidan kör i samma fart en fyrhjulig motorcykel med kamera och kameraman. Vi sitter mitt emellan taxin och kameran. Vi kommer nära skådespelarna och känner att vi är "inne i filmen".
Vi statister är indelade i tre kategorier, Passagerare, Fiskare och Turister. Och naturligtvis är vi turister. Den första dagen är vi 180 statister. Turisterna är i majoritet. Den andra dagen är vi kanske 75 statister. Alla Passagerare och Fiskare är kvar från första dagen medan vi Turister nu är i minoritet.
Idag, vår andra dag i filmens värld, är vi med i tagningar någon timme på förmiddagen. Julie Walters, känd engelsk skådespelerska, är i centrum för förmiddagens filmande. Men nu sitter vi långt ifrån händelsernas centrum. Sedan får vi sitta och vänta. Så småningom promenerar vi upp till lunchen i Bourtzi. Större delen av dagens tagningar tas på vattnet utanför gamla hamnen i Skiathos. Sent på eftermiddagen kommer Pierce Brosnan, Colin Firth och Stellan Skarsgård. Vi sitter på våra kafestolar och tittar på. Det är hett och vi dricker mängder med vatten. Igen är det tagningar på vattnet. Så, efter nästan en dags väntande, får vi reda på att vår dag är över.
Det är bara att promenera tillbaka till Skiathos Elementary School och kvittera ut arvodet....
En dag i filmens värld
Tidigt på morgonen samlas vi statister i Skiathos Elementary School. Vi får visa pass eller ID-kort och vi får skriva på ett kontrakt på två A4-sidor. "Minor Actors" kallas vi i kontraktet. Jo, jag tackar! "Jag kanske skulle läsa kontraktet innan jag skriver på" säger jag. "Det hinner vi inte" får jag till svar. "Skriv på där och där!" Jag skriver på. Jag har ju faktiskt skrivit på ett filmkontrakt! Även om jag inte getts tid att läsa det.
Men under några sekunder hinner jag ögna igenom kontraktet. Där står något om fotoförbud och copy rights. Många statister har kameror med sig och många kort tas under dagen, inte under inspelningarna men mellan tagningarna, speciellt när Stjärnorna passerar förbi. "No pictures" ropar någon och kamerorna åker snabbt ner. Om jag möjligen kanske skulle ha tagit några bra bilder så måste dom nog hamna i familjealbumet och inte på Skiathosbloggen. Tyvärr. Jag skulle ju inte vilja bli stämd av Tom Hanks och Universal för kontraktsbrott och copy right infringement.
Pierce Brosnan är med under hela dagens filmande. Han verkar avslappnad och ler ofta. Ibland spexar och skämtar han och får även oss statister att skratta. Vid ett tillfälle har Pierce Brosnan och jag en kort ordväxling efter en tagning som går fel och som måste tas om.
Senare på förmiddagen kommer Colin Firth till inspelningarna. Han är lång och kraftig, lite större än vad jag föreställt mig honom. Han verkar lite allvarligare men det kanske beror på att han under stora delar av dagen bär grå kostym och slips.
Och så på eftermiddagen ansluter Stellan Skarsgård. "Hej Stellan" säger jag mellan två tagningar. Han vänder sig överraskad om när han hör det svenska språket. Jag berättar för honom att vi är svenska statister. Att vi bor på ön. Vi skakar hand. "Tur att du inte är höjdrädd" säger jag till honom. En sak kan jag väl berätta utan att bli stämd av Universal och det är att i en scen sitter Stellan Skarsgård mycket högt upp. "Jag är höjdrädd egentligen" säger han. "Jag bara spelar att jag inte är det".
Det där var gårdagen. Mer om den kommer senare. Men idag på förmiddagen händer något överraskande. Vi får ett telefonsamtal från Manos på Mamma Mia. Man vill att vi kommer tillbaka imorgon för ytterligare en dags jobb, om än en lite kortare dag. Manos understryker flera gånger hur viktigt det är att vi bär samma kläder. Undrar vad det innebär.
Och jag som trodde att vår Hollywoodkarriär var slut efter onsdagens filmande....
En lång dag, en het dag
Vi är trötta. Jättetrötta.
Det har varit en lång dag. Det har varit en het dag. Det har varit en mycket intressant dag.
Vi började halv sju i morse. Vi slutade halv åtta på kvällen. Det var hett och vi har svettats. Vi har tillbringat mycket tid i solen och solbrännan har verkligen förbättrats.
Vi har sett världsstjärnor agera framför filmkameran. Vi har till och med utbytt några ord med några av dom.
Men vi är som sagt trötta. Våra hjärnor känns utblåsta, även om vårt jobb bara har bestått i att sitta eller att gå omkring.
En sån här kväll går det inte att skriva ett bra blogginlägg. Ni får ursäkta, men det får vänta till i morgon.....
Klart för tagning 13
Vid infarten till Bourtzi radar produktionsbilarna upp sig. Ingenting är sig likt i gamla hamnen.
Själva drar vi oss hem för en tidig kväll. Imorgon måste vi "vara på jobbet" klockan sju. Försover vi oss så missar vi årets händelse på Skiathos.....
Men saker och ting vill sig annorlunda. På kvällen får vi en pratstund med Pierce Brosnans hustru. En katt för oss samman. Jag ska berätta mer om det senare. Hon berättar att både maken Pierce och Colin Firth ska vara med på tagningarna i Skiathos.
Vi ser fram mot morgondagen.... Om vi vaknar i tid....
Klart för tagning 12
På eftermiddagen får kameramän och filmteamet instruktioner om hur saker och ting ska filmas.....
Klart för tagning 11
På eftermiddagen kommer en större båt och lägger till i gamla hamnen. Det är kamerabåten. På den ska kamerorna sättas upp för filmandet när segelbåten lämnar hamnen,
Klart för tagning 10
Sent på eftermiddagen har den gamla engelskflaggade träsegelbåten som kommit in i Skiathos hamn bytt flagga. Plötsligt hänger en svensk flagga i aktern på båten. I Mamma Mia är båten svensk.
Jag pratar med ägarna. Dom är engelsmän och bor i Turkiet. Båten har hyrts för inspelningen och dom har seglat båten från Turkiet för filmningen av Mamma Mia. "Om jag någonsin skulle ha en annan flagga på båten än den engelska flaggan så skulle jag välja Sveriges flagga" säger ägarinnan. "Den är så vacker".
Hon berättar att Pierce Brosnan ska gå ombord på båten när han seglar ifrån ön till den grekiska fantasiön där handlingen utspelas.
Klart för tagning 9
Ingenting är sig likt i gamla hamnen. Produktionsbolaget ber om ursäkt...
Klart för tagning 8
Så har vi kommit till dan före dan. Dan före den första inspelningsdagen. Den dagen då vi ska vara med som statister.
Vi har ingen aning om vad vi ska göra imorgon men vi kan ju börja ana. Vi ska väl sitta i tolv timmar vid kafeborden. Det kan bli hett. Jag ser att väderprognosen säger att det ska bli 33 grader imorgon. Stekande sol och 33 grader. Dom som sitter vid borden ska sitta och dricka drinkar. Fast det blir alkoholfria drinkar. Om man skulle få alkohol så skulle det nog sitta ett glatt gäng statister där efter tolv timmar.
Jag ska vara klädd i ljusa långbyxor, en kortärmad ljus skjorta och en basebollmössa, modell äldre.
Mamma Mia är en Universal Studios produktion med Tom Hanks som producent. Imorgon är det första dagen i våra liv som vi är med i inspelningen av en Hollywoodfilm. Och med all sannolikhet också den sista dagen.
Vi lär nog inte bli upptäckta imorgon heller....
Klart för tagning 7
Arbete pågår överallt. Tekniker förbereder morgondagens tagningar.
Klart för tagning 6
En gammal tvåmastad träsegelbåt lägger till vid kajen. Båten är engelskflaggad och har kanske varit med i filmer förr.
Klart för tagning 5
Hamnen runt om ubåtsmonumentet har tömts på sina vanliga båtar och istället ligger där nu båtar som ska vara med i filmen. På den här båten har man lastat en massa utrustning som sedan ska stå på kajen.
Klart för tagning 4
Lorenzos Blue Bar har hastigt och lustigt blivit en taverna i helt nya färger och utseende.
Klart för tagning 3
Barerna som ligger innanför hamnen har fått helt nytt utseende och nya namn och skyltar. Alla är nu försedda med gamla kafebord och kafestolar.
Klart för tagning 2
Dom här borden och stolarna är minsann inte till för allmänheten. Skyltar på alla borden gör det klart att här får man inte sitta.
Klart för tagning
Under natten har det arbetats hårt i gamla hamnen i Skiathos. Bortre delen av hamnen, vid trapporna, har fått helt nytt useende. På kajen står två rader med kafebord och kafestolar med parasoller. Är det kanske här vi ska sitta under morgondagen?
Förberedelser
Förberedelsearbetet för filmen pågår intensivt framför Blue Cafe i gamla hamnen i Skiathos. En liten ramp byggs upp på gatan, Här ska taxibilarna stanna och plocka upp folk. Runt ubåtsmonumentet i hamnen står mängder av gamla kafebord och kafestolar. Imorgon bitti ska man på fem kafeer runt Blue Cafe byta ut de befintliga möblerna mot dessa gamla grekiska kafemöbler. Sedan ska alla parasoll tas bort och ersättas med mindre parasoll. På en fiskebåt i hamnen finns redan alla fiskelådorna.
Sista dygnen har en mängd bilar skyltade som "Location units" kommit till Skiathos från England. Dom är luftkonditionerade och säkert bekväma. Här ska skådespelarna vila mellan tagningarna.
Det sas tidigare att alla skulle bo på en stor yacht utanför hamnen. Det kanske stämmer men det sägs också att Pierce Brosnan ska bo ovanför Blue Cafe. Men det sägs så mycket i sådana här sammanhang. Alla tror sig veta allt. Men Meryl Streep kom helt säkert till Skiathos igår kväll men ett privatplan.
Vi har i varje fall blivit uppringda. Vi ska vara senast klockan sju på morgonen på Skiathos Elementary School för onsdagens filmande. Om vi kommer halv sju får vi frukost.
Hoppas att väckarklockan fungerar.....
.
Internetproblem
Hela helgen har internet legat nere i Sklithri. Jag ringer Thanassis som brukar hjalpa mig. Jag tror att det kanske ar datorn men han berattar att andra har samma problem. "Pa mandag eller tisdag bor det bli fixat" sager han. Nu sitter jag pa ett internetkafe inne i stan.
Inatt hade vi aska och regn, idag mulet, men imorgon och dom kommande dagarna blir det samma som tidigare, sol och hetta.
Jag aterkommer sa snart jag fatt mitt bredband
Inatt hade vi aska och regn, idag mulet, men imorgon och dom kommande dagarna blir det samma som tidigare, sol och hetta.
Jag aterkommer sa snart jag fatt mitt bredband
Årets succe
När jag i våras skrev om vår kvarterskrog, Taverna Sklithri, som ligger på fem minuters promenad ner från vårt hus förutspådde jag att denna okända pärla kund bli årets succe. Hur rätt skulle jag inte få!
På fredagkvällen promenerar vi ner till Taverna Sklithri. Eftersom vi vet att det alltid är fullbokat nu för tiden bokade vi bord redan igår kväll. Man bör boka senast dagen innan om man ska få ett bord till middagen. Det är alltid fullbokat. Varenda kväll. Men till lunchen brukar det finnas plats för den som vill bada och äta på samma beach.
Vi beställer en Sklithri sallad som är en njutning av sallader, andra grönsaker, olika ostar och flera sorters nötter. Och sedan beställer vi grillade jätteräkor. När jag säger jätteräkor så menar jag det. Smaken är utsökt. Vi sköljer ner allt med ett par kannor vitt vin.
Medan vi sitter och äter så räknar jag till mer än tjugo personer som kommer och får vända. Dom har inte bokat bord men många beställer bort till imorgon eller övermorgon.
Solen sjunker sakta ner om mörkret lägger sig över Tzaneria Bay. Ljusen tänds så sakta i husen på Kalamakihalvön rakt över viken. Vi sipprar sakta på vårt vin och njuter av den ljumma kvällen. Ljusen på stranden vid tavernan och på borden vid vattnet ger en härlig ljusstämning till kvällen. Tavernan spelar ingen musik; bara vågorna från havet och sorlet från borden omkring oss utgör vår ljudkuliss.
Belåtna promenerar vi sedan upp till vårt hus högre uppe i sluttningen.....
Tidig morgon
Vi har för ovanlighetens skull satt väckarklockan. När vi kommer till Skiathos Elementary School så är det tidigt. Så har tidigt har jag normalt inte ens duschat, möjligen druckit ett par kaffekoppar.
Statisterna är kallade denna morgon. Skolan är redan full av aktiviteter. Där finns högar av fisklådor, sådana som fiskarna bär iland fisk i från nattens fiske, stora säckar, troligen fyllda med skumgummi eftersom dom är så lätta, mängder av traditionella grekiska tavernastolar och bord, hönsburar, nu utan höns men säkert fyllda med levande kycklingar under inspelningarna, och mycket annat. Jag kan se framför mig allt detta i hamnen, jag kan se folklivet när scenerna tas. Vi statister ska nog vara en del av detta folkliv.
Vi är ganska många som kommer denna morgon. Vi träffar den del bakanta bland statisterna. Centrum för aktiviteterna denna morgon är en stor sal där massor med kläder hänger, lådor med skor i alla storlekar står längs en vägg och där finns också lådor med mössor. Vi beskådas och våra kläder godkänns för tagningarna. Men jag får prova ett antal gamla basebollmössor och får till slut bära en vit sådan, modell äldre. Vi får också reda på att vi ska vara med på onsdagens tagningar, inte på torsdagen som man tidigare sagt.
Delar av scenerna är ju redan filmade inomhus i England. Nu behöver man statisterna, nu behöver man folkvimlet. Med dagens teknik kan man sedan klippa samma dessa till en enda filmsekvens.
Ibland undrar jag om vi kommer att se Pierce Brosnan över huvud taget?
I väntans tider
Två gamla bilar ska användas vid tagningarna på Skiathos. Dom ska vara taxibilar och har just fått ordet "Taxi" målat på sidorna.
Imorgon ska vi träffa Mamma Mia-folket igen. Då ska vi få veta vad vårt statistjobb innebär. Fast egentligen spelar det inte så stor roll vad vi ska göra. Att få vara med, att få uppleva stämningen vid inspelningen av en storfilm, är för oss det viktiga. Sedan kanske man inte alls ses i filmen, eller så ses en del av ryggen under en halv sekund. Det är ju oftast så det brukar vara för statisterna.
Vi har ju goda vänner från Hollywood som äger hus här på Skiathos. Richard, som spelat med i många amerikanska långfilmer och i ännu fler TV-serier, har tidigare berättat för oss att det skådespelaren får göra mest under en filminspelning är att sitta och vänta; att sitta och vänta på nästa scen, nästa tagning. Och om det är skådespelarens roll så hur blir det då för statisten? Ännu mer väntande troligen.
Vi stöter ihop med Richard idag på förmiddagen på Asteras supermarket. Vi berättar för honom att vi ska vara statister i Mamma Mia. "Vi ska få en insyn i din värld" säger jag till Richard. "You will be bored to death" säger Richard.
Men jag tror inte det. Inte den här gången. Vi ser fram mot väntandet....
Filmfeber
Skiathos har fått filmfeber. Samtalsämnet på allas läppar är nästa veckas filminspelning av Mamma Mia.
Skiathos Elementary School har blivit högkvarter för inspelningen på ön. Åtskilliga långtradare med rekvisita och annan materiel körs upp till skolan. En långtradare från London lassar av 70-talskläder. Är det sådant vi statister ska få bära? Ett par gamla 70-talsbilar, en röd och en blå, körs upp vid skolan. Åtminstone en av dom ska bli en taxi; ordet taxi ska målas på sidan av bilen.
Så en glädjande nyhet för alla som vill följa inspelningen på nära håll: i gamla hamnen ska man ju byta parasoller och möbler till 70-talsstil men kafeerna kommer att vara öppna för allmänheten. Det är bara raden längst fram, närmast kamerorna, som är reserverade för statister. Under filmandet får ingen stå upp, men man kan vara med i bakgrunden.
På ön diskuterar man vilka långvariga effekter Mamma Mia kommer att få för turismen på Skiathos. Om filmen blir en succe kommer Skiathos att få mycket gratis PR. Turismen kommer att öka, på gott och ont. Kaffeägarna där filmen spelas in kommer nog att öka sin omsättning kraftigt. Dom flesta tror nog att det är bra för Skiathos att några scener ur Mamma Mia spelas in här.
För oss som blir statister kommer under någon eller några dagar en ny värld att öppnas. Det ska bli spännande....
Riktig sommar igen
Första morgonen tillbaka i trädgården i Sklithri känns alltid så härlig när man varit borta ett tag, oavsett om man varit borta i månader eller bara i en vecka. Den här morgonen är inget undantag. Solens strålar söker sig sakta upp över landskapet när jag kliver ut barfota i trädgården tidigt på morgonen. Kaffet smakar aldrig bättre än sådana här morgnar. Vi är tillbaka igen. Vi har kommit hem.
På förmiddagen ringer Emanuela från Mamma Mia. Man vill träffa oss tidigt på fredag morgon för ett första informationsmöte. "Kom klädda i lätta sommarkläder" säger Emanuela. "Utan skarpa färger". Hon berättar att vi inte ska vara med i första dagens tagningar. Vår scen ska filmas på torsdagen med fredagen som reservdag för omtagningar. Dom kommande tio dagarna kommer att bli intressanta.....
Våra grekiska vänner Donna och Theo har lovat att ta hand om vår hund Mari under inspelningarna. Vi har ju lovat ställa upp på arbetsdagar som kan bli tolv timmar långa och så länge klarar sig Mari inte ensam.
Vi står inför en ny men förhoppningsvis kort värmebölja. Temperaturen kan nå upp till 40 grader dom närmaste dagarna berättar man för oss här.
Men det är ändå skönt att vara tillbaka till den riktiga sommaren.....
Åter hemma på Skiathos
Jag kör in på parkeringsplatsen och tittar ner mot viken vid Nostos Beach. Allt är sig likt och det borde det ju vara när man varit borta bara drygt en vecka. Men i trädgården har en del torkat, ogräs har vuxit och blommor har vissnat. En vecka är en lång tid för en trädgård på Skiathos. Mycket kan hända där.
Resan från Stockholm gick utan större problem. Visserligen fick vi sätta väckarklockan på fyra på morgonen, visserligen blev vi en timme försenade och fick sitta i planet och vänta på avfärd från Arlanda men på det stora hela gick resan smärtfritt. Vi klarade nätt och jämt vikten vid incheckningen på Arlanda. Med oss i bagaget hade vi nyinköpta kläder, lite svensk mat, en ny bärbar dator och en nyinköpt sladdlös borrmaskin.
På Skiathos sken solen naturligtvis och temperaturen var 35 grader. Fortfarande var trafiken tät på kustvägen; högsäsongen är nu inne i elfte timmen.
Ikväll blir det tavernamat och en karaff vin, sedan tidigt sänggående. Förlorad sömn ska tas in i natt.
Men nu börjar resten av sommaren.....
Snart tillbaka....
Snart ska jag ligga så här igen.
En vecka går fort. En vecka när vi fått det mesta gjort av det vi tänkt göra. Det har varit en intensiv vecka. Flera föräldrabesök, både hemma hos min mor och hos min Alzheimerdrabbade far på Polhemsgården, bankbesök, reashopping, kaffe hos släkt och en massa mer. Men allt hanns med. Det gäller att utnyttja den korta tiden när man är hemma.
Jag märker på gatorna i Stockholm att årets modefärg för kvinnor är svart. Jag tycker nästan att det ser sorgligt och deprimerande ut. Undrar om det svarta modet går hem i Grekland? Är en kvinna klädd i svart i Grekland har hon sorg. Mannen har dött.
Och så märker jag hur nerskräpat det är i Stockholm, speciellt i parkerna men också på en del gator. Skiathos är renare, även om augustituristerna skräpar ner en del.
Imorgon klockan 07.30 ska Apolloplanet lyfta från Arlanda. Det ska bli skönt att komma tillbaka igen....
Mamma Mia
Jag går förbi en skivaffär i Stockholm och kan inte motstå frestelsen av att gå in och köpa en musik-DVD, musikalen Mamma Mia i originaluppsättning.
Mamma Mia utspelas på en grekisk fantasiö. I den nya filmen blir den ön Skiathos och Skopelos. Mamma Mia handlar om Donna (som spelas av Meryl Streep). Hon har en dotter Sophie som nu ska gifta sig. Donna hade ihop det med tre olika män när Sophie kom till. Donna vet inte vem av dom som är fadern till Sophie men bjuder in alla tre till Sophies bröllop. Dom tre männen är Sam (som spelas av Pierce Brosnan), Harry (Colin Firth) och Bill (Stellan Skarsgård).
Jag hoppas att filmen blir lika bra som musikalen. Det är ju Tom Hanks som är producent medan Phyllida Lloyd regisserar. Det var också hon som satte upp originalmusikalen i London.
Om en dryg vecka är gänget på Skiathos. Man bor på en stor kryssare som kommer att ankra ute på redden utanför Megali Ammos. Inspelningarna på Skiathos är med Pierce Brosnan i rollen. Han kommer med båt från havet och stiger iland i gamla hamnen, iland på den grekiska fantasiön.
Skiathos kommer nog att vara lite annorlunda under inspelningarna....
Grekiska viner
Det finns bara fyra stycken. Egentligen är det ganska dåligt.
Två av dom fyra grekiska vinerna i Systembolagets katalog är retsinaviner. Ett är ett sött Samosvin. Och det fjärde är Naoussa Boutari, ett helt ok rött vin. Det kostar marginellt mer på Systembolaget än på Skiathos.
Om Naoussa Boutari skriver Systembolaget: "Mogen, något kärv smak med bränd ton, inslag av läder och mogna, röda bär". Hur kan man smaka att bären är röda? Och ett smakinslag av läder? Det står faktiskt så. Själv har jag aldrig ätit läder så jag vet inte hur det smakar. Om några andra av Systembolagets viner ser jag att dom smakar gräs. Och ett vin, det spanska Palacio de la Vega, smakar multna löv. Multna löv!?! Vem vet hur multna löv smakar? Vad är det egentligen dom serverar i Systembolagets matsalar?
En skön sak med Grekland och grekiska viner är att man slipper vinsnobbismen. Vem har sett kyparen på en vanlig grekisk taverna hälla upp lite vin i vinglaset och bett gästen smaka? Oftast hälls vinet upp snabbt och effektivt, ofta så effektivt att en del skvätter över på duken. Det hör liksom till ibland. Och vem har sett en gäst på en grekisk taverna sticka ner näsan i glaset för att provlukta med djupa andetag, vibrerande näsborrar och allvarlig expertmin? "Den här retsinan smakar kåda med inslag av grön banan och citrus". Näsborrarna går i högvarv. "Och dessutom finns ett litet inslag av fjolårshö".
Nej, grekiska viner är antingen goda eller dåliga. Dom goda vinerna njuter man av. Dom dåliga dricker man upp och köper en annan sort nästa gång.
Vinsnobbarna får åka till Frankrike...
Annorlunda utsikt
Istället för att blicka ut mot grönska, hav och Tsougria ser vi nu ut mot grönska och Valhallavägen i Stockholm. Sist vi var här var i början av april. I en vecka ska vi vara här innan vi återvänder till Skiathos. Istället för att lyssna till trafiken från kustvägen på Skiathos får vi nu lyssna på trafiken från Valhallavägen.
Tonvis med post låg innanför dörren när vi kom in i våningen. Men det fanns bara två obetalda räkningar och man hade inte hunnit skicka påminnelser. Dom betalades direkt via internet. Inga katastrofer fanns bland posten.
Omväxling förnöjer men en vecka i Stockholm är lagom. Då hinner vi göra det vi planerat och vi hinner kanske dessutom handla en del. Det är ju rätt tid nu att köpa sommarkläder på rea, om det finns några kvar. Vi har ju sommar några månader till på Skiathos när vi kommit ner.
Stockholm i mitt hjärta... Jovisst, men där finns Skiathos också....
Gamla hamnen
På eftermiddagen tar vi en promenad i gamla hamnen på Skiathos. Tänk att allt det här ska göras om för filminspelningen, tänker jag. Tydligen ska alla parasoll och möbler bytas ut under två dagar. Vilket kaos det måste bli. Och vad mycket folk det kommer att krävas.
Det är vår sista dag på ön nu. Imorgon åker vi till Sverige på tio dagar. Den här gången ska vi defínitivt komma iväg. Det är ju fint väder i Sverige tydligen nu. För min del hade det gärna fått regna. Några regniga dagar skulle vara skönt som omväxling till den heta sommaren på Skiathos.
Skiathosbloggen blir tyst över helgen men Skiathos kan ju också beskrivas ur ett stockholmskt perspektiv och det kommer jag att börja göra någon gång i början av veckan.
Vi hörs!
Det blir aldrig som planerat
Det blir sällan som man tänkt sig. Vi är kvar på Skiathos.
Bara en liten stund innan vi skulle åka iväg mot fastlandet och Aten fick vi ett telefonsamtal. Det följdes snabbt av flera telefonsamtal och ändrade planer. Sedan dess har vi fotograferats i Elementary School vid första busshållplatsen. Både i närbild och i helbild.
Nu har vi fått beskedet om att vi är med. "You are goodlooking and not fat" sa man till oss. Vi ska vara statister i Mamma Mia. Vi har förbundit oss att vara tillgängliga för informationsmöten den 24 och 25 augusti och att vara med från den 29 i tre tolvtimmars arbetsdagar. Scenerna som ska filmas är när Pierce Brosnan kommer med båt från havet och stiger iland i gamla hamnen i Skiathos. Exakt vad vi ska göra vet vi inte. Antingen får vi väl promenera omkring i hamnen eller sitta vid cafeer som gäster och dricka vår frappe. Man hinner med många frappeer under en tolvtimmars arbetsdag.
Nu åker vi till Sverige på fredag istället. Men lita på att vi kommer att vara tillbaka före den 24!
Sverigesemester
Nu är det dags igen. Men vi lyckades inte få en biljett med charterplanen från Skiathos till Stockholm. Allt är fullbokat. Istället tar vi en Flying Cat från Skiathos i eftermiddag till Agios Konstantinos och sedan buss till Aten. Sedan blir det övernattning på ett hotell nära Omonia Square och imorgon förmiddag tunnelbana till Atens flygplats för flyget till Sverige.
Vi brukar åka hem varje sommar någon gång, dels för att träffa mina föräldrar och sedan finns det massor med andra saker som man kan passa på att uträtta. Även om jag betalar det mesta med autogiro nu för tiden brukar det alltid finnas någon obetald räkning i brevlådan, oftast med en eller två påminnelser. Det blir ju lätt så när man reser bort och är borta i över fyra månader.
Men vi hade tur med återresan och lyckades få billiga biljetter med Apollo om två veckor. Jag kommer att fortsätta skriva Skiathosbloggen under besöket i Sverige, även om det inte blir varje dag.
Om tre timmar går båten. Det är hög tid att packa. Men jag längtar redan tillbaka till Skiathos.....
Regn! Ett riktigt regn!
Tidigt på kvällen börjar det regna! Det första riktiga regnet sedan april!
Regnet fortsätter i flera timmar. "Vilket härligt väder" säger vi som bor här till varandra. "Javisst" svarar man med stora leenden. Regnet behövdes. Växterna behöver vattnet. Bäckarna behöver fyllas på. Luften blir friskare, Livet leker!
Temperaturen sjunker tidigt på kvällen till 19 grader. Jackor åker på. En stund går strömmen på större delen av ön, men den kommer snart tillbaka. Det ska regna imorgon också. Men sedan lär det fina, soliga vädret komma tillbaka.
Det är nog inte slut på den riktiga turistsommaren än. Sol och värme kommer nog tillbaka...
Höstkänslor
För första gången fryser jag på mycket länge. Det är tidigt på morgonen. Jag går barfota ut på gräset i trädgården med kaffekoppen i handen. Allt är tyst och stilla. Vädret har slagit om ordentligt. Jag får en plötslig höstkänsla. Så här kan vädret vara en oktobermorgon. Det är mulet. Jag tittar på utetermometern. Den visar på 22 grader.
Vindruvorna börjar mogna. Dom är blå och små. Jag smakar några och dom smakar sött och gott. Det blir inget olivår i år. Det är nog det torra vädret. Dom få oliver som finns på träden är små. Från äppelträdet har mängder med äpplen rasat ner på marken. Många är delvis ätna. Det är nattliga gäster, råttor som kommer in från skogen, som kalasar på frukterna. Citronerna ser dock fina ut, men det tar några månader tills dom är mogna.
Mitt på dagen känner jag lite regnstänk. Men vi får inget riktigt regn. Alla öbor vill ha regn nu. Det kan bli åska till kvällen och då kanske regnet kommer.
Egentligen är det för tidigt på sommaren att få höstkänslor. Men fyrtiogradershettan kom ju tidigt i juli så allt kanske är tidigare i år. Sommaren har gått fort, alldeles för fort.
Det är nästan med lite panik i känslorna när jag tänker att det bara är ett par månader kvar av sommaren.....
En skräpig vägoch förgiftade hundar
Helst vill vi åka före nio eller åtminstone senast före tio. Sedan börjar augustitrafiken komma igång. På morgonen idag ser vi ännu en nykrockad bil. Den här tiden på året krockas det ofta på Skiathos. Ön är full av bilar och man kör för fort. Kan man komma en minut snabbare till Koukounaries så försöker man göra det.
Det är också den här tiden på året som Skiathos skräpas ner. Längs kustvägen slängs plastflaskor och tomma chipspaket direkt från bilarna. "Det är vi greker och italienarna som skräpar ner Skiathos" säger Nina när jag träffar henne på en av Skiathos supermarkets tidigt på morgonen. På dagarna ser man längs kustvägen några anställda från Skiathos stad, klädda i illröda överdrag, som med svarta plastpåsar går och plockar skräp. Men senare fylls skräpet på av förbipasserande bilar. Varför ska det vara så i augusti? Övriga tider på året är vägen ganska ren.
Tidigt på morgonen i matbutiken träffar vi också en engelsk vän som är gift med en grek och har bott på ön i många år. "Mina hundar har blivit förgiftade" berättar hon. En hund har dött och den andra är svårt sjuk. "En granne?" frågar jag. "Naturligtvis" säger hon. "Jag har trevliga grannar".
Tyvärr händer detta ibland. Grannen kanske inte tycker om att hunden skäller eller att katten springer omkring i den egna trädgården. Då tas giftet fram.
Nu har vi kommit en bra bit in i augusti. Om några veckor är högsäsongen över. Då kommer livet att börja normaliseras igen...
Trängsel
Nu i augusti är det inte ofta vi åker in till Skiathos stad. Oftast när vi gör det är det för att handla och att besöka postkontoret för att hämta posten. Det är för mycket folk på Skiathos just nu,
Men ikväll åker vi in. Vi får skjuts ner till hamnen. Redan nu, tidigt på kvällen, är de mycket folk här. Vi promenerar uppför Papadiamantis, viker till vänster vid Evangelistria Street och går sedan in på Bonaparte, den svenskägda restaurangen. Vi får en mycket god måltid. Som tur är så är vi här tidigt på kvällen, innan mängder med folk kommer för att äta. Sedan gör vi besök på Rooftop Bar och Totem Bar. Klockan har ännu inte hunnit bli tio på kvällen och vi slipper trängas med folk. Efter midnatt är det fullt här.
Men när vi kommer ut på Papadiamantis, gågatan som skär rakt genom staden, är det fullt. Ibland är det så mycket folk så man får stå stilla ett ögonblick för att folkmängden framför en ska röra sig framåt. Det är samma känsla som att vara på Åhlens i Stockholm dagen före julafton.
Jag tänker att det ska bli skönt när oktober kommer när vi får ön för oss själva. I nästa vecka åker vi till Sverige i två veckor. Vi åker hem ibland och vi väljer alltid augusti. Det finns så mycket folk här ändå vid den tiden så varför ska vi var här?
Vi tar en taxi vid taxistationen och åker hem till Sklithri. Det känns verkligen som att komma från storstaden ut till det lugna, rofyllda landet...
Party time
En sak som turister aldrig eller sällan får uppleva på Skiathos är det lokala sociala livet som tidvis kan vara ganska intensivt. Många utlänningar äger villor på Kalamakihalvön och här i Sklithri. Dessutom finns det fast boende utlänningar över hela ön, från Skiathos stad i söder till Kalivia i öster och Ag. Paraskevi och Troulos i väster.
Ikväll är vi bjudna på ett party hemma hos italienska vänner. Framåt niotiden har ett drygt trettiotal personer kommit. Fem eller sex är greker och ungefär lika många är engelsmän. Men i övrigt är vi blandade och jag räknar till minst 11 nationaliteter bland gästerna. Vi har alla ett gemensamt: vi bor på Skiathos hela året eller stora delar av det. Nästan alla ikväll känner varandra sedan tidigare.
Framåt tiotiden serveras maten. Vi köar lite kort vid ett långbord och plockar för oss av det goda. Sedan får var och en söka sig till en sittplats vid något av de många borden i trädgården. Borden lyses upp av värmeljus och lite här och var i trädgården står marshaller och brinner. Även ljuset från den upplysta swimmingpoolen reflekteras uppåt mot grenarna i träden ovanför oss. Utsikten är vacker; ljusen från kustvägen, Achliades beach och Esperides hotell ligger långt nedanför oss . Kvällen är ljum och stjärnklar. Allt är perfekt för ett party....
Några timmar senare promenerar vi hem. Det har varit ännu en trevlig kväll.
Tidig morgon
Jag vaknar tidigt och känner mig helt utvilad. Efter första kaffekoppen börjar jag plötsligt längta efter ett bad.
Jag går långsamt nerför vägen mot Sklithri beach med handduken i ena handen och dagens andra kaffekopp i den andra. Solen håller sakta på att gå upp och berör så sakta och så tveksamt Kalamakihalvön och kullarna kring Sklithri. Det är tyst och stilla. Nästan alla sover. En orm vid sidan av vägen får syn på mig och försvinner snabbt in i buskaget. Lite längre ner rusar fyra små tjäderungar över vägen, rädda för människan som rör sig nerför backen.
Det finns inga bilar på kustvägen så här tidigt på morgonen. Inga ljud alls. Till och med tuppen på andra sidan viken verkar inte ha vaknat än.
Sklithri beach är tom och öde. Tavernan verkar övergiven. Jag är helt ensam här nere. Vattnet ligger nästan spegelblankt och dom ankrade båtarna i viken ligger stilla, så stilla som båtar kan ligga i en vik. Så störs tystnaden av ett tuffande, en fiskebåt rör sig sakta mot Skiathos stad lite längre ut.
Jag tömmer det sista ur kaffekoppen. Så rör jag mig sakta ner i havet. Vattnet är ljumt och skönt. När min kropp bryter vattenytan rör sig vattenringar så sakta i alla riktninger.
Det är tidig morgon på Sklithri beach. Jag älskar såna här morgnar....
Resesvårigheter
Det finns aldrig så många förbindelser till Skiathos som den här tiden på året. Och samtidigt är det den svåraste tiden på året att få en biljett till ön.
Den som kommer från fastlandet och inte har en förbokad färje- eller bärplansbiljett får ofta vända om på fastlandet. Allting är i stort sett fullbokat, till sista plats. Så var det förra året också.
Det är nog smidigare just nu att komma med charterflyg till ön. Men inte alltid. Dom stackars Apolloresenärerna som flyger från Landvetter till Skiathos på måndagen får en resa som dom kommer att komma ihåg. Det är något fel på planet. Hela dagen får man sitta och vänta på Landvetter. Researrangören har svårt att hitta ett ersättningsplan. Men man hittar ett, ett plan som är för stort för den korta landningsbanan på Skiathos. Istället för att flyga till Skiathos tidigt på måndagsmorgonen flyger man till Thessaloniki halvåtta på kvällen. Kvart över ett på natten påbörjar man tretimmarsresan med buss till Volos. Från Volos får man åka båt några timmar och halv sju på tisdag morgon anländer man i gamla hamnen på Skiathos.
"Bussresan var jobbig" säger Anna. "Men båtresan var tjusig. Vi startade från Volos när det var mörkt och sedan fick vi uppleva soluppgången ute på havet".
En annorlunda resa till Skiathos som man kommer att komma ihåg.....
Ringdans på Skiathos
På söndagkvällen går vi på en BBQ på Villa Alexis. Det var länge sedan sist som vi var på en BBQ. Jag tar för mig alldeles för mycket av buffen. Men det grillade köttet är gott, verkligen gott. Men varför tog jag för mig så mycket? Jag får kämpa för att äta upp vad som ligger på fatet.
Sedan kommer några grekiska dansare och uppträder. Jag har sett danserna förr. Middagsgästerna trivs och klappar takten.
Men så kommer ögonblicket alla fruktar. Dansarna börjar titta ut över borden för att utse offer som ska upp och dansa. Kvinnan vid det första bordet skakar frenetiskt på huvudet men under trycket från dom andra vid bordet går hon upp. Dom som sitter vid bordet inser inte att dom står näst på tur för att bjudas upp på dansgolvet.
En dansare går i riktning mot vårt bord. "Det här är fyra öl för tidigt" tänker jag. Men han passerar bordet och drar upp någon från bordet bakom oss. Faran är över för denna gång.
Dom grekiska dansarna gör sitt bästa för att få folk att dansa grekdanser. Men det är inte mycket till dansande middagsgästerna utför. Det blir mest ett slags hoppande, ett hoppande där alla är i total otakt med alla andra. Men man verkar ju ha kul och det är väl huvudsaken....
En normal sommar?
Allt är lika grönt som vanligt. Egentligen är det konstigt. Enligt domedagsprofeterna borde det inte vara så.
Dagstemperaturerna ligger nu på drygt 30 grader. Ganska vanligt juliväder på Skiathos alltså. Men det har varit varmt. Långt över 40 grader. Det är i och för sig inte ovanligt att vi får temperaturer på sommaren på över 40 grader på Skiathos. Men i år har värmeböljorna kommit tidigare än vad som har varit normalt. Om det nu finns något som är normalt. Och sedan har vi inte haft något regn sedan april.
Men allt har fungerat som vanligt. Vi har nog haft färre elavbrott i sommar än tidigare, trots ökad elkonsumption. Det uteblivna regnet har inneburit att några bäckar som fört vatten från Skiathos höjder har torkat ut. Fåren har istället fått vattnas med vatten från brunnar. Och brunnarna har inte sinat. Skiathos verkar ha mycket vatten. Den sydafrikanske marinbiologen som jag träffade här för många år sedan har kanske rätt. Han berättade att vattnet vi använder på ön kommer via en underjordisk flod från fastlandet, och att det vattnet är 1000 år gammalt. Om han har rätt så spelar det ingen roll hur mycket det regnar på Skiathos. Vi skulle ha vatten ändå. Och allt är ju lika grönt som vanligt.
Vad är en normal sommar egentligen?
Ja må hon Leva
Leva från Uppsala lämnade Sverige 2001. Nu kommer hon till Skiathos. Den svenska flaggan hänger högt uppe i masten i nya hamnen.
Ola äger 75% av Leva och har varit med om att bygga den 14 meter långa betongbåten som väger 26 ton. Totalt har Leva 151 kvm segel.
Sedan avfärden från Sverige gick Leva via Skottland, England, Biscaya där det blåste hårt, via Gibraltar och Italien till Grekland och Turkiet. I sommar startade färden i Marmaris i Turkiet och via Kos och Thassos har nu Ola och Leva kommit till Skiathos. En och annan svensk turist stannar till i hamnen i Skiathos och några fotograferar båten.
Ola har varit med hela resan men besättningen har varierat. Egentligen kan vem som helst som kvalificerar sig få segla med Leva mot en liten avgift och del i kostnaderna. Att segla runt i Medelhavet är ju ett lite annorlunda sätt att Leva.
Är det någon som vill mönstra på i Skiathos?
Brandoffer
Nere på Skiathos brandstation hänger flaggan på halv stång.
Jag läser att över 1000 skogsbränder pågår i Italien. Det brinner på många ställen i Grekland. Detta är i och för sig ingenting nytt. Varje sommar brinner det í skogarna på många ställen i Grekland.
I en av dom grekiska bränderna störtar ett brandbekämpningsplan. Piloten omkommer. Trötthet efter många och långa arbetsdagar lär vara orsaken. Kanske var det ett av planen, en av piloterna, som så framgångsrikt bekämpade branden på Skiathos för ett tag sedan.
Samtidigt omkommer två äldre kvinnor vid en skogsbrand på Peloponnesos. Dom söker sin säkerhet på en strand, söker sin säkerhet vid det skyddande havet. Man brandröken omger dom; dom giftiga brandgaserna blir deras öde.
Det är en het sommar...
Brinner Skiathos?
Jag får låna en dator och bredbandet fungerar. Det är min dator som krånglar. Får försöka fixa det i nästa vecka.
För två dagar sedan känns stark brandrök i Sklithri. Folk blir oroliga och tittar upp mot kullarna ovanför. Brinner Skiathos? Men det är vinden som driver doft och aska från området för skogsbranden för någon vecka sedan åt vårt håll. Skiathos brinner inte.
På morgonen idag kommer moln norrifrån. Första tanken är "vad skönt, vi kanske får regn". Men sedan undrar man "det brinner väl inte?". Nej, gudskelov, det brinner inte.
Det känns riktigt svalt och skönt idag, halvmolnigt, och 29 grader. Men vi har inte haft ett riktigt regn sedan april.
Tänk om det kunde regna en skvätt....
Ö-trassel
Så händer det igen, även om det var ett tag sen sist. Mitt bredband fungerar inte. Jag får köpa ett internetkort och blogga som jag gjorde innan jag fick bredband.
Ligger felet hos operatören? Är det telefonlinjen? Eller min dator? Jag provar allt möjligt men blir inte ett dugg klokare. Jag ringer Thanassos som hjälpt mig tidigare. "Jag är i Aten" säger han. "Jag kommer tillbaka till Skiathos på måndag".
Jag skrev ju att man inte ska utföra arbete här när det är hett. Kanske min dator har tagit mig på allvar. Jag ska i varje fall försöka att få ordning på, oj det ordet jag hade tänkts skriva här passar inte i en blogg, fyll i ordet själv!
Ha lite tålamod så kommer jag snart igen!
Ligger felet hos operatören? Är det telefonlinjen? Eller min dator? Jag provar allt möjligt men blir inte ett dugg klokare. Jag ringer Thanassos som hjälpt mig tidigare. "Jag är i Aten" säger han. "Jag kommer tillbaka till Skiathos på måndag".
Jag skrev ju att man inte ska utföra arbete här när det är hett. Kanske min dator har tagit mig på allvar. Jag ska i varje fall försöka att få ordning på, oj det ordet jag hade tänkts skriva här passar inte i en blogg, fyll i ordet själv!
Ha lite tålamod så kommer jag snart igen!
Utan el ingen frukost
Skiathos är en liten ö. Nyheter och skvaller sprids fort som vinden. Nyheten om min lyckade kamp för att få myndigheterna att ta bort tallgrenarna från närheten till högspänningskabeln har tydligen gått runt ön.
En grekisk god vän som har haft ett hus på Kalamakihalvön i alla år ringer mig. Han frågar lite om den här händelsen. Så berättar han att när han går på sin motionspromenad runt Kalamakihalvön ser han på fyra ställen hur elledningar går genom tallar. "Men det är nog ingen högspänningsledning" säger han. Det är en enkel ledning som verkar plastomgärdad. Han vet inte om det är farligt eller inte. "Jag vill inte göra mig till åtlöje och klaga över något som inte är farligt" säger han. Han ber om mitt råd. Jag föreslår att han ska åka till brandstationen för att fråga där. "Dom vet om det är farligt eller inte" säger jag. Till min förvåning vet han inte var brandstationen på Skiathos ligger. Jag förklarar och nu ska han gå dit.
Senare på dagen besöker jag Villa Alexis. "Hade jag vetat att det var du som var orsaken till elavbrottet i går morse hade jag vridit halsen av dig" säger Alki skrattande och skjuter över en gratisöl. Elavbrottet var på morgonen och hotellet skulle just laga frukost till avresande gäster. Ingen el, begränsad frukost. Gästerna klagade. Alki förklarade att hela ön var utan el. Några gäster godtog inte den förklaringen. Ett hotell, med eller utan el, måste kunna laga en komplett frukost.
Och detta var bara på Villa Alexis. Det finns ju massor med andra hotell på ön. Där kunde man inte heller laga frukost till gästerna.
Jag ska nog ta det lugnt och stilla ett tag nu.....
Besegrad byråkrati
Klockan åtta på morgonen går strömmen. Den går på hela ön. Då förstår jag att kampen är vunnen.
Jag skrev om det den första gången i Skiathosbloggen den 28 juni under rubriken "Hög Spänning". En tall, ett pinjeträd, har vuxit in i den 15.000 volt starka högspänningsledningen som går via Sklithri. Det utgör en hög brandfara, en risk för skogsbrand. Jag gör besök hos elbolaget på Skiathos. Jag gör fyra besök på borgmästarens kontor och visar bilder. Tre man från elbolaget kommer en dag och tittar. Dom instämmer. Brandfaran är överhängande. Men elbolaget har inte folk som kan beskära tallen. Det måste man få från den lokala myndigheten. På borgmästarens kontor säger man att detta är elbolagets ansvar. Elen på Skiathos måste stängas av när jobbet ska göras.
Jag besöker Skiathos brandstation och visar bilden. Man ger mig tummen upp och lovar pusha på andra myndigheter. Till slut kontaktar jag en grekisk god vän, en man med mycket stort inflytande på Skiathos. Jag vill inte besvära honom i småfrågor men känner att han kan ha ett avgörande inflytande. Han ringer mig tillbaka samma dag. Han har personligen pratat med borgmästaren. Han har personligen pratat med chefen för det statliga elverket i provinsen Thessalia på fastlandet, provinsen där Skiathos administrativt hör hemma. Inom några dagar händer något, lovar han.
Så går strömmen idag på morgonen. Strax efteråt hör jag motorsågen. En man har vigt klättrat upp i tallen med en motorsåg. Han skär av gren efter gren. Det ser inte helt ofarligt ut. Grenarna faller med brak i backen.
Brandfaran i Sklithri är nu över. Det går att besegra byråkratin.... Till och med kråkorna har nu fått en bättre utsiktspunkt uppifrån elledningen.....
Högsäsong
Nu har vi högsäsongen här. I fem veckor framåt kommer Skiathos att vara fullt. Just nu är det framför allt greker och italienare som invaderar ön.
Grekerna kommer oftast med färjor och bärplansbåtar. Stora massor kommer med varje tur. Många italienare kommer också med bil och färja. Men dom flesta med flygcharter. Samtidigt fortsätter engelsmän, skandinaver och holländare att flyga in. Många kommer också med båt, små och stora motorbåtar och några av världens största lyxjakter, segelbåtar i alla storlekar och med flaggor från många nationer. Sedan kommer också diverse annorlunda båtar, som den här vackra gamla skutan, ombyggd till ett modernt semesterskepp.
Det är nu som öns befolkning stiger bortemot 80.000 personer, en radikal skillnad mot vinterbefolkningens 6.000 personer. Det är nu det börjar bli svårt att få plats på flyg och färjor till ön. Det är nu det börjar bli svårt att hitta husrum. Vi har redan haft besökare som knackat dörr i vårt område för att hitta hyreshus.
Det är nu som priserna är högst på ön. Att hyra bil kostar dubbelt så mycket som för en månad sedan. Längs kustvägen bildas ofta långa bilköer. Det är en stor skillnad mot januari när två eller tre bilar i timmen passerar på vägen här i Sklithri. När en bil kommer då så sträcker man på halsen för att se vem det är som är ute och kör.
Jag vet inte om jag tycker om den här säsongen eller inte. Den är i varje fall annorlunda. Det är ju den här tiden som är den viktigaste tiden för Skiathos. Det är nu pengarna rullar in.
Alla jobbar hårt nu. I januari sover man....
36 grader
Idag är det 36 grader varmt. Jag tycker att det är en ganska behaglig temperatur. Det är behagligt om man slipper utföra fysiskt arbete. Det är behagligt om man har tillgång till kallt vatten, en kall öl, skugga under ett olivträd, ett luftkonditionerat sovrum och en härlig sandstrand med klart svalkande vatten. Även om det är 28 grader i vattnet så känns det svalkande om det är 36 i luften. Vi är lyckligt lottade. Vi har tillgång till alla dom här sakerna.
Till lunchen idag går vi ner till Taverna Sklithri. Tavernan har blivit mycket populär i sommar. Man har anställt mer folk och arbetar nu i två skift. När vi kommer ner vid tvåtiden finns fortfarande några lediga bord, även om det står "Reserved" på ett par av dom. Vi sitter i skuggan av träden, njuter av den stilla brisen från havet. Vi får först en flaska kallt vatten och sedan var sin kall öl. Brödet serveras automatiskt och snart får vi också vår räksaganaki. Några meter från oss ligger folk i viken och svalkar av sig i det klara vattnet.
Vid bordet bredvid oss är det dukat för åtta men en stol är tom. Man sitter och äter men den åttonde personen har inte kommit. Men så kommer han. Från havet. Han kommer med cyklopöga och snorkel, med ett verktyg i handen och en repsäck med innehåll. Han går fram till bordet, sätter sig ner i badbyxor och öppnar repsäcken. Vi frågar honom vad han fångat. "Det är musslor och ostron" berättar han. Han har simmat bort till klipporna till vänster i viken och fångat maten. Musslor och ostron som sitter fast i stenar läggs genast upp på bordet och sedan äts dom råa. Färskare mat än så kan man inte få.
Vi äter vår räksaganaki, låter ölen svalka våra strupar. Sedan återvänder vi sakta uppför backen till huset. Det luftkonditionerade sovrummet och siestan väntar.....
Nykrockat
På vägen från flygplatsen in mot Skiathos stad står en nykrockad bil. Den står på en raksträcka med fri sikt åt båda hållen. Man ser förvånansvärt många krockar på ön under turistsäsongen.
Egentligen är det konstigt eftersom den högsta tillåtna hastigheten på Skiathos är 80 kilometer i timmen. Och det är nästan bara på Megali Ammos som man kan komma upp i den hastigheten. Vägen längs södra kusten är inte mycket mer än 20 kilometer lång. Kanske tjänar man ett par semesterminuter om man drar på ordentligt. Dom som krockar är ofta turister som kommit hit för att koppla av och ta det lugnt, mycket ofta grekiska fastlandsturister. Man tar med sig körvanorna och hetsen från Aten och försöker köra om så många som möjligt både där man har och inte har god sikt.
Jag ser på färddatorn i min Volvo att min genomsnittliga hastighet på Skiathos i sommar har varit 31 kilometer i timmen. Det är nog egentligen inte bra för motorn eftersom den är byggd för större hastigheter. Och ibland tycker vissa förare, speciellt dom i taxibilarna bakom mig, att jag kör för långsamt. Då får jag höra ett tut och sedan drar dom om mig i ett jehu.
Det är kanske inte så konstigt det här med olyckorna ändå....
Långa skuggor
Kvällen omfamnar sakta Skiathos. I väster sjunker solen långsamt. Skuggorna på stranden är långa.
Klockan är halv nio på fredag kväll. Fortfarande badar folk. Havet är ljumt. Lufttemperaturen är 31 grader, känns svalt och skönt efter dagens maximum på 36. Alla varvar ner. Efter en lång och het dag, en dag med solande och badande för majoriteten på Skiathos, turisterna, kommer nu belöningen, kvällens relativa svalka. En temperatur på 31 grader känns skön. Människan är flexibel och omställningsbar.
Nere på Kolios Taverna börjar gästerna strömma in. Många kommer i kortbyxor, en del i bikini. Ute på redden ligger segelbåtar förankrade, liksom en del motorbåtar. Där sitter folk i grupper längst bak i båtarna, sipprar på drinkar, pratar, går ner i varv. Om man kan komma längre ner i varv.
Det är julikväll på Skiathos.....
Skiathosbloggen intervjuar Richard BD 3
Blomsterprakten i trädgården är bedövande. Himlen är blå. Man ser havet och man ser viken mot Sklithri. Vi ser vårt eget hus på andra sidan vattnet. Luften är ren och väldoftande. Det enda som hörs är fågelkvitter. Richard lever och verkar i en produktiv miljö.
Jag har fått Richards tillstånd att publicera en av hans dikter, en dikt från diktsamlingen The Painted Veil, skriven i huset på Kalamaki och utgiven i England år 2003. Med varje dikt finns en illustration, en tavla som Richard målat med diktens innehåll.
Park Benches
av Richard Buchanan-Dunlop
The old men they have ceased to look
For shadows in the dark
And now they sit in silent thought
On benches in the park
The autumn leaves are turning now
From russet brown to gold
Their eyes can see less clearly now
That nature's growing old
For they are brittle like the leaves
That rustle round their feet
The park attendants soon will come
To sweep them off the street
The nannies push their babies past
The old men's eager stare
Are they perhaps remembering
Their nannies pushed them there
When they too watched with wondering eyes
The season's changing face
But unaware some day would dawn
They'd take the old men's place
The benches have for many years
Seen old men come and go
Have watched the babies passing by
The seasons ebb and flow
The benches they have watched for years
The shadows in the dark
Have watched the park attendants sweep
The old men from the park
av Richard Buchanan-Dunlop
The old men they have ceased to look
For shadows in the dark
And now they sit in silent thought
On benches in the park
The autumn leaves are turning now
From russet brown to gold
Their eyes can see less clearly now
That nature's growing old
For they are brittle like the leaves
That rustle round their feet
The park attendants soon will come
To sweep them off the street
The nannies push their babies past
The old men's eager stare
Are they perhaps remembering
Their nannies pushed them there
When they too watched with wondering eyes
The season's changing face
But unaware some day would dawn
They'd take the old men's place
The benches have for many years
Seen old men come and go
Have watched the babies passing by
The seasons ebb and flow
The benches they have watched for years
The shadows in the dark
Have watched the park attendants sweep
The old men from the park
Skiathobloggen intervjuar Richard BD 2
"Jag är ingen konstnär" säger Richard. "Målandet har alltid bara varit en hobby". Under årens lopp har Richard målat ungefär 500 tavlor och han målar fortfarande. Han har haft tre perioder i sitt målande liv. Först målade han i realism, bilder från Grekland. En del av tavlorna från den tiden hänger på väggarna i Stathis sommartaverna. "Det var tavlor från den tiden jag lärde mig måla" säger han. Sedan följde en period som Richard kallar "Colour in motion", färg i rörelse. Dom sista åren målar han sin poesi. Varje tavla är en dikt som Richard skrivit. I tavlans mönster och färger ligger en kod. Varje färg, varje prick eller ruta är en bokstav. Med tavlan följer koden så att man ska kunna läsa tavlan.
Richard har aldrig målat för att sälja sina tavlor men den som varit intresserad har kunnat köpa. Några av tavlorna finns i vårt hus i Sklithri. Egentligen har Richard motsatt sig att ställa ut sina tavlor men några utställningar har det blivit under årens lopp.
Richard har också gett ut tre diktsamlingar och han arbetar på den fjärde. "Men jag vet aldrig om den kommer ut" säger han.
Livet förändrades för Richard förra året. Efter en tids sjukdom dog hustrun Helen. Den som promenerar runt Kalamakihalvön kan se den minnesbänk som Richard låtit ställa där till minne av hustrun.
Men han fortsätter att arbeta, att dikta och måla. Varje förmiddag fortsätter han sitt produktiva skapande. Han är den produktivaste 88-åring som jag känner....
Fortsättning följer
Skiathosbloggen intervjuar Richard BD
Nu framöver kommer jag att skriva lite om mina vänner på Skiathos, vänner med annorlunda och intressanta livsöden, vänner som slagit sig ner på ön.
Min äldste vän på Skiathos heter Richard BD, där BD står för initialerna i det dubbla efternamnet. Vid 88 års ålder är rösten en smula svag, gången långsam, men hjärnan är klar. Varje förmiddag arbetar han fortfarande i sin studio och två gånger i veckan kör han sin bil in till Skiathos stad för att handla.
Det var i samband med andra världskriget som Richard första gången kom till Grekland. Han hade slagits med dom allierade i Nordafrika, var med i invasionen av Italien och hamnade så småningom som chef för en brittisk bataljon i Thessaloniki. Men senare hemma i England var det juridiken som gällde. Richard arbetade hårt som jurist men hade långa semestrar, först i Italien och senare i Grekland. År 1963 kom han och hustrun Helen för första gången till Skiathos och blev direkt förälskade i ön. Dom köpte en tomt på Kalamaki, främst då med tanke på fritidsboende. År 1966 var första huset byggt. Då flyttade dom till Skiathos för gott. Richard hade fått en högre post i det juridiska systemet. Han började tveka om det var det livet han ville leva. Han hade då också några hälsoproblem. Men så tog man beslutet. Han och Helen hoppade av. Han lämnade en lovande karriär i det engelska rättsväsendet, dom sålde huset i Kensington, sa adjö till vänner och släktingar och satte dom tre döttrarna i boarding school. Skiathos skulle bli deras hem för resten av livet.
På den tiden gick en liten båt i veckan mellan fastlandet och Skiathos. Det fanns knappast några riktiga vägar på ön, även om det då fanns fyra motordrivna fordon på Skiathos. Byggmaterial transporterades sjövägen från Skiathos stad till Kanapitsa och bars upp till husbygget. Det fanns ingen läkarklinik, även om det fanns en läkare här. Han kallades i folkmun "Dr. Död".
"Det var ödet och några små beslut som gjorde att vi hamnade på Skiathos" berättar Richard. Under alla dessa år har han aldrig ett ögoblick ångrat sitt beslut....
Fortsättning följer
Robinson Kruse och stormen
Det händer ibland att vi hyr en båt för en dag. Det blåser lite på förmiddagen men vinden ska mojna vid lunchtid. Vi följer Skiathoskusten västerut och strax före Maratha beach hittar vi en tom strand. Man kan göra det, mitt under intensivaste turistsäsongen på Skiathos.
Stranden är härlig, lagom långgrund, fin sand, mindre än hundra meter lång. Vi ser en mycket brant stig som kommer ner så det går att komma till stranden landvägen. Beachen har inget namn på kartan och vi har aldrig varit här förut. Vi är ensamma, och vi får lite av en Robinson Kruse-känsla. Men efter någon timme kommer två par nerför den branta stigen och då försvinner Robinson Kruse-känslan. Fredag med gäng har anlänt.
Då ringer båtuthyraren. En oväntad storm är på väg. "Stanna där ni är till fem i eftermiddag" säger han. "Då mojnar vinden". Vår strand har ingen taverna och vi är hungriga. Egentligen hade vi tänkt åka till andra änden av Skiathos, till Arkos Island, för lunch. Men vi stannar inte, vi försöker nu ta oss till Amoudia Beach där det finns en taverna. Det friskar i. Vågorna blir större. Men så småningom kommer vi till Amoudia, en bra men ganska brant strand. Vi lyckas ankra båten bra och tar oss iland. Horiatiki, kalamares och öl blir en härlig lunch.
Det blåser friskt men vi försöker återvända till Kanapitsa där vi hyrt båten. Vågorna blir högre. Båten reser sig ibland och smäller hårt i nästa våg. Vattnet stänker över oss. Det känns inte helt riskfritt. Vi ger upp i vårt försök och vänder in mot en strand, ännu en fin strand utan namn, på Kalamakihalvön. Där ankrar vi och ligger någon timme och gungar kraftigt. Men så gör vi ett försök, rundar udden i höga vågor och vi lyckas ta oss tillbaka till stället där vi hyrde båten. Vi är genomvåta. "Det blåser sex Beaufort" säger båtuthyraren. Sex Beaufort. Det är kraftigt. Hade jag vetat det så hade jag nog legat kvar på första stranden till fem ikväll.....
Nyheter och reflexioner
Sent på torsdagen i förra veckan när skogsbranden på Skiathos började komma under kontroll ser en engelsk granne på BBC. Hon är upprörd över BBC´s rapportering. Nyheten om att Skiathos brinner slås upp stort. Turistanläggningar är hotade. BBC rapporterar att 7500 engelsmän lämnar ön på fredagen. Det sista är i och för sig helt riktigt. Men ingen nyhet. Fredagen är deras sista dag på charterresan och dom skulle lämna Skiathos vare sig det brunnit eller inte. BBC rapporterar inte att 7500 nya engelsmän anländer till Skiathos samma dag.
Nu har det gått några dagar sedan branden. Den slås upp stort av media, i England, Sydafrika, Sverige och andra länder. "Turistö i lågor" skriver Aftonbladet. Svenskön brinner, rapporterar tidningar i Sverige. Fast jag bor här har jag aldrig tänkt på Skiathos som en svenskö. Jag trodde det var en grekisk ö. Flera hotell har brunnit ner, rapporterar Sydsvenskan. Fel. Inte ett enda hotell brann ner. Efter dom första katastrofnyheterna slutar rapporteringen. "Skiathos brinner inte längre" är ingen intressant nyhet. Det är ingen säljande nyhet. Ett dygn efter det att branden släckts ser vi inslag på svensk TV. Storbrand på Skiathos. Bilder tagna från en båtfärja följer inslaget.
Man kan undra vad man lär sig på journalisthögskolorna nu för tiden. Är det att presentera nyheter så riktigt och sakligt som möjligt så att läsarna ska få korrekt information? Eller är det att ta vissa basfakta, vrida och vända och förstora dessa så mycket som möjligt för att få största möjliga rubriker, största sensationsvärde, största affektionsvärde, största upplagesvärde?
Det är här bloggarna kommer in. Bloggarna finns på platsen, rapporterar vad man ser och hör. Man rapporterar den verklighet man upplever utan kommersiella bakgrundsintressen. Bloggarna ger en ärlig rapportering, kanske inte alltid objektiv, men dom ger ett ärligt perspektiv av något som händer. Det är kanske dags för bloggarna att ta över nyhetsrapporteringen. Bloggarnas nyheter kommer snabbt, dom kommer ofta, nyhetsflödet är interaktivt då läsare och andra genast kan komma in och kommentera. Bloggarna slutar inte att rapportera när sensationsvärdet är över.
Jag såg att en svensk politiker nyligen i Almedalen uttalat sig och sagt att bloggar borde förbjudas. "Bloggar är ett hot mot dagspressen". Jag tror att politikern har helt fel. Det största hotet mot dagspressen är dagspressen själv.......
Den sista resan
Vi sitter nere i hamnen på morgonen och dricker en frappe. Då kommer där ett begravningståg. Prästen och en man som bär kistlocket går först. Sedan kommer bärarna med den öppna kistan. Det är en äldre man som ligger där.
Bakom kistan går dom närmast sörjande, svartklädda. Men i övrigt klär man inte upp sig. Vem skulle hinna det? Man begravs normalt samma dag som man dör. På en ö som Skiathos har man inga möjligheter att förvara en död kropp, som snabbt skulle förmultna i sommarhettan. Det händer ibland att turister dör, till exempel i en hjärtinfarkt. Det enda stället där man då kan förvara en kropp medan förberedelser görs för hemtransport är i kylrum hos slaktare på ön.
Den här mannen har förmodligen bott på Skiathos i hela sitt liv. Nu bärs han upp till kyrkogården vid Akropolis. Den sista resan....
Ett slags grekisk varmkorv - fast bättre
Mitt på Papadiamantis, alldeles bredvid Albatross Bar, står Yannis i sin lilla snabbmatsbutik och jobbar. Det marinerade köttet grillas långsamt i en upprättstående grill där köttet sakta roterar.
Vid elvatiden på förmiddagen börjar köttet bli klart. Yannis skär det sakta med ett verktyg och köttbitarna faller mot grillens botten. Sedan läggs dom i ett runt pitabröd och han tillsätter pommes frites, sallad, tomat, senap och tsatsiki. Sedan formas brödet med innehållet till ett slags strut. En gyro har skapats.
Gyron är Greklands svar på den svenska varma korven när det gäller snabbmat. Fast gyron är nog både nyttigare och godare.
Hur många gyros vi har hämtat under årens lopp hos Yannis vet jag inte. Men det är många....
Ett normalt liv
Vi parkerar bilen på parkeringen på Hotell Xenia. Hotel Xenia, spökhotellet på Koukounaries. Hotellet som jag skrev en liten serie om i februari.
Det är första gången vi åker och badar sedan skogsbranden. Stranden är Abelakia Beach, mellan Koukounaries och Banana. Frågan är om inte Abelakia hamnar på Skiathos tio-i-topplista vad gäller stränder. Sanden är härlig, lagom långgrund.
Strax utanför beachen ligger en mycket vacker engelskregistrerad yacht, Paolo. Vi simmar en stund i vattnet. Till skillnad från turisterna åker vi sällan eller aldrig ut en hel dag till en strand. Vi åker till beachen, tar ett bad och återvänder hem. Eller möjligen stannar vi för en öl. Det gör vi idag i den lilla strandtavernan. Ölen känns som en belöning efter dom sista dagarnas oro och stress under branden.
Det känns att livet har normaliserats igen.....
Efter branden 7
Dom sista två dygnen har varit stressfyllda för många på ön. Alla är oroliga vid en stor brand; många kan bli indirekt påverkade, speciellt om en brand påverkar turismen. Men nu är det över.
Nu kan livet återgå till det normala. För dom flesta. Kanske inte för alla. Säkert inte för dom som förlorade eller fick skador på sina hus. Och även dom som fick behålla hotade hus kanske förlorade en vacker trädgård eller omgivning. Dom får lära sig leva med sot och damm länge. Det tar två eller tre år för grönskan att återvända, för spåren att utplånas. Men på det stora hela har allt gått väl och alla kan nu andas ut.
Det märktes att branden har påverkat Skiathosbloggens läsare starkt. Det har varit många kommentarer. Normalt brukar jag svara alla kommentarer men den här gången har jag inte hunnit. Istället ber jag att få tacka kollektivt för alla dessa kommentarer och för det stöd som vi på Skiathos fått från er alla.
Nu är det över. Nu kan vi lägga dom här händelserna bakom oss. Livet återgår till det normala.....
Efter branden 6
Det är inte bara brandmännen som står på post. Lite här och var ser vi soldater, i grupper om tre eller fyra, som också sitter på spaning. Lite senare, när vi kör igenom ett område som inte brunnit, ser vi på en äng ett hundratal soldater som ligger och sover direkt på marken i skuggan av träd.
När vi kommer ner till trevägskorsningen vid Asselinosvägen sitter många brandmän i skuggan av en mur och vilar sig. Några ligger direkt på asfalten och sover. Jag ber att få ta en bild. "No picture sleep" säger en brandman. "Picture work". "You deserve sleep" svarar jag. "Yes, but no picture sleep" får jag till svar. Jag frågar några andra brandmän men får samma svar.
Men så reser en på sig, drar upp en kamrat och rycker till sig en hacka, en sån man jobbat med mycket det sista dygnet. Till dom andra brandmännens förtjusning poserar dom framför min kamera.
Jag fick min bild av dessa tappra kämpar....
Efter branden 5
Vi tar bilen och åker upp på småvägar i dom små bergen ovanför Paraskevi. Vi drar ibland djupt efter andan åt det vi ser. Dessa vackra landskap, nu sönderbrända. Vackra tallskogar som är borta. I stället dessa månlandskap, dessa surrealistiska Dalilandskap.
Solen steker från en blå himmel. Oset av stark brandrök dominerar. Här och var pyser det och ryker. Högt uppe på kullar med utsikt står en och annan brandbil. Brandmännen står där, dricker kaffe, blickar ut mot landskapet med kikare. En helikopter flyger med jämna mellanrum och bombar vatten. Det ser ut att vara över Zorbadesdalen. På sina håll blossar branden upp igen, man är snabbt där och släcker. Så här kommer dom närmaste dagarna att se ut.
Egentligen är det bara en liten del av Skiathos som brunnit. Men när man kommer upp i dessa delar, när man är mitt i dom, så känns det mäktigt och overkligt. Hur kunde detta hända?
Efter branden 4
På väg ned från Skiathos Dog Shelter möter vi två lastbilar fullastade med soldater. Man börjar sitt skift nu. Nu är det eftersläckning och bevakning som gäller.
Under brandens första timmar såg vi ett stort armeplan landa på Skiathos flygplats. Förutom dom 135 brandmännen skickades militär in i släckningsarbetet.
Nere vid trevägskorsningen mot Asselinos står trötta soldater och väntar på transport. Man har arbetat hela natten och nu väntar mat och vila.
Nu förstår jag också varför så många hus har klarat sig trots att det brunnit så våldsamt runtomkring. Helikptrarna vattenbombade hus som såg ut att kunna brinna upp. Man har varit mycket lyckosam med det och räddat många hus, även om några hus, bland annat ett ägt av en engelska i Troulos, förstörts.
Som sagt, det kunde varit värre.....
Efter branden 3
Vi är på väg mot Asselinos och Skiathos Dog Shelter. Stora områden ovanför Paraskevi är brända. På ett par ställen bortom Paraskevi har branden hoppat över kustvägen och fortsatt ända ner till havet. Men vi tar av i trevägskorsningen mot Asselinos och kör vi hela vägen upp till Skiathos Dog Shelter utan att se några brandskador.
Janet finns på plats i hundhemmet med några få hundar. Det blev faktiskt ett slags evakuering av hundarna. Några människor lyckades köra upp i tid innan poliskontrollerna satte stopp och dom hämtade så många hundar som dom kunde. Andra, på väg från branden in till stan, stannade för att plocka upp hundar. Alla hundar och katter har klarat sig.
Men det var nära. På andra sidan hundgården, bara två meter från inhägnaden, har många träd brunnit. En vattentank skadades av branden; i övrigt klarade man sig helt. Vi går runt hundgården; framför oss ligger hela den utbrända Zorbadesdalen. Långt där nere så ser vi hussamlingen där våra vänner Geoff och Lida bor. Dom har haft en sagolik tur. Elden svepte förbi deras hus men verkar inte ha gjort någon skada.
Man blir förstummad när man ser hela den sönderbrända dalen. Men det kunde varit värre....
Efter branden 2
Ytterligare en bild från Agia Paraskevi igår kväll.
Nu på morgonen skiner solen från en i stort sett blå himmel. Jag ser ingen brandrök men två brandbekämpningsplan hämtar vatten i havet utanför oss. Det lär finnas små brandfickor som fortfarande brinner.
Totalt har 135 brandmän från Skiathos och Volos kämpat mot branden med hjälp av 18 brandbilar. Elva flygplan och helikoptrar har använts. Några hus lär har förstörts och det lär finnas rökskador på hotell någonstans i Troulosområdet. Det finns inga rapporter om omkomna men ett tiotal personer har behandlats på Skiathos Medical Centre för rökskador och andningsproblem.
Vi får höra att våra vänner i Zorbadesdalen med nöd och näppe undgick branden. Jag hör olika rapporter om Skiathos Dog Shelter så jag vågar inte säga något bestämt om det än. Det finns också rykten om att branden skulle ha anlagts på soptippen, men det är som sagt bara rykten.
Senare idag kommer jag tillbaka med fler bilder.
Efter branden
På kvällen en stund innan det mörknar släpps trafiken fri mot Paraskevi Men strax bortom den stora kurvan i Agia Paraskevi finns poliskontroller. Det brinner fortfarande längre ut på ön.
Längs hela kustvägen ut mot Paraskevi verkar allt normalt. Elden har inte nått dit. Men stor del av kullarna ovanför vägen är utbrända. Men vi ser inga förstörda hus. Ofta ser det ut som på den här bilden, tagen ovanför Paraskevi. Många träd och trädgårdar har brunnit men husen står kvar. Det är ju fördelen med hus byggda i sten som man gör i Grekland. Men branden är inte över. Vi ser hur eldslågor, kanske fem, sex meter höga, plötsligt flammar upp mindre än 100 meter ifrån oss.
När jag vaknar tidigt nu på fredagmorgonen och tittar ut slår plötsligt hjärtat ett extraslag. Stora svarta moln hänger på himlen. Men så blixtrar det till, åska. Skönt! Naturliga moln. Ovädret verkar komma från Skopeloshållet. Regn är välkommet, men knappast åsknedslag.
Idag på förmiddagen ska jag ge mig ut mot Asselinoshållet, så fort trafiken har släppts fri. Jag vill ta mig upp till Skiathos Dog Shelter och se hur läget är där. Branden startade ju alldeles i närheten, på Skiathos soptipp. Vi har också vänner som bor i Zorbadesdalen alldeles i närheten och vi är oroliga för dom.
Jag hör av mig lite senare idag.
Hjärnan vinner över branden
Hela dagen dånar luften ovanför oss av ljuden från flygplan och helikoptrar. Dom gula brandbekämpningsplanen landar på vattnet, fyller vatten och stiger. Det finns två typer av helikoptrar, dels den på bilden som har en jättehink hängande i ett rep, en hink man fyller medan man flyger över vattnet. Den andra typen av helikopter har ett slags sugrör som sticks ner i vattnet medan helikoptern flyger strax ovanför vattenytan. Sugröret suger upp tonvis med vatten och sedan lyfter helikoptern och ger sig av mot branden.
Sent på eftermiddagen mojnar vinden. Rökmolnen börjar minska i storlek. Branden verkar komma under kontroll. Jag är i full beundran för dom som bekämpar denna brand så framgångsrikt. Nånstans sitter säkert någon i ledarposition som styr hela scenariot. Någónstans finns en hjärna som bekämpar branden. Och denna hjärna gör ett beundransvärt jobb.
På kvällen verkar branden helt under kontroll. Vi går ner till Stathis Taverna för att äta vår middag. När vi sitter där kommer en rad av brandfordon, tolv stycken, på väg mot branden. Skiathos har bara två eller tre sådana fordon så dom här bilarna har kommit med färja från fastlandet. När skymningen faller slutar luftbekämpningen av branden. Nu är det markfolkets tur att hålla elden under kontroll.
Allt verkar ha gått väl denna gång....
Elden kommer närmare
På eftermiddagen kommer elden närmare. Elen har gått och vi kan inte vattna trädgård och träd mer. Allt brandfarligt är bortplockat från hus och terasser och fönsterluckor och dörrar inne i huset är stängda. Vi har ännu inte packat våra resväskor med dyrbart, alla legala handlingar vad gäller huset och försäkringar. En del grannar har redan gjort det och lastat sina bilar.
Men så plötsligt slår vinden om, precis som den gjorde vid den sista branden. Vinden går ifrån oss, mot branden.
Det är kanske tur för oss. Men samtidigt synd för en del andra som bor i den nya vindriktingen. Vi har flera vänner som bor i området ovanför Paraskevi. Vi har ringt några av dom, men telefonerna svarar inte. Förhoppningsvis har dom redan hunnit åka in mot Skiathos stad...
En svensk grek
Äntligen kommer elen tillbaka. Bredbandet fungerar igen. Luftrummet ovanför oss dånar av en armada med brandsläckningsplan och helikoptrar som plockar vatten i havet framför oss för att slänga på brandhärdarna.
Vårt område verkar för närvarande ok så vi åker in till stan för att handla några nödvändiga saker. Utanför snabbköpet Champion tar jag ett foto mot vårt område - dom svarta molnen ligger tungt över Skiathos.
När vi åker tillbaka stoppas vi första gången av polis mitt på Megali Ammos. Jag förklarar att vi har hus i Sklithri och hon låter mig passera. Alla nyfikna får vända om. Femhundra meter senare nästa poliskontroll. Jag förklarar samma sak men polisen vägrar att låta mig åka. "Paraskevi har evakuerats" säger han. "Inga får åka dit." Han kommer inte från ön. Han kan inte öns geografi. Han vet inte var Sklithri ligger. Jag förklarar men han vägrar låta oss åka förbi. Då agerar jag som en riktig grek, förlåt alla greker. Jag skriker högt och svär åt honom. Då får jag passera.
Hemma i Sklithri är läget oförändrat. Grannar står med vattenslangar och vattnar träden. Vi fortsätter med skyddsåtgärder...
Skiathos brinner
Det alla fruktar mest har inträffat. En skogsbrand startade tidigt imorse i närheten av Kouneistraklostret, i samma område där Skiathos Dog Shelter ligger. Skiathos brinner.
Det blåser tyvärr hårt idag. Jag hör från folk som kommer från Paraskeviområdet att halv panik råder där. Branden går i den riktningen. Vi plockar undan allt brännbart ute, plaststolar, parasoller. Alla bevattningssystem är på för att göra trädgården så fuktig som möjligt. Vi sprutar vatten på trädtoppar i trädgården. Vi har strömmen kvar och det är dock ett gott tecken.
Men branden går i vår riktning. Brandbekämpningsplanen, och en helikopter, flyger över våra huvuden.
Klockan är nu 10.50 på torsdagsförmiddagen. Jag kommer att rapportera mera senare idag i den mån jag kan.
Värme och vatten
Det är tur att vi har gott om vatten. I annat fall hade det mesta i trädgården varit sönderbränt vi det här laget, så hett som vi haft det dom sista veckorna.
Nästan varje kväll vattnar jag i trädgården, gräsmattor, träd, krukor, rabatter. Klockan är kvart i nio på onsdagkvällen. Temperaturen är fortfarande 31 grader. Jag tar vattenslangen och börjar vattna. Mängder av syrsor sjunger omkring mig i träden. Inifrån huset hör jag svagt nyhetetsutsändningen från svensk TV. Hustrun ser på.
Kombinationen värme och vatten gör att trädgården växer och frodas. Vi har mycket äpplen i äppelträdet. Massor av småäpplen ramlar ner. Dom flesta andra äpplena brukar angripas av en fluga som lägger ägg innanför skalet och angreppen sker innan frukterna är mogna. Oliverna i olivträden börjar växa. Det blir nog inget riktigt stort olivår i år. Men i oktober när vi skördar oliverna kommer dom ändå att räcka till med råge. Vi har färre klasar med druvor i vinrankan i år än tidigare. Druvorna brukar vara små, söta och goda. Men vi kämpar en kamp med traktens fåglar som också tycker om våra vindruvor.
Dom nedersta bladen i palmträden börjar vissna och måste skäras. Nu för tiden ber jag en granne om hjälp att hålla stegen när jag klättrar upp. I höstas ramlade jag ju ner och bröt ett revben när jag skulle beskära palmbladen. Olyckor gör människan vis.
Trädgården luktar gott efter vattningen. Värme och vatten. En fantastisk kombination....
Nya tider?
Det började för knappt två veckor sedan. Egentligen är det helt nytt för Skiathos, även om det förekommit vid enstaka tillfällen förut. Men turistströmmarna ändras. Kryssningsfartyg kommer in till Skiathos, som det fantastiskt eleganta fyrmastade segelfartyget som ligger ett knappt dygn utanför Megali Ammos. Charterturismen ökar. Och bilturisterna, många från länder vi sällan sett förut, ökar i antal.
Och så är det det här nya. Och allting tycks ske kring Megali Ammos. Det började med tre inbrott i restauranger, bland annat Villa Alexis. Kassaboxarna stals. Och lite småsaker. Och nu sista veckan har det varit flera inbrott i privata villor, alla i Megali Ammos-området. Vi som aldrig brukade ha inbrott på Skiathos tidigare. Lokalinvånarna pekar ut turister från vissa länder, länder vi sällan hade turister från tidigare.
Alla blir vaksammare. Uppmärksamheten skärps. Men det är tråkigt. Tidigare hade vi inte sådana problem på ön.
Trösten är väl att när turistsäsongen är över så slutar inbrotten. Då blir vår ö som vanligt igen....
Segling med sång
Vädret är perfekt, soligt, lagom vind, 3-4 Beaufort. Båten gör över 6 knop när vi glider fram längs Skiathos sydkust. Vi stannar en stund utanför Skiathos sydostspets, ankrar, badar. Vattnet är ljuvligt.
Sedan seglar vi över gattet och snart har vi kommit till den lilla byn Katiyogi på fastlandet. I en av byns två tavernor slår vi oss ner och beställer mängder av smårätter, inklusive stora räkor, musslor, kalamares, vitt vin. Smaken är fantastisk, priserna låga. Vi är tio personer och betalar 13 euros per person.
Mätta och belåtna återvänder vi till segelbåten i den lilla hamnen. Vi seglar tillbaka. Målet är Arkos Island på Skiathos sydvästsida. Båten glider snabbt fram i vattnet. Rose Mary serverar mer vitt vin. Med oss på båten har vi Gus, känd skotsk sångare på besök på Skiathos. Han börjar sjunga. När han med sin mäktiga röst framför "My way" känns det ända in i ryggmärgen.
Vi kommer till Arkos sent på eftermiddagen. Igen blir det bad. Ljumt, kristallklart vatten. Solen börjar sjunka. Vi återvänder med motor till Skiathos hamn.
Det är såna här dagar jag kommer att minnas när jag i januari sitter i våningen i Stockholm....
Stora Grabbars Leksaker
Det märks att vi börjar närma oss augusti nu, semestermånaden i Sydeuropa. Båtarna i hamnen blir allt större.
Idag har Sunday lagt till. En liten lyxjakt som är 58 meter lång. Byggd av Benettivarvet i Italien förra året men nu grekregistrerad i Pireus. Segelbåtarna intill som tidigare sett stora ut ser nu ut som småbåtar. Längst bak i Sunday finns en stor lucka och när den öppnas kan man skicka ut och fira ner två stora motorbåtar. På kvällen sitter några äldre människor i båten och sipprar på drinkar. Och en liten grabb springer omkring. Ett barnbarn?
Ibland funderar vi på att skaffa oss en båt och lägga den nere i viken i Sklithri. Men så många av våra vänner har båtar så vi kommer ut ganska ofta ändå. Imorgon ska vi ut och segla med vänner. Vi åker antingen till Skopelos eller till Pillion, fastlandet, för lunch. Vindarna får avgöra.
Men vem vet? Vi kanske skaffar oss en båt så småningom ändå. Då får man tillhöra Det Fina Båtfolkets Gäng. En fyrtio hästars motor på en fem meter lång motorbåt. Inte illa!
Men det är långt till och omöjligt att bli med i De Stora Grabbarnas Klubb. Det saknas 53 meter. Man är född i fel familj.
Välgörenhet?
Vi kommer något tidigt till La Piscine. Få människor har kommit ännu och borden är inte tagna. Jag kan inte hjälpa det men den stora palmen vid swimmingpoolen fascinerar mig. Jag måste ta en bild.
Ikväll är det en välgörenhetstillställning på La Piscine. Pengarna går till lågstadieskolan på Skiathos. Vi hittar ett bord vid poolen, får våra glas champagne och väntar. Så småningom droppar mer och mer folk in. Vi känner många och det blir hejanden och ofta puss på kinderna. Fyrtiofem minuter efter utsatt tid startar aktiviteterna. Så är det i Grekland. Det är sång och uppträdanden. Det är mannekänguppvisning. Och lotterier. Vi betalar tio euros var för att vara med, och då ingår champagnen. Sedan köper vi lotter för tio euros.
I pausen är det dragning i lotteriet. Plötsligt ropas ett av mina nummer upp. Jag vinner cocktails och drinkar på ett ställe nere i hamnen för 50 euros.
Det är konstigt. Vi går på en välgörenhetstillställning och jag lämnar stället tjugo euros rikare än när jag kom. Sånt är livet ibland....
I väntan på middagen....
På en lina nere på Sklithri beach förbereds dagens middag. Fångad utanför Skopelos, uppäten på Skiathos. Det blir bläckfiskarnas öde denna dag.
Det finns mycket fisk i Sporadernas vatten. Med den turistanstormning vi har just nu är det kanske tur att vi har så få fiskare på öarna här. Bara en liten del av fiskebeståndet plockas upp. Dessutom finns det ju en marin nationalpark i Sporaderna och där är fiske förbjudet. En stor del av fisken som serveras på Skiathos restauranger och tavernor flygs in frusen från nordafrikanska vatten.
Friterad bläckfisk med lite tzatsiki, horiatiki, friterade aubergines, saganaki......Det blir nog det vi beställer ikväll.....
Stillsam kväll i våra trakter
Ännu en varm och skön dag. Efter värmeböljan för någon vecka sedan känns 32 grader i luften och 27 grader i vattnet som idealet; det är så här det ska vara.
Efter en dag med värme och sol, och lite shopping och trädgårdsarbete, så promenerar vi ner till vår kvarterskrog på kvällen, Taverna Sklithi. Promenaden nerför backen tar mindre än fem minuter från vårt hus.
Det blir en skön kväll. Vi kommer i skymningen och stannar tills det är mörkt. Nu finns också några bord på stranden, direkt på sanden mindre än två meter från havet, att sitta på och äta in middag. Ikväll spelas ingen musik. Ljuden vi hör kommer ifrån dom långsamma vågorna från havet och syrsorna från naturen runt tavernan.
Det är en stillsam kväll. Vi njuter av kycklingsouvlakin och det röda vinet. Vi stannar länge. Egentligen är det synd att man måste lämna ett sånt här ställe en så fin kväll. Fullmånen stiger sakta upp vid horisonten.
Till slut promenerar vi hem, uppför backen. Det tar fem minuter att promenera ner, åtminstone tio att promenera upp......
Greker och tider
Dan börjar illa. Jag blir stucken av en geting, i knävecket. Det svider som tusan. Det varma och torra vädret har varit gynnsamt för getingar - jag har nog aldrig sett så mycket getingar på Skiathos förut. Lite mygg men mycket getingar. Bristen på regn går också hårt åt en del växter. Några träd börjar fälla löven redan nu - rena rama höstfärgerna.
Jag får äntligen håret klippt. När jag kliver in till Lavros mitt på dagen och frågar om han har tid att klippa mig tittar han på klockan och tvekar. Men så nickar han. "Det var en person här som skulle komma tillbaka om tio minuter för klippning" säger Lavros. "Han skulle bara gå till posten först. Men det var över en halvtimme sedan".
Oftast går det inte att beställa tid hos frisörer i Grekland, i varje fall inte på Skiathos. "Det fungerar inte" säger Lavros. "Jag har precis försökt. Imorse hade jag en beställning till klockan tio, en till halv elva och en till elva. Ingen av kunderna dök upp". Lavros slår ut med händerna. "Greker och tider passar inte ihop" säger han.
Lavros kanske har rätt. Kanske passar inte greker och tider ihop....
Mamma Mia på Skiathos
Musikalen Mamma Mia ska bli film. Björns och Bennys succe ska nu visas på vita duken. Tom Hanks producerar.
Nu i juli har inomhusscenerna börjat spelas in i Pinewood Studios i England. Omkring den 20 augusti kommer filmteamet till Skiathos. Då ska utomhusscenerna tas. Inspelningar är planerade att äga rum i gamla hamnen i Skiathos under några dagar och sedan under längre tid på Skopelos i september. Meryl Streep spelar den kvinnliga huvudrollen och andra stora roller spelas av Pierce Brosnan och Colin Firth.
Nere i gamla hamnen kommer parasoller och barmöbler att bytas ut för att bli tidsenliga. Ska bli spännande att se hur det kommer att se ut. Man kanske skulle behålla förändringarna för framtiden....
Mamma Mia på Skiathos.....Jag har sett musikalen som är toppenbra. Filmen måste jag se!
Aftonskymning
Skymning. Ett glas av kristall. En vit vätska, en vätska som för några tusen år sedan fick namnet vin.
Dagen är historia. Solen har försvunnit. Ur skymningsljuset framträder havets speciella aftonfärger. En lätt rodnad på havets yta. Havets kraft har försvunnit med solen. Spegelblanka dyningar rullar sakta mot stranden. Långt där ute syns Tsougria och Tsougriaki, lilla Tsougria. Båttrafiken har gett upp för dagen. Stillhetens timme inträder. Det är aftonskymning på Skiathos.
Vinden har mojnat. Trafiken på kustvägen har blivit gles. Människorna har slutat röra på sig. Kanske samlar man kraft inför kvällen. Kvällen då energin återigen fyller människan. En stillsam vila, en stund på terassen. Blickar mot havet, tankar som mojnat med vinden.
Ett kallt glas vitt vin. En njutning med tack till dagen som varit. En njutning med hopp om det som ska komma.
En dag som fösvunnit. Det är aftonskymning på Skiathos.....
Den gamle och havet
Solen sjunker sakta ner över Skiathos. Vi sitter på en av dom restauranger vi tycker om, En Plo, på strippen. Dagens hetta är borta och en ljuvlig bris svalkar. Brödet och det vita vinet före maten stillar hunger och törst. Det är kväll i Skiathos stad.
Vi sitter utomhus. Över vattnet ser vi många småbåtar och en stor färja som är på väg in. Ljusen börjar tändas i stan. En gammal man sitter i en liten eka nära oss och fiskar. Han sitter och fiskar på en halv meters djup i Egeiska havet. Kanske har han fiskat här hela livet. När han var ung fanns inga turister på Skiathos. Då levde ön på fiske och jordbruk, främst då olivodling.
Hustrun får sina räkor och jag får min souvlaki. Solen sjunker djupare. En liten karaff vitt Zitsavin till. Den gamle mannen får napp och drar upp en decimeterlång silverglänsande fisk. Några människor till kommer till restaurangen. En smattrande motorcykel stör den fridfulla kvällen. Men ljudet försvinner i fjärran. Den gamle får en fisk till, lite större.
Mörkret sänker sig. Den gamle har fått två fiskar på två timmar. Han kanske är mycket nöjd med det. Vad skulle han annars ha gjort i kväll?
Normala dagar igen
Nu börjar livet återgå till det normala igen. Rädslan för skogsbränder tonar bort. Den stora branden på fastlandet på andra sidan sundet är under kontroll och man räknar med att den kommer att släckas under dagens lopp. Hettan är ett minne blott och normala dagstemperaturer kring 30-gradersstrecket gör livet behagligt igen.
Nästan varje dag ger vi oss bort till någon strand för ett bad. Ja, idag är ordet "bort" att ta i eftersom vi går ner till Nostos beach, en strand på promenadavstånd. Här ligger också ett par av dom tavernor vi ibland promenerar ner till för en god lunch eller middag, Taverna Nafsika direkt på beachen och Johnny`s Taverna lite längre bak. Men idag blir det bara en kall öl efter badet på Nafsika.
Vardagens rutiner har kommit åter, shopping, trädgårdsjobb, bad, sociala aktiviteter. Det kunde varit värre....
Bränder
På morgonen när vi vaknar ligger små sotflagor överallt. Vi borstar och spolar terasser för att bli av med brandresterna.
Temperaturen har fallit till svala 32 grader. Ja, 32 grader känns svalt efter värmeböljan. Nu ska det äntligen bli normal sommar igen, säger dom som vet. Men ett regn skulle fortfarande inte skada.
På eftermiddagen åker vi till norra delen av Skiathos. Vi tar av från asfalterade vägar och kör längs torra dammiga grusvägar. Ett grusmoln följer i bilens spår.
Så småningom stannar vi och sätter oss en stund och stirrar över mot Pillion, fastlandet. Branden där är fortfarande utom kontroll. Vi ser tre brandsläckningsplan som släpper sitt vatten över brandhärden. Det här är inte den enda branden i Grekland just nu, även om detta är en av dom större. Det brinner på Kreta, på Poros, utanför Larissa där folk dött i bränderna, och på andra ställen.
Tänk att så många kan hoppas så mycket på regn ibland.........
Hög spänning
Just nu pågår 95 skogsbränder i Grekland. En av dom stora finns på Pillion på andra sidan sundet från Skiathos. Ikväll droppar små partiklar av bränd aska ner över Skiathos. Luften är förorenad av brandämnen.
På Skiathos är man livrädd för skogsbränder. Man har haft flera stora under årens lopp. Dom startar ofta under heta, regntorra tider. Orsaken kan vara en bortslängd cigarett, självantändning och ibland till och med anlagda bränder. Ofta startar en brand när ett träd växer för nära en högspänningsledning.
Inte så långt från vår tomt går en högspänningsledning. En tall håller på att växa in mot ledningarna. Jag har varit på elverket och rapporterat saken. Dom verkade ta mig på allvar. Skrev noga ner vad det gällde, tog namn och telefonnummer och skulle återkomma. Men sedan har inget hänt.
Idag går jag till borgmästarens kontor på Skiathos och visar bilden. Man inser genast hur farlig situationen kan vara. Man lovar åtgärda saken. Borgmästarens kontor ska ringa mig imorgon.
Imorgon väntar jag på samtalet......
Hettans konsekvenser
Först fruktar jag att det kommer från Skiathos. Dom lätt igenkänliga molnen. Det svaga rödaktiga skimret. Jag har sett det förut.
När det hände sist för ett tiotal år sedan hade vi väskorna packade och inlastade i bilen. Vi var beredda att när som helst fly in till Skiathos stad. Den gången låg bränderna en kilometer ifrån vårt hus och vindriktningen gick mot oss. I viken nedanför oss landade det ena gula brandbekämpningsplanet efter det andra för att fylla vatten, vatten som sedan släpptes över brandhärdarna. Som tur var den gången vände vinden. Vi behövde aldrig fly. Stora skogsområden på Skiathos skövlades av bränderna, sargade svarta, sotiga skogsområden. Idag är såren läkta. Grönskan har tagit över igen. Men minnena finns kvar.
Jag träffar franske Jacques som bott på Skiathos i många år. "Det kommer inte från Skiathos" säger Jacques. "Det kommer från Pillion. Det brinner på fastlandet".
Just nu råder extremt stor brandfara på Skiathos och i hela Grekland. Det har inte regnat på länge och temperaturerna är extremt höga.
Lite regn skulle inte skada.....
Smutsigt namn men rent vatten
Till alla som älskar Vromolimnos beach - och det är många - kan jag idag komma med glada nyheter. En av tavernorna har öppnat!
Vår badtur idag går till Vromolimnos. Vromolimnos betyder egentligen smutsigt vatten eller smutsig strand. Egentligen borde stranden heta något annat för vattnet är rent och klart - ytterligare en av dom stränder jag sätter högre än Koukounaries. Anledningen till namnet ligger nog i den lilla insjön bakom stranden - en mycket grund liten insjö som i augusti kan vara helt uttorkad. När sjön är vattenfylld ser den smutsig ut.
Efter en del interna bråk och stridigheter stängdes alla tavernorna på Vromolimnos. Men nu har som sagt en av dom öppnat igen.
Livet är åter normalt på Vromolimnos......
På och i havet
Hettan fortsätter några dagar till. På tisdagen klockan två har vi 42 grader i skuggan. Men på torsdag eller fredag får vi mer normala sommartemperaturer, cirka 32 grader på dagarna.
Såna här riktigt heta dagar finns det egentligen bara ett sätt att tillbringa dagen på. På eller i havet. Havet ger svalka. Havet är Skiathos bundsförvant. Havet svalkar av hela ön. Det är varmare på fastlandet rakt över sundet.
Inne vid stränderna ligger badtemperaturerna nu på ungefär 28 grader. Kommer man ut på lite djupare vatten sjunker värmen ett par grader. Det är bara att välja hur mycket man vill bli avsvalkad.
Kvällarna är egentligen heta men känns svala. Människan ställer om sig snabbt....
En före detta fin stråhatt
Det är hett. Jag måste hitta min gamla stråhatt som skydd mot den stekande solen. Det är illa nog att jag bär kamera. Jag har alltid en kamera hängande i svångremmen för att hitta bra bilder för bloggen. Om jag nu tar på mig stråhatt också kommer jag att se ut som den perfekte turisten. Då riskerar jag att få betala högre priser på en del ställen. Men det kan inte hjälpas. Det är hett.
Jag kan inte hitta stråhatten. Jo, till slut. Jag hittar den i en garderob under en stor bunt badhanddukar. Det är klart att den är tillplattad. Den brukade ha ett jättefint stuk. Nu är allt borta. Vem har lagt en massa badhanddukar på min fina stråhatt? Hustrun försäkrar att hon inte gjort det. Nähä. Det måste alltså varit hunden som lagt handdukarna på hatten.
Jag tar på mig hatten och går till spegeln. Jag ser ut som en sämre upplaga av en komiker i en norrlandsrevy. Det är bara att slänga hatten. Eller skicka den till Norrland.
Imorgon ska jag gå på shoppingrunda och köpa en ny stråhatt. Bara för hettans skull....
En av världens tio bästa stränder utanför listan
En av dom mest kända stränderna på Skiathos är Koukounaries. Den är lång, solstolar i tredubbla rader, massor med folk. Det är här som dom stora lyxjakterna med kändisar och miljardärer brukar lägga till. Ofta ser man Koukounaries på listor typ världens tio bästa stränder.
Fast jag skulle nog kunna hitta minst tio stränder till på Skiathos som jag tycker är lika bra som Koukounaries. Vi styr kosan till en av dessa idag, den mindre kända Maratha beach. Den ligger strax före Koukounaries när man kommer från stan.
Det finns inte mycket parkeringsplats när man ska till Maratha utan man får parkera direkt på kustvägen. Har man tur så hamnar man i skuggan av ett pinjeträd. I annat fall blir bilen skållhet, går knappt att hålla i ratten när man ska köra igen.
Efter ett avkylande bad hamnar man lätt efteråt på Kostas Beach Bar. Här hittar man en plats i skuggan. Det är svårt att då inte beställa en iskall öl....
Utrotningshotad strand
På Yahoo väder står det att temperaturen på Skiathos just nu är 43 grader. Min termometer vid ytterdörren visar 39 grader. Hur som helst, det är varmt och kommer att bli ett par grader varmare på tisdag. Men nästa helg blir värmen normal igen för hela den kommande veckan, 30-32 grader.
På förmiddagen åker vi ut till Xanemos beach bortom flygplatsen. Egentligen är Xanemos ingen av mina favoritstränder men den har sin egen karaktär. Lite mer sten i sanden, små klippberg på sidorna, lite vildare, lite högre vågor ofta, men inte denna dag. Xanemos har sina förespråkare. Här kan man ligga och sola precis under inflygningsbanan till flygplatsen och se landningarna på riktigt låg höjd ovanför sig.
Men Xanemos beach är utrotningshotad. Skiathos flygplats har en av dom kortaste landningsbanorna i Grekland, 1570 meter. Man planerar att förlänga banan så att större plan ska kunna gå ner. Och förlängningen går i riktning mot Xanemos beach och slukar troligen hela stranden.
Har Unicef någon lista över utrotningshotade stränder?
Kontraster
Egentligen är det inte så ofta som vi åker in till Skiathos stad på kvällen. Och framför allt är det inte ofta till gamla hamnen. Ikväll har jag ett ärende in. Jag blir förvånad, nästan lite omtumlad av folkvimlet.
Jag sätter mig och beställer en öl på Lorenzos och Anastasias Blue Bar. Det är liv och rörelse över allt. Musik. Motorcykelknatter. Ett sorl från alla restaurangerna. Skratt. Skrik. Vilken kontrast mot det lugna livet ute i Sklithri, bara fyra kilometer bort. Det mest dominerande ljudet i Sklithri på kvällarna nu är syrsornas sång. Lite billjud från vägen. Ett tut från taxibåten mellan Nostos beach och Skiathos stad. Och sen tystnad igen med undantag för syrsorna som aldrig tystnar.
Jag känner flera utlänningar på ön som bor här året runt som avskyr att åka in till Skiathos stad under turistsäsongen. Man åker in tidigt på morgonen för att handla, man åker till posten. Men det är allt. Det är personer som tycker bäst om vintern här när allt är nästan totalt tyst och stilla.
Skiathos är kontrasternas ö. Det är nog därför jag trivs så bra här......
Festen är över
Midsommarafton. Midsommarafton den 22 juni 2007.
Festen är över. Vi har firat midsommar. Vi var inte lika många personer som tidigare. Några har ännu inte kommit till Skiathos i år. Några har åkt hem just för att fira midsommar. Och ytterligare några arbetar och kommer inte loss för vårt firande.
Vi äter svensk midsommarmat. Sill i flera sorter, lax, köttbullar, Janssons frestelse och lite fler saker. Det känns precis som att vara hemma på en svensk midsommarafton. Vi dricker vin och öl. Ingen vill ha snaps. Vi sjunger. Vi skapar våra egna traditioner. Vi sjunger snapssånger till öl och vin. Ju längre bort man bor från Sverige, ju viktigare blir svenska traditioner. Det blev inte så hett som vi trodde, bara 33 grader. Vi kunde fira midsommar på terassen.
Kvällen sänker sig över Skiathos. Det är midsommar på ön....
Midsommarförberedelser
Hettan fortsätter. Våra termometrar visar nu 35-37 grader i skuggan. Och varmare ska det bli. Den kommande helgen når temperaturen 40 till 42 grader på Skiathos. Det blir några grader varmare på fastlandet.
Dagen har varit het. Jag har ändå fått en del gjort i trädgården. Jag måste ju göra en del saker nu eftersom det är midsommar. Imorgon är det midsommarafton. Den del av svenskkolonin på Skiathos som kan kommer hem till oss på midsommarlunch. Det blir sill i olika sorter, lax, köttbullar, Janssons frestelse och lite till. I vanliga fall när vi har gäster på lunch brukar vi sitta på vår terass med utsikt över Tzaneria Bay. Men inte den här gången. Det kommer att bli för hett på terassen. Vi har flyttat våra bord till ett ställe på sidan av huset, med skugga av huset och olivträd.
Under dagen har jag jobbat med en del förberedelser för midsommarlunchen. Hustrun lagar mat i köket. Det är hett. Så småningom väljer jag att dra mig ner mot Sklithri beach för ett avkylande bad. Hustrun föredrar siesta i luftkonditionerat sovrum. Nere på Sklithri beach är vattnet varmt, nästan inte avkylande.
Men efter badet ger den iskalla ölen faktiskt både svalka och avkoppling.....
Hårklippning och smutsiga byxor
Jag börjar bli långhårig. Jag behöver gå och klippa mig.
På Skiathos finns det några frisersalonger som ser riktigt gamla ut, som om dom var tagna ur filmer från 1930-talet. Där inne finns en frisör, klädd i svarta långbyxor och vit T-skjorta, som själv är kortklippt och har bakåtkammat, oljigt hår. När man går in där skulle det inte alls förvåna om man fick se Humphrey Bogart sittande i en av stolarna i väntan på sin tur för klippning.
På dom här ställena är det mycket billigt att klippa sig. Det beror kanske på att man har rationaliserat klippningen; man klipper bara i en hårstil. Alla som kommer ut från dessa frisörsalonger ser ut som Bruce Willis på huvudet. Inget ont om Bruce Willis men riktigt så kortklippt vill jag inte bli. Och man vill ju att ens vänner ska känna igen en efter hårklippningen.
Vi ska åka in till Skiathos stad. Jag ska klippa mig. Det finns modernare frisörer också. Men just när vi ska åka måste jag gå tillbaka och byta mina byxor. Hustrun ser att dom är smutsiga. "Du måste ha suttit på något" säger hon. Motvilligt går jag tillbaka och byter byxor. En av dom charmiga sakerna med livet på en grekisk ö är ju rätten att gå omkring i smutsiga byxor ibland. Men inte så idag.
Vi åker in till stan. Vi kommer precis för sent. Frisören har just stängt för eftermiddagsvilan.
Om jag inte hade tvingats att byta byxor så hade jag hunnit. Då hade jag fått klippa mig idag. Men, tänker jag, nu kommer vännerna i alla fall att känna igen mig ett tag till.....
Morgonjobb
Jag vaknar tidigt. Det har börjat ljusna. Jag vet att jag måste göra det, trots att jag har skjutit på det i flera dagar nu. Och det är mycket skönare att göra det tidigt på morgonen innan dagens hetta sätter in.
Klockan är halvåtta och termometern visar på 27 grader. Jag dricker morgonens första kopp kaffe innan jag tar fram gräsklipparen. Så här på morgonen ligger halva trädgården i skugga, delvis skuggad av en stor palm som var några decimeter hög när vi satte den för ett dussintal år sedan. Jag sätter igång att klippa gräsmattan. Solen stiger så sakta och Tsougria, havet och Kalamakihalvön värms snart upp av den heta solen. Långt borta över viken ser jag att dom första tidiga morgonbadarna har kommit till Kanapitsa beach. "Sånt här behöver inte turister göra" tänker jag avundsjukt när jag drar gräsklipparen fram och tillbaka över gräsmattan. Men snart är jobbet gjort. Jag är alldeles genomsvettig av jobbet, den tidiga timmen och skuggan på gräsmattan till trots.
Sedan återstår bara dagens stora fråga. Till vilken strand ska vi åka idag för att svalka av oss?
Anne och Dimitri på Taverna Lyhnari
Egentligen kommer Anne från Dombås men har tillbringat större delen av sitt liv i Norge i Oslo. När hon sommaren 1993 reser som turist till Skiathos vet hon inte att den resan totalt skall förändra hennes liv. På Skiathos träffar hon Dimitri.
Dimitri har då under några år jobbat på Taverna Lyhnari inne i Skiathos stad. År 1992, året innan han träffar Anne, tar han över tavernan. Men att träffa Anne skulle även för Dimitri innebära stora förändringar i livet. Dom kommande vintrarna tillbringar Dimitri i Norge och han lär sig norska.
År 2000 tar Anne det stora steget. Hon flyttar ner till Skiathos. Nu är dom gifta, har en liten dotter och dom driver Taverna Lyhnarí. Lyhnari, grekiska för Aladins lampa. Taverna Lyhnari - Taverna Aladins Lampa.
När vi sitter på tavernan och äter vår goda mat - hustrun äter kleftiko och jag grisfile i svampsås - inträffar något annat. Ett par bord bort sitter Brit med man och son. Brit är en av Skiathosbloggens trogna läsare och en av läsarna som kommenterar ofta. Anne för oss samman. Vi har aldrig träffats förut men haft mycket kontakt genom bloggen. Det känns som om vi känt varandra länge.
Lyhnari - Aladins lampa. Vi märker att stället är populärt. Vi hör mycket norska från borden omkring oss. Taverna Lyhnarí är ett ställe man går tillbaka till....
Heta dagar
Nu har den heta sommaren kommit. Eftermiddagsstemperaturerna når nu 33-35 grader. Och några grader varmare ska det bli. Den kommande helgen blir het.
Det finns två sköna ställen att tillbringa eftermiddagarna på nu. I vatten. Eller i sängen. På dom flesta av Skiathos stränder ligger badtemperaturen nu på ungefär 25 grader. Och i swimmingpooler är det varmare, 28 eller 29 grader. Det känns svalt när man varit ett tag i solen. Vi har börjat återgå till gamla sommarvanor, att sova siesta. Luftkonditioneringen börjar komma till användning igen.
På kvällen kommer svalkan. Det känns som svalka fast termometern visar 29 grader i skuggan. Rakt över viken ligger dagens sista solstrålar och lyser upp dom vita villorna på Kalamakihalvön. Sedan kommer skymning och mörker. Sedan kommer nattens svalka.
När vi lägger oss på kvällen är natten svart och stjärnklar. Temperaturen? 28 grader. Det känns riktigt skönt!
Grekland ligger i Östersjön
Inte ligger väl Grekland i Östersjön? Jo, det gör det. Den 24 november i höst ligger Grekland i Östersjön.
Den 24 november har Silja Line en greklandskryssning som utgår från Stockholm på kvällen. Båten går till Åbo och kommer tillbaka till Stockholm på kvällen den 25 november.
På båten finns grekiska artister och grekisk mat. Dessutom en massa greklandsrelaterade utställningar. Och jag har lovat att ställa upp och prata om Grekland. Om livet på en grekisk ö. Vi är två talare, Alexandra Pascalidou och jag. Alexandra är den kände talaren, jag är den okände. Det är en rollfördelning som jag trivs med.
För den som vill veta mer om greklandskryssningen har jag satt in en länk nere till höger.
Jag tror att det kommer att bli ett härligt dygn. Ett stycke Grekland mitt i senhösten. Ett stycke Grekland på Östersjön. Jag hoppas att vi ses där....
En helt vanlig dag
Egentligen var vi på väg mot Eleni beach för ett bad. Men i backspegeln ser jag Lasse i bilen bakom oss. Han blinkar med ljusen och vinkar. Jag stannar bilen. "Jag har försökt ringa er hela morgonen men ni svarar ju aldrig i telefon" säger Lasse. "Vi ska åka över till Tsougria för lunch. Hänger ni med?"
Jag vänder bilen och vi parkerar på Taverna Sklithris parkeringsplats. Det tar oss inte lång tid i Lasses och Lillemors båt, en öppen båt med en 40 hästars motor, att åka över till Tsougria som har en av mina favoritstränder här. Vi ger oss direkt av till tavernan för en enkel men god lunch. Nu har badbåtarna kommit igång och det är ganska mycket folk i solstolarna på stranden. Efter lunchen badar vi i det ljuvliga vattnet.
Molnen börjar samlas på himlen och vi hör åskmuller i fjärran. Vi ger oss tillbaka mot Sklithri beach. Innan vi ger oss upp till våra hus sätter vi oss en stund i Taverna Sklithri och njuter av en kall öl. Flera vänner sitter vid andra bord och vi får lite pratstunder med flera personer. Regnet som verkade hota kommer inte och vi beger oss så småningom hem.
Egentligen hade jag tänkt klippa gräsmattan ikväll men när vi kommer till huset börjar det regna. Ett stillsamt, inte alltför kraftigt regn. Efter ett tag börjar dofterna från den våta trädgården svärma omkring oss.
Jag slapp i alla fall vattna i trädgården ikväll...
Krifi Ammos den 15 juni kl. 14.09
"Är det du som är Janne? Är det du som skriver Skiathosbloggen?" Hon har sett min svenskregistrerade Volvo och hon har förstått vem jag är. Hon har läst senaste avsnittet, om hur man kan komma till stränder med lite folk. "Du måste berätta var dom finns någonstans" säger hon.
Jag har under dom senaste månaderna börjat förstå vilken påverkan Skiathosbloggen kan ha. Nere på Taverna Sklithri, som jag skrev om för en dryg vecka sedan, berättar man att man har haft ovanligt många svenska besökare senaste veckan. "Dom frågar om dig" säger Stratos. "Dom vill veta var du bor".
Vi åker själva idag ut mot Krifi Ammos, Den Gömda Stranden, bara för att kunna ge en bra vägbeskrivning på en strand med lite folk: "Åk kustvägen mot Koukounaries. Ta av till höger, strax efter Bus Stop 25, mot Agia Eleni. Efter 400 meter går en grusväg där det står 'Dead End'. Åk förbi den och ta nästa grusväg, som kommer strax efter, till höger. Åk 700 meter. Parkera bilen och promenera den lilla branta stigen ner mot stranden".
Uppifrån vägen ser den lilla bit av stranden som man kan se bara så där inbjudande ut. Till höger ligger en byggnad, som verkar tom och övergiven. Fjolårets sönderblåsta palmblad hänger kvar i taket. När man kommit ner ser man hela stranden. Den är kanske 150 meter lång och idag finns fem badande par här, varav några badar nakna. Den mellersta delen av stranden är bäst, först runda sköna stenar att gå ut i vattnet på och sedan härlig långgrund sand. Vattnet är ljuvligt, alldeles lagom varmt.
Efter badet går vi tillbaka till byggnaden som mest verkar uppbyggd av trä som flutit iland på stranden. Det finns faktiskt bord och stolar där och salt- och pepparkar står på borden. Vi slår oss ner men ingen verkar vara där. Till slut dyker in liten pojke fram. "Mama" ropar han och stirrar på oss. Ur intet dyker en kvinna upp och vi kan beställa varsin öl.
Här på Krifi Ammos är man långt borta från allt. För oss känns det som att komma från storstadsstressen i Sklithri till det verkliga landet....
Ett eget stycke Skiathos
Det är mitt i juni. Turistsäsongen har startat på allvar.
Skiathos har mellan 60 och 70 stränder, dom flesta mycket bra, ett dussin eller så i absolut världsklass. Från norra och nordvästra Europa flyr folk stress och trängsel, man betalar dyra pengar för att komma ifrån, för att koppla av. Dom allra flesta åker sedan till ett antal större stränder, som Koukounaries, Ag. Paraskevi eller Megali Ammos, för att trängas i solstolar i tredubbla rader. Är man van trängsel hemifrån så kanske man trivs bäst med att trängas med andra under semestern....
Men för den som vill slippa folkvimlet finns alltid smultronställen, ställen man kan ha för sig själv. Även mitt i turistsäsongen hittar man ibland sin egen strand, eller i varje fall en stor del strand där man kan vara för sig själv. Inga störande båtljud, ingen tavernamusik, inget ställe att köpa öl på. Men naturens ljud, vågor, vind, ofta fågelkvitter.
En egen strand... Ett eget stycke Skiathos.... mitt i sommaren!
En stolt viking
Jag har gjort det! Jag har faktiskt gjort det! Till och med ett par veckor tidigare än normalt. Orsaken till det kanske är klimatförändringen.
Tidigare i år har jag bara badat i swimmingpooler. Där är ju badtemperaturen efter en dag med stekande sol säker och garanterat 25 grader.
Mitt förhållande till stränder i år har hittills varit att dom är sköna att åka till under varma försommardagar, härliga att sitta vid och där stirra på havet med en kall öl i handen. Dessutom tycker jag om att titta på dessa härdade badande vikingar från Norden, dessa människor som efter åratal av badande i kalla isälvar tycker att 20 grader är en skön badtemperatur. Smärtgränsen för mitt badande, efter många år på Skiathos, ligger kring 25 grader.
Men vänner berättar för mig att vattnet på Kollios beach känns skönt. Kollios är en u-formad grund vik och om inte pålandsvind råder brukar vattentemperaturen vara varm där. Sagt och gjort, jag åker dit och går ut i vattnet. Och det är faktiskt inte kallt! Till min stora förvåning känns det riktigt skönt!
Jag har alltså redan badat i havet i år! Jag är riktigt stolt.....
Kvällens middag
Solen håller på att gå ner. Skuggorna faller över stranden och tavernan. Längst ut på Kanapitsa och långt där borta i Skiathos stad smeker kvällens sista solstrålar delar av ön. Stillsamma vågor rullar sakta mot stranden, fem meter från bordet där vi sitter.
Vi har fått vår mat, vi har fått vårt vin. Långt borta närmar sig en fiskebåt Kanapitsa beach. Ett lågt tuffande, vågor som bryts i vattnet. Båten lägger till vid tavernans träbrygga.
Strax bärs kvällens middag iland. Ett par stora fiskar som fångats för en stund sedan går direkt till restaurangens kök. Hade vi kommit en halvtimme senare kunde vi fått riktigt färsk fisk.
Men kycklingfilen med fyra sorters peppar var god också.....
Sommar, sommar, sommar....
Nu känns det som riktig sommar igen. Väderprognoserna är stabilt bra, mycket sol och värme framöver, nästan idealväder för alla turister. Havet lär vara badbart säger dom som vågat sig i. Om ett par veckor är det väl dags för mig att bada också då temperaturen går över 25 grader. Den riktiga hettan i luften har inte infunnit sig än och ändå hamnar temperaturerna kring 30-gradersträcket just nu. Allt är ganska skönt med andra ord.
På andra sidan viken från Taverna Kanapitsa ser vi vårt hus. Vi är ganska priviligierade eftersom vi har mer än ett halvdussin bra tavernor inom promenadavstånd. Taverna Kanapitsa är den som ligger längst bort. Under många år vägrade vi att gå hit. Vid ett tillfälle för en del år sedan blev vår nota ordentligt saltad här. Det hände även vänner till oss. Men nu har man för något år sedan bytt ägare och design så nu är detta ett ställe vi besöker igen. Maten är god, och om man undantar priserna för fiskmat, så är prisnivån normal. Och miljön är härlig, man sitter direkt vid havet och tittar över vattnet mot vår sluttning i ena riktningen och mot Skiathos stad lite längre bort.
Livet kunde varit värre.....
George Bush tillbaka på Skiathos
Nu är dom här igen. Ovanligt många helikoptrar svävar över Skiathos denna dag. Jetsetsäsongen har börjat. Först av alla är George Bush Sr, den gamle presidenten.
Ute på redden vid Koukounaries ser vi en av redarfamiljen Latsis stora lyxkryssare, som alla har svarta skrov. Man har flera av världens största yachter, bland annat Alexander som lär vara den längste yachten i världen med betydligt över 100 meter i längd. Men detta ser inte ut som Alexander, snarare är det Paris som är lite kortare. Ett hundratal meter bort ligger ligger ett mindre krigsfartyg från grekiska flottan och lite mer diskret längre ut ett större krigsfartyg. Även en gammal president behöver tydligen skyddas.
George Bush börjar nästan bli en årlig Skiathosbesökare, alltid som familjen Latsis gäst. Litet senare kommer familjen Bush iland på Koukounaries, omgärdad av en stor grupp grekiska poliser och amerikanska säkerhetsvakter.
På kvällen sitter vi och avnjuter en god middag nere på Taverna Sklithri. Ute till havs, mellan vår strand och Tsougria, glider Latsis stora fartyg in mot Skiathos stad. Strax efter följer krigsfartyget.
Bush är bara den förste av många kända personer som kommer till Skiathos i sommar, politiker, industrialister, skådespelare, ofta omgivna av säkerhetsfolk och livvakter. En del klär sig i stråhattar och mörka solglasögen men blir oftast igenkända ändå. Vilket annorlunda liv, att ständigt bli uttittad, fotograferad, tilltalad.
Vilken tur att man är en okändis.....
Lagar och böter
Om man inte pratar grekiska och ändå vill hålla sig uppdaterad om vad som händer i Grekland bör man läsa Athens News som kommer ut en gång i veckan. I ett av dom senaste numren läser vi om den nya trafikböteslagen som började gälla den 2 juni. Böterna har höjts kraftigt.
Att köra motorcykel utan hjälm kostar 350 euros. Och att köra bil utan ha bältet på sig kostar också 350 euros. Flera har redan råkat illa ut. Grekiska vänner fastnade häromdagen i en trafikkontroll. Eftersom varken han eller hon hade bältena på sig blev böterna 700 euros. Över 6000 svenska kronor. Mycket pengar för en kort bilresa. Och en gäst på Villa Alexis som hade hyrt bil fick också böta. Bilbältet fungerade inte men det hjälpte inte. Böteslappen skrevs ut. Gästen klagade hos biluthyrningsfirman som fritog sig allt ansvar. Gästen skulle ha klagat över bilbältet när han fick bilen, inte nu senare, sa man.
Att köra bil eller motorcykel alkoholpåverkad kostar också pengar. Vid gränsen 0.2 promille blir böterna 200 euros och går sedan uppåt med alkoholmängden till 2,000 euros. I Grekland ser jag aldrig någon som stannar vid en stoppskylt. En stoppskylt har tidigare setts som en rekommendation att lämna företräde till korsande bilar (om man känt för det), men stannat har man inte tidigare gjort. Den som inte stannar får nu böta 700 euros.
Nu kanske trafiklagarna börjar åtlydas också i Grekland....
Prince Harry
På eftermiddagen är jag inne i Skiathos stad. Handlar skruvar på Peppas järnhandel. Hämtar posten i boxen på postkontoret. När jag går förbi Bonaparte, den svenskägda restaurangen på Evangelistria, stannar jag till. Jag ser en skylt som jag inte sett förut. Jag ser en text som är ny. Jag läser den igen. "Prins Harry dined here last year, why don't you!". Det är nytt för mig. Var han verkligen här? Prins Harry? Från England?
Restaurangen har ännu inte öppnat men jag går in. Jag måste få veta. I den tomma restaurangen sitter Hasse och viker servetter inför kvällen. Var Prins Harry här? Hasse berättar om ett par engelska par som varje år samma vecka, den här veckan, kommer till Skiathos. Båda berättade samma sak. Dom var här en kväll för ett år sedan och vid ett bord satt Prins Harry med flickvän och två stora, kraftiga följeslagare, livvakter. Hasse serverade men kände inte igen honom. Vilken svensk känner igen Prins Harry? Efter middagen följde ett av dom engelska paren efter prins Harry och hans sällskap. Dom promenerade nedför Papadiamantis och gick ombord på en stor yacht som låg i hamnen.
Var det Prins Harry? "Engelsmännen är helt säkra på det" säger Hasse. Ett av paren har lovat att skriva till engelska kungahuset för att fråga om Prins Harry var här. Så här i efterhand berättar man öppet om sådana saker.
När svaret från engelska kungahuset kommer så kommer Skiathosbloggen att publicera det. Var det Prins Harry som besökte Bonaparte för ett år sedan? Så småningom kommer vi att få veta.....
Tillbaka till Skiathos
På eftermiddagen kommer vi tillbaka till Skiathos.
Resan till Aten gick mer eller mindre som planerat. Lite shopping, bilservice, IKEA, nationaldagsfirande. Som vanligt fanns några saker vi ville ha från IKEA inte på lager, "kommer i nästa vecka". Men i nästa vecka finns vi inte i Aten; sånt som vi missade nu får vi ta nästa gång. Det kanske blir nästa år.
Nu har vädret slagit om. Dom grå molnen och det välbehövliga regnet är borta. Solen steker, turisterna njuter. Sen på eftermiddagen åker vi ner till Kollios beach. Fortfarande finns några turister kvar nere på stranden. Men dom flesta har dragit sig tillbaka till hotellrummen eller till strandserveringarna. En kall öl efter en varm dag är inte helt fel.
Det är skönt att vara tillbaka på Skiathos igen.
Vindar och fiske
Himlen är grå. Regnet faller. Igår kom åtta flyg från Skandinavien till Skiathos, idag kommer fler. Det var inte det här man betalade för när man köpte resan. Men om någon dag kommer solen igen.
I kassakön på Champion Supermarket träffar vi Yannis. Han har till min stora förvåning köpt några burkar kattmat. Visserligen vet jag att han har två hundar och tre katter men han om någon borde inte behöva köpa kattmat. Jag frågar honom.
"Det har varit nordliga vindar några dagar nu" säger Yannis. "Det är inte bra för fisket".
Yannis är en av dom få kvarvarande yrkesfiskarna på ön som fortfarande fiskar året runt. På vintern finns 20 fiskebåtar på Skiathos där man oftast går ut på kvällen, fiskar under natten och återvänder till hamnen i Skiathos på morgonen. Men nu på sommaren är det bara tre båtar som sysslar med fiske. Alla dom andra har för säsongen gjorts om till turbåtar, taxibåtar, badbåtar och charterbåtar.
"Det finns mycket mer lättförtjänta pengar i turistindustrin än inom fisket" säger Yannis. Men han fortsätter att fiska. Allt vad han fångar nu går till restauranger och tavernor.
Om några timmar tar vi färjan till fastlandet. Vi blir borta ett par dagar. Det blir ett litet uppehåll i bloggen. Men jag är snart tillbaka!
Vår kvarterskrog
Äntligen! Äntligen har vår kvarterskrog öppnat. Äntligen kan vi gå ner till Taverna Sklithri och äta en god middag på kvällen.
Vi promenerar ner från vårt hus. Vi ser noga upp med trafiken, bilarna som snabbt kör framåt och svänger i kurvan. När vi inte hör några bilar springer vi snabbt över vägen och strax är vi där. Taverna Sklithri. Vår kvarterskrog. I år har man gjort en ansiktslyftning. Nya trägolv. Gula fisknät som hänger från pergolan, träställningen. Vilket härligt ställe! Det här blir nog årets ställe på Skiathos.
Vi sitter ner. Fem meter till havet. Stillsamma vågor rullar in mot stranden. Rakt över viken ligger Kalamakihalvön. Ljusen börjar sakta tändas i husen. Lite till vänster ser vi Evia långt borta i fjärran och Tsougria mycket närmare. En Flying Cat med tända ljus rör sig snabbt mot Skiathos stad.
Man öppnar ikväll. Menyn är begränsad men imorgon är det full meny, berättar man för mig. Vi beställer horiatiki, bröd, tsatsiki, några smårätter och grillad kycklingfile. Och naturligtvis husets röda vin, som är gott.
Borden fylls och många vänner kommer till tavernan ikväll. Man vet att jag skriver en blogg om Skiathos. "Det här stället får du inte skriva om" säger någon. "Det här stället vill vi ha för oss själva". Men jag kan inte hjälpa det. Jag måste berätta om den här beachen, den här tavernan, för Skiathosbloggens läsare.
Detta är en av Skiathos okända pärlor. Du som läser bloggen och besöker Skiathos måste få vetskap om detta ställe. Vem vet, en kväll kanske vi ses där....
Dagen lider mot sitt slut....
Dagen lider mot sitt slut....
Ute vid Eleni beach, på Skiathos västsida, slickar kvällens sista solstrålar stranden. På något sätt verkar Pillion, fastlandet, mycket närmare. Som vanligt börjar molnen samlas på himlen, molnen som varit totalt frånvarande under dagen. Aftonen är molnens tid. Det är kväll på Skiathos.
Ett ensamt par kommer promenerande längs stranden. Långsamt. Hand i hand. Bara fötter mot sanden. Inga mänskliga ljud stör sinnena. Havet har gett upp, dom sista trötta vågorna slår sakta mot stranden. Långsamma, spegelblanka vågor. Fågelkvitter hörs från skogen. En kvällssång, en godnattaria. Det börjar svalna. Dagens hetta är glömd. Dagens hetta är historia. Dagen är historia.
Ytterligare en dag på Skiathos har passerat.... En dag i livet har försvunnit.... En härlig dag.... Nu är den borta...
Ett brev betyder så mycket....
Ett brev kommer med posten. Det kom ifjol också men då två dagar för sent. Så då blev det ingen atenresa. Men nu kom det i tid. Jag ringer och tackar ja.
Det är svensk nationaldag i nästa vecka. Den firas i svenske ambassadörens residens i Aten på tisdag kväll, den 6 juni. Cocktail party, en buffet, uppklädda människor, svenskar, diplomater. Vi brukar alltid träffa några gamla vänner. Jag beställer färjebiljetter. Det är ingen billig resa. Färja tur och retur mellan Skiathos och Aghios Konstantinos för bil och två personer kostar 316 euros, nästan 3000 svenska kronor. Och sedan blir det två nätters hotell i Aten. Man får passa på att göra en massa andra saker också. Jag beställer bilservice, 16000-milaservice, på Volvo på Kifissias. Sedan blir det naturligtvis besök på IKEA ute vid flygplatsen. Lite svensk mat ska köpas. Kanske några stolar. Byggvaruhuset Praktiker ska vi också besöka. Där hittar man mycket som inte finns på Skiathos.
Senare på dan tar vi en promenad runt Kalamakihalvön. Det är varmt och vi bär vattenflaskor med oss. Vyerna är vackra, som på vykort. Bara ett fåtal hus, mest grusväg, skog, hav och utsikt.
Dagarna på Skiathos går i sakta mak....
Ett minne blott
Morgonen börjar dåligt. När vi ska åka in till stan upptäcker jag plötsligt att jag har punktering på ett av hjulen. En granne kommer och hjälper mig. Vi får av hjulmuttrarna men vi kan inte få loss hjulet. En taxi kommer upp till våra hus och släpper av en passagerare. När Thanassis ser oss stiger han ur taxin och försöker hjälpa till. Men vi får ändå inte loss hjulet. Jag får lift med Thanassis till Stamatis bensinmack.
"Hoppa in i bilen" säger Kostas och hämtar några verktyg. Vi åker i hans pick-up upp till vårt hus och med riktiga verktyg och bra erfarenhet är hjulet strax av. Kostas tar hjulet med sig och säger "Jag är snart tillbaka". En halvtimme senare är Kostas tillbaka och det lagade hjulet påsatt. Jag frågar vad det kostar. "Det kostar ingenting" säger Kostas. "Ha en trevlig dag!". Säg mig i vilket annat land än Grekland som en sån sak kan hända.
Senare på dagen åker jag in till postkontoret på Papadiamantis. Jag har låsolja med mig. Låset till min postbox kärvar. Det är ingen ide att be om hjälp på postkontoret. Såna saker får man fixa själv. Det är trångt och medan jag oljar mitt lås får två andra personer vänta på att komma åt sina postboxar. En av dom ber att få låna oljan och oljar också sitt lås.
Nu ska postkontoret strax flytta. Det gamla postkontoret är otidsenligt, opraktiskt och trångt. Ett nytt kontor håller på att inredas högst upp på Papadiamantis. Snart är det gamla postkontoret ett minne blott. Nu när det försvinner börjar jag plötsligt tycka att det är mycket charmigt.
Jag kommer att sakna det gamla postkontoret.
Äventyr med en häcksax
Att bo på en grekisk ö har ju lite av ett romantiskt skimmer över sig. Men man sitter inte hela tiden och tittar ut över havet. Man sitter inte hela tiden med ett ölglas i handen. Även på en grekisk ö finns en grå vardag.
Huset ska städas. Räkningar ska betalas. Ibland ska till och med tider passas. Gräsmattor ska klippas. Avlopp ska rensas. Nu finns det säkert greklandsälskare som kan se det romantiska i att få stopp i avloppet i ett hus på en vacker liten grekisk ö. Men skulle samma personer får stopp i toalettavloppet i lägenheten i Stockholm så skulle dom nog inte hitta någon större grad av romantik i det.
Idag är det en sån här dag då jag måste jobba i trädgården. Efter det myckna regnandet i förra veckan har all växtlighet skjutit fart. Jag klipper gräsmattan. Det är hett och jag bälgar i mig ett par glas vatten mitt i jobbet. Sedan tar jag fram min långa häcksax. Topparna på buskarna utanför muren mot havet måste skäras ner för att bevara den fina havsutsikten. Sedan ger jag mig på topparna av olivträden för att jag ska kunna se havet från terassen. Det är varmt. Det är svettigt. Svetten rinner in i mina ögon. Jag är nästan klar när jag hör ett ljudligt "poff" och ser en blixt. Häcksaxen tystnar. Jag torkar svetten ur ögonen för att se vad som hänt. Jag har skurit av den långa elsladden med häcksaxen. Sladden har fastnat mellan ett par grenar i olivträdet och jag har skurit den tvärt av. Som tur är gick säkringen i huset på en gång. Men sånt där borde jag inte råka ut för. Det är ju bara andra oförsiktiga idioter som skulle kunna göra nåt sånt....
Jag ska vara försiktigare nästa gång.
Eleni beach och perserkungen Xerxes
Efter regnet i förra veckan och stormen igår kommer den riktiga sommaren tillbaka på nytt. Solen steker obarmhärtigt på alla, turister som infödingar. Turister, som betalat dyra pengar för att få komma till solen, betalar sedan dyra strandstolspengar för att kunna ligga i skuggan under solparasollen. Allting är inte logiskt här i världen!
Vi åker ut till Eleni beach på västra sidan av Skiathos. För tio år sedan var detta en strand där man kunde vara ganska ensam, även under turistsäsongen. Men nu trängs turisterna här i tredubbla solstolsrader. Det finns tre block solstolar på Eleni beach. Dom som sköter solstolarna deltar i en auktion varje vår då dessa block på alla stränder fördelas. På Eleni fick man i år betala 14,000 euros för rätten till en solstolssektion för sommaren. På Koukounaries kostade samma sak 40,000 euros. Pengarna går till kommunen och betalara bland annat för renhållning, rensning av stränder på våren och mycket annat.
Det är inte många som badar. Vattnet är fortfarande svalt. Vi sätter oss i den lilla tavernan, borrar ner fötterna i sanden och beställer en kall öl. Rakt över vattnet ser vi Pillion, fastlandet. Vi skymtar konturerna av den lilla strandbyn Katiyogi dit vi ibland brukar åka båt för att äta en god lunch. Mitt ute i gattet ligger en liten fyr, den fyr som brukar kallas världens äldsta fyr. Det var här perserkungen Xerxes under en sommar för över 2000 år sedan lät fylla sten på ett undervattensgrund så att det blev en liten ö. Sedan satt hans folk på ön med en stor eld som vägledde den persiska flottan när man lämnade Skiathos för att attackera Aten. Men attacken slutade illa. Xerxes led ett stort nederlag vid slaget vid Salamis för nästan 2300 år sen.
Den lilla fyren som alla som ligger under parasollerna ser från Eleni beach är en del av världshistorien....
Storm
På eftermiddagen promenerar vi nere i hamnen. Plötsligt, som om man trycker på en knapp, börjar vinden ta i. På några minuter friskar det i mycket kraftigt. Vi ser stor aktivitet på alla båtar i hamnen.
"En borini" säger en bekant till oss. En mycket stark storm som kommer ur intet. "Vinden kommer från sydväst. Det här är inget bra ställe att ligga på just nu".
Vågorna går höga i hamnen. Skummet yr. På båtarna förstärker man sin förtöjningar. Fler rep. Fler fendrar slängs i. Den här typen av storm har man stor respekt för på Skiathos. Jag ser affärsinnehavare som lämnat sina affärer och kommit ner till sina båtar i hamnen. Stormen slår rakt in mot gamla hamnen och båtarna där, fiskebåtar, turbåtar, småbåtar, lämnar gamla hamnen och beger sig mot Skiathos nya hamn. Flera söker skydd av stormen bakom piren där färjor och Flying Dolphins lägger till. En segelbåt har stora besvär att lägga till vid kajen. Jag ser att några båtar ger sig ut, rakt ut i stormen. En stund senare när vi kommit hem ser jag att dessa båtar gått in i viken nedanför oss för att hitta lä. Den viken är perfekt som skydd mot sydvästan. Hemma på vår terass har ett parasoll med stenfot blåst omkull. Ett plastbord har slagits omkull och förstörts.
Senare på eftermiddagen får jag höra att två segelbåtar har sjunkit borta vid Koukounaries. Naturens krafter är enorma....
Svenskflaggade båtar
Pingsthelgen är en stor helg också i Grekland. På Skiathos är det fullt, framför allt Atenare och andra fastlandsgreker har kommit till ön över helgen.
Många har kommit med båt och nere i hamnen är det nu fullt; det finns knappt några lediga båtplatser kvar. Varje år kommer en handfull svenskflaggade segelbåtar till Skiathos. Idag ser vi en sådan båt, Cellina, som lagt till nere i nya hamnen.
Det är familjen Skoog från Örebro som kommit till Skiathos sjövägen. Ombord finns Sussi, Jimmy och barnen Simon och Joakim som har kommit till Grekland efter att ha startat i Kroatien för ett knappt år sedan. Först seglade man länge i den kroatiska övärlden innan färden i höstas gick ner till Grekland. Efter ett vinteruppehåll i Sverige är familjen nu tillbaka och kommer att tillbringa dom kommande månaderna i den grekiska övärlden.
Det låter som ett skönt liv....
Gamla gubbar, gamla åsnor
För femtio år sedan fanns ingen flygplats på Skiathos, inte ens några riktiga vägar. Bodde man borta från vattnet och inte kunde ta sig fram med båt så hade man ofta en åsna. Men åsnans hjälp red man på små stigar in till Skiathos stad för att handla.
Fortfarande finns det några åsnor kvar på Skiathos. Man ser dom ibland på ringvägen runt Skiathos stad, där dom långsamt går fram med en gammal gubbe sittande tvärs över sadeln.
Det finns en åsna på Skiathos som jag tycker mig ha fått kontakt med. Mental kontakt. När vi ses så brukar vi stå och stirra på varandra. Åsnan brukar gå fram mot mig tills kedjan den är fäst vid säger stopp. Ingen av oss säger något, vi bara stirrar på varandra. Stora, kloka ögon. Vad är det du vill säga mig? Efter ett tag går jag. Åsnan är bunden, jag är fri och jag går. Jag lämnar åsnan bakom mig. Och jag får dåligt samvete av det. Borde jag inte ha stannat? Borde jag inte ha stannat tills jag förstått vad åsnan ville säga mig?
I dagens moderna EU-samhälle finns ingen plats för åsnor. Vem vill äga en åsna när man kan ha en bil? Åsnans tid är ute. Utom möjligen som turistattraktion, som fotoobjekt.
Så länge dom gamla gubbarna lever finns åsnorna kvar. Jag hoppas att gubbarna kommer att leva länge...
Hav och historia
Många människor förknippar Grekland med stränder, sol, vita små hus och byar. När jag tänker på Grekland så ser jag framför mig bergiga karga landskap, hav och öar. Och båtar. Båtar och fartyg av alla sorter.
Skiathos historia är sammanbunden med havet och sjöfarten. Dom första människorna kom till Skiathos med båtar för några tusen år sedan. Atenare, venetianer, pirater och turkar kom båtvägen. Skiathos har en av grekiska övärldens bästa naturliga hamnar och blev därför en strategiskt viktig ö. Två venetianska bröder som härskade över Skiathos byggde en borg vid Bourtsi, en fästning som skydd mot inkräktare som kom över havet. När pirater på 1700-talet härjade på Skiathos flydde invånarna upp till en av öns mest ointagliga platser, Kastro, och byggde där en fristad, en fristad i vars ruiner vi fortfarande denna dag kan promenera omkring. Skiathianerna är sjöfarare, man har havet i blodet. Skiathos, skuggan under Athos, och havet har en gemensam historia.
Det verkar som var och varannan person på Skiathos äger en båt. På sommaren kommer alla dessa båtar i havet. Och ändå är det en sak som slår mig. Hur många båtar som än läggs i vattnet så verkar det som om ännu fler fortfarande ligger kvar på land. Varje båt har sin historia, sina ägare, sina äventyr. Jag önskar att någon enda av alla dessa slitna båtar som ligger på land längst in i hamnen där flygplatsen börjar kunde berätta sin historia för mig. Som det nu är kan jag bara stirra på det slitna skrovet och fantisera....
En del vrak finns runt Skiathos. Men havet kring Sporaderna är djupt, till och med över 2000 meter djupt. Dom flesta fartyg som sjunkit har tagit all sin historia och alla sina hemligheter med sig för all evighet.
En stor del av Greklands historia ligger djupt där nere på havsbotten....
En skylt kan betyda så mycket
För många som nu har bott på Skiathos i mer än 20 eller 30 år så började livet på Skiathos med en skylt som den här....
En av våra vänner här kom till Skiathos med sin flickvän för över 30 år sedan med var sin ryggsäck som enda bagage. Det var under hippiesperioden och dom båda tillhörde hippieskulturen. Dom hade nästan inga pengar och sov under bar himmel på stränderna. Dom tog diverse ströjobb, försökte sig på trädgårdsodling högt uppe på Skiathos liksom en del andra saker. Men dom stannade kvar på ön. Idag 30 år senare är dom gifta, har två vuxna barn, flera hus på Skiathos och dom är nu Skiathos största fastighetsmäklare!
En annan vän kom hit från Sydafrika, också för över 30 år sedan, under liknande omständigheter. Han blev också kvar, tog hand om folks hus över vintrarna, och hade diverse andra jobb. Även han bor i eget hus idag och trivs med livet på ön. "Jag har levt ett gott liv här på Skiathos" säger han när tittar ut mot havet från sitt hus.
Och dom är inte ensamma. Det finns fler personer som dom. Under dom senaste åren har framför allt unga engelsmän slagit sig ner på Skiathos, och den här tiden på försäsongen finns ofta jobb här för den som inte är rädd för att jobba hårt eller som har specialkunskaper. Fast det finns förståss också dom som kommer och så småningom tröttnar. Men dom stannar i ett eller ett par år och sedan försvinner dom bara från ön. Men många andra stannar kvar.
En skylt kan betyda så mycket....
Fulla segel mot Skopelos
Vinden är perfekt, 3-4 Beaufort. Båten skär igenom vattnet och vi åker med god fart mot Skopelos.
Enligt väderleksrapporterna skulle vädret varit uselt. Mulet och regn. Men som vanligt stämmer det inte alls. Solen skiner, blå himmel med några enstaka utspridda moln. Hade inte vinden och stänk från vågorna ibland kommit över oss skulle det nog varit hett.
"Man kan aldrig lita på väderleksrapporterna för Skiathos" säger segelbåtens ägare Apostolis. "Skiathos är en ö men ligger så nära fastlandet att rapporterna inte stämmer. Oftast blir vädret bättre här medan det kan regna på fastlandet".
Vi kommer relativt snabbt fram till Loutraki, en liten sömnig hamn med ett fåtal hus, ett litet torg, några hamntavernor, nästan ingen trafik men en enda väg som bär upp till den lilla staden Glossa som ligger inom synhåll, högt uppe på berget. Som vanligt äter vi lunchen på tavernan längst bort, bord direkt vid havet. Vi är nästan ensamma i tavernan med undantag för några engelska turister som hittat hit. Två sorters räkor, horiatiki, friterade kalamares, tsatsiki, små svampar i en härlig sås, stekta småfiskar, några andra smårätter och vitt vin. Och naturligtvis bröd, så nybakat att det inte hunnit kallna. En perfekt lunch, mycket billigare än priserna på Skiathos.
På återfärden mojnar vinden men vi seglar ändå hela vägen till Tsougria. Ännu verkar inte badbåtarna ha startat sina turer hit, bara några få privatbåtar ligger vid stranden. Tavernan har just öppnat men badstolarna är tomma, solparasollerna ihopfällda. Några få modiga från vår segelbåt badar men det är fortfarande ingen riktig sommarvärme i vattnet.
Vi har haft ännu en härlig dag i Sporaderna...
Fotbollens svans
Dom sista dagarna har delar av Skiathos dominerats av sjungade, skrikande, rödtröjade engelska Liverpoolfans. Imorgon spelar Liverpool i finalen mot Milan i Champions Leage, en final som går i Aten. Många engelsmän, inte tonåringar, utan 30-, 40- och 50-åringar, har kommit med charter till Skiathos för att åka till Aten och den stora matchen.
Om man bortser från sjungandet och skrålandet på Papadiamantis och Bar street så har det väl gått relativt lugnt till. Men i förrgår kördes alla Liverpoolfans ut ur en bar på Bar Street och dom fann sig i det och gick, förmodligen till en annan bar. Och igår kväll fick en bar i gamla hamnen tillkalla polis när saker och ting började spåra ur. Just nu är det lugnt. Alla fotbollsfansen har fyllt Flying Dolphins och flyg till Aten för matchen. Många har inga biljetter men åker ändå. En svensk här på ön hade fått en biljett. Han erbjöds 2.000 pund för biljetten, 26.000 svenska kronor. Den som ändå hade haft tio biljetter!
Och efter matchen kommer alla fansen tillbaka till Skiathos för att flyga tillbaka till England på fredag. Torsdagskvällen kan bli rätt livlig inne i Skiathos stad.
Fotbollens svans är lång. Den når ända till Skiathos...
Påfågeln på Skiathos
Dom sista dagarna har dom flesta kommentarerna på Skiathosbloggen handlat om vädret. Och det är inte så konstigt. Efter ett par månader med sol varenda dag har vi ju haft ett väderomslag. Och det precis i början av turistsäsongen, när många svenska och andra nordiska charterflighter precis börjar komma. Inte undra på att flera personer varit oroliga. Man vill ju inte åka från ett kallt och regnigt Sverige till ett varmt och regnigt Grekland.
Men tvärtemot alla väderprognoser blir vädret på måndagen riktigt bra. Visst finns det lite moln på himlen men dom ligger borta på långt avstånd, mest över fastlandet. Skiathos öväder har tagit överhanden igen. Nere på Megali Ammos ligger nynerkomna skandinaver på solstolarna på stranden. Nu ser prognosen inte så bra ut för dom kommande tre dagarna. Men strunt i väderprognoserna. Vädermakarna får säga vad dom vill, sen är det ju verkligheten som gäller.
Vi tar en biltur till ett ställe där Skiathos enda påfågel finns. Tidigare fanns ju ett par strutsar på Skiathos också, men dom är borta nu, förmodligen uppätna. Men påfågeln finns kvar. När jag tar fram kameran spänner påfågeln ut fjädrarna, hon verkar vara en riktig linslus. Men vacker är hon.
Är det någon som vet var påfågeln på Skiathos finns?
Blomsterprakt, katter och vinrankor
Efter den regniga natten och morgonen klarnar plötsligt vädret upp, lika överraskande som en storm ibland kan komma i Grekland. Solen börjar plötsligt steka och vi ser uppifrån Cape Ouzu hur folk börjar komma till stränderna på Kalamakihalvön för sol och kanske bad.
Vi tar bilen och åker in mot Skiathos stad. Längs kustvägen hittar turisterna ut och går längs vägkanten. Skiathosborna åker bil och motorcykel, turisterna går. Från ringvägen kring Skiathos stad tar vi av på vägen mot Evangelistria. Sedan bär det uppför på krokiga vägar. Vi kommer högre och högre och utsikten över Skiathos och havet blir bättre och bättre.
Målet för vår färd är Hans och Yvonnes charmiga ställe, stället som dom för några år sedan köpte av en engelska som hade bott här i 30 år innan ålder och sjukdom tvingade henne hem till England. Stället består av en samling brokiga hus, som Hasse nu rustar upp, och en härlig trädgård med blomsterprakt och örter och massor av olika sorters fruktträd. Flera katter stryker omkring på gården och i hönshuset finns både höns och kalkoner. Tomten ligger i en östersluttning mot havet och har en bedövande vacker utsikt mot Skopelos.
Tomten är stor och rymmer en mycket välansad vinodling. Läget är perfekt, en östersluttning där solen kan smeka vinrankorna. Hasse säger att han aldrig har sett vinrankorna så fina som i år.
År 2007 kanske blir en bra årgång för grekiska viner?
Lördag morgon
Jag vaknar flera gånger på natten och hör smattret av regnet när det slår mot teglet på altantaket utanför sovrummet. Trots att jag inte är riktigt vaken förstår jag att det regnar. Åskmuller hörs nånstans i fjärran.
Jag vaknar på riktigt vid åttatiden på morgonen. Det regnar fortfarande, ganska hårt. Åtminstone 6,000 personer på Skiathos, dom bofasta, ler nog belåtet när man vaknar denna morgon. Det här regnet är precis vad ön behövde. Det är några månader sedan vi sist fick ett kraftigt regn. Växtligheten suger i sig vattnet, trädgårdarna mår bra, dammet lägger sig, människorna mår också bra. Det är bara synd om alla turister som just kommit hit; det var ju inte det här dom kom för.
Väderleksrapporterna säger att vädret ska vara så här under helgen, kanske till och med på måndagen. Sedan vänder det igen, från tisdagen kommer en lagom blandning av sol, moln, åska och regnskurar.
Nu får vi normalt majväder.
Det är fredag kväll på Skiathos
Det är fredag kväll på Skiathos. Klockan är åtta och det börjar mörkna. Det är fortfarande 24 grader ute men känns svalt efter en het dag. Vi har sett Rapport på svensk TV, ätit en stark curry till middag. Jag upptäcker sedan att terasslampan inte tänds så jag byter det till en ny lampa, en energisnål lampa den här gången. Varje gång lamporna utomhus går nu så blir det energisnåla lampor istället.
Molnen börjar hopa sig. Väderrapporterna säger att den kommande veckan blir varm och ostadig, mycket sol, mycket åska och en del regnskurar. Regnet är efterlängtat på ön, det är månader sedan vi sist fick ett riktigt regn. Pollensäsongen börjar här; det är framför allt pollen från olivträden som ger folk allergier. Vi har köpt antihistamin idag för säkerhets skull. Ett kraftigt regn skulle skölja bort mycket av den pollenmängd som nu väntar på att flyga omkring från olivträden. Ett regn är efterlängtat. Inte för turisterna, men för oss som bor här.
När jag vänder blicken ut mot havet ser jag att det blåser en del, ingen storm men lite vågigt. Ett par segelbåtar är på väg in mot Skiathos stad, en fiskebåt är på väg ut. I dom vita villorna på Kalamakihalvön på andra sidan viken börjar ett och annat ljus att tändas.
Det är fredag kväll på Skiathos...
Fanis och Eva i Octopus Diving Center
Nere i nya hamnen i Skiathos ligger en båt med anknytning till Sverige. Den heter förståss Eva - efter den svenska hälften i paret som driver Octopus Diving Center. Vi träffar Fanis denna eftermiddag medan Eva är hemma med dom två barnen.
Fanis fick sin dykarutbildning i grekiska Navy Seals. När han träffade Eva var hon redan certifierad dykare. Så småningom hamnade dom två på Skiathos där dom brukar åka ut med dykare - både nubörjare och erfarna sådana - till vattnen utanför Skiathos. Sedan något år tillbaka har grekiska myndigheterna lättat en del kring bestämmelserna om var man kan dyka och nu för tiden är utbudet av dykställen större än tidigare. Väder och vind får ofta avgöra vart vi går med våra dykningar, säger Fanis.
Eva, som kommer från det berömda Knutby ("fast jag är inte sån"), och Fanis bor numer året runt på Skiathos i en villa som dom byggt högt uppe på Skiathos höjder, ett ställe med strålande utsikt. Tydligen trivs Eva och Fanis både högt ovanför och lågt nedanför vattenytan....
Gunn och Alki på Villa Alexis
Dom träffades för många år sedan på Korfu men sedan blev det Skiathos för hela slanten. Gunn är född i Norge men växte upp i Borlänge medan Alki kommer från Aten. Nu driver dom Ving- och Spieshotellet Villa Alexis på Megali Ammos.
Dom kan branschen. Under många år drev Alki och Gunn en bar på Vromolimnos beach, sedan ett år Pianobaren hos Stathis, och därefter ett tag restaurangen på Hotel Hermes. Nu är man inne på andra året på Villa Alexis.
Villa Alexis ligger fint strax ovanför kustvägen vid Megali Ammos. Totalt kan man ta 67 gäster och alla gäster har en fantastisk havsutsikt från sina rum. Gunn och Alki syns oftast kring omkring restaurangen vid poolside medan sonen Paris ofta ses simmande i swimmingpoolen på eftermiddagarna när han kommit hem från skolan.
Den 5 juni kommer en nyexaminerad kock från en kockskola i Sverige för att ansvara för köket. Ifjol hade man en annan ung svensk kock nere och maten var gudomlig. Vi ser fram mot goda middagar hos Gunn och Alki även i år...
Vilken skillnad en vecka gör!
För en vecka sedan tog jag en bild från Megali Ammos - dom första badturisterna på stranden. Ganska tomt, inga badstolar eller parasoller på stranden.
Nu, en vecka senare, har skandinaver och engelsmän invaderat Megali Ammos. Vilken skillnad en vecka gör! Det är fullt av liv på stranden, inte så mycket i vattnet. Än så länge är det bara 20 grader i havet. Jag badade i en swimmingpool idag, 26 grader, betydligt skönare.
Vi åkte upp till Skiathos Dog Shelter tidigare idag. Bara Janet jobbade där nu men man väntar på ett gäng från Danmark, veterinär och veterinärstuderande. Nu finns drygt ett femtiotal hundar där varav över tjugo små söta valpar. Valparna har redan hittat hem i Danmark. Vår egen hund kommer ju därifrån. Hon var med idag men hjärtat slog hårt på henne när vi bar henne där uppe. Hon vill nog inte tillbaka till hundgården.
Dagstemperaturen har idag pendlat kring 30-gradersstrecket. Vi har inte haft en ordentlig regnskur på två månader nu och alla skiathosbor längtar efter regn. Men ur turisternas synpunkt är prognoserna bra - varmt, inget regn.
Sol och sommar. Det är väl så här det alltid är på Skiathos?
Strejk!
Alexandros Papadiamantis Airport, tisdagen den 15 maj 2007 kl. 11.52 på förmiddagen.
Allt är dött och stilla. Inte en person, inte en taxi eller turistbuss, ingen alls finns här.
Nu skulle flera charterplan ha landat. Flygplatsen skulle ha myllrat med folk. Men inte en människa finns här. Ingen alls. Grekiska LO har utlyst en 24-timmars strejk i landet. Nästan all flygtrafik ligger nere. Inga turister flyger in till Skiathos idag. Varför strejkar man? När jag frågar folk är det ingen som riktigt vet. I Grekland har man ofta 24-timmars strejker. Det är aldrig någon som vet varför.
Men inkommande plan till Grekland landar i Thessaloniki. Skiathosturisterna får efter lång väntan sätta sig på bussar och åka i några timmar till Volos. Sedan blir det ett par timmars båttur till Skiathos.
Början på den här semestern blir inte riktigt vad dom tänkt sig....
Turister, en kall öl och inga bekymmer
Idag kom första charterturisterna från Skandinavien, ett Apolloplan från Oslo. Nu börjar beacherna se ut som dom brukar på sommaren. Solstolarna kommer ut. Värmen är tillbaka, 29 grader idag. När man sitter med en öl och slötittar ut mot havet är det som om vinterhalvåret aldrig existerat. Hjärnan går ner i varv och förstår inte att vi har en lång vinter, mild i och för sig detta år, bakom oss. Nu känns det som om det alltid varit så här, sol, värme, stränder, turister, en kall öl, och inga bekymmer.
På en del beacher, som här på Troulos beach, finns badvaktstorn a la Baywatch. Dom är ännu så länge obesatta, men snart kommer brunbrända killar att sitta där, killar som gärna stilar lite för bikiniflickorna som rör sig kring badvaktstornet. Problemet är bara att det är svårt att spela hjälte här eftersom det ytterst sällan händer något dramatiskt. Men om man har en mentalitet som trivs med att sitta en hel sommar och inte göra nånting så passar nog badvaktsjobbet på Skiathos.
Ännu så länge så går allt i sakta mak. Den riktiga turiststressen hos alla som jobbar på hotell, restauranger, barer har inte satt in än. Men varje vecka väller tusentals turister in nu så snart ökar takten, biltrafiken, båttrafiken, kampen om turisterna, sommarstressen. Snart är allt precis som en vanlig sommar på Skiathos. Snar är det riktig turistsäsong igen...
Väckarklocka och slips
Det finns två saker som jag sällan använder på Skiathos, väckarklocka och slips. Väckarklockor och slipsar tillhör det förflutna i mitt liv. Såna saker hör över huvud taget inte ihop med livet på en grekisk ö.
Och ändå är det en väckarklocka som väcker mig tidigt på söndagsmorgonen. Det tar mig ett tag att vakna eftersom jag inte förstår vad det är för ljud. Väckarklockans ljud har fallit bort någonstans djupt inne i hjärnan. Men så begriper jag. Jag måste gå upp. Jag har lovat köra holländska vänner ner till hamnen tidigt på morgonen för avresa till Volos med en Flying Dolphin.
Elen går precis när jag hunnit göra mitt kaffe. Nezcafe. Det är söndagmorgon och elavbrott igen. Nya reparationer av elnätet. Undrar hur många timmar avbrottet kommer att vara denna söndag?
Jag tar kaffekoppen med mig ut i trädgården och går upp till Cape Ouzo, sätter mig på stenbänken, sipprar lite på kaffet och tittar ut över havet. Det har precis ljusnat men solen har ännu inte stigit upp över Skopelos. Jag njuter av dom mörkrosa färgerna på havet. Så här tidigt är jag sällan uppe så jag är inte så van färgskalorna. Siluetterna av södra Skopelos, Tsougria och Tsougriaki, Lilla Tsougria, avtecknar sig skarpt mot det stilla havet.
Jag njuter alltid av morgnarna på Skiathos. Kanske är orsaken att jag alltid vet att en skön dag väntar.....
Premiär på Tapas Bar
Det är en bit från Egersund utanför Stavanger till Skiathos. Men efter jobb bland annat i Spanien så har nu Lisbeth varit i ett tiotal år på Skiathos varje sommar. Det var ju här hon träffade Diamantis och efter ett år i Spanien, då Diamantis lärde sig spansk kokkonst och spanska matvanor, kom man tillbaka till Skiathos och satte upp Tapas Bar på taket på det hotell som Diamantis familj äger nere vid nya hamnen.
Det är premiäröppning på Tapas Bar och vi är naturligtvis där; vi går dit med vår gode grekiske vän Theo. Interiören har förändrats något på Tapas Bar , med spanska tidningar som ledmotiv. Den fantastiska utsikten mot hamnen i Skiathos är sig lik. Hit bör man helst komma tidigt så att man får ett bord med utsikt. Vi äter spanska tapas som starters och sedan paella. Kvällen är sval men inte kall. Vinet värmer naturligtvis.
Så småningom droppar det in en hel del folk. Vi låter maten smaka, vi njuter av utsikten. Ännu en skön kväll på Skiathos!
Baard och Linda
Dom vågade. Dom gjorde det som så många drömmer om. Men dom flesta som drömmer vågar inte ta sista steget. Men det gjorde Baard och Linda. Dom tog sista steget. Dom köpte en bar på Skiathos.
Dom är inga nybörjare i barbranschen utan har många års erfarenhet av att driva barer hemma i Norge. Baard arbetade till och med i en bar på Skiathos en sommar för många år sedan. När nu en möjlighet öppnades att köpa en bar här på ön, Totem Bar, frågade Baard Linda om hon var med på det. Efter två dagars funderande svarade Linda ja. Sedan gick allt fort. I ett par veckor nu har man arbetat med att ställa allt i ordning inför kvällens öppning.
När vi träffar Baard och Linda går dom kring i arbetskläder. Dom har jobbat hårt dom sista dagarna för att allt ska komma i ordning. Baard går dessutom omkring med högra armen i bandage. Han har tävlingskört speedway hemma i Norge och bandaget är ett resultat från en olycka på tävlingsbanan för ett tag sedan.
Ikväll klockan nio öppnar Totem Bar i ny regi. Vi kommer att vara där! Och från tid till annan kommer Skiathosbloggen den kommande sommaren att berätta hur det går för dom två norska entreprenörerna och deras nya bar....
Premiär på Bonaparte
Det är ett glatt gäng som står bakom baren, Hans, Pierre och Ulf från Falkenberg som för första gången jobbar här. Det är premiärkväll på svenskägda restaurangen Bonaparte. I köket finns som vanligt förutom Pierre Yvonne och Mira. Miras bror Andrea, som jobbat här i många år, och Anna serverar gästerna ute i restaurangen.
Vi kommer tidigt, är nästan först. Vi sitter en stund i baren och pratar och sätter oss sedan vid ett av dom två bord vi brukar sitta vid och studerar årets menu. Det finns en del spännande nyheter. Hustrun beställer kleftiko, som är nytt för året, medan jag, konservativ som jag är, tar in revbensspjäll som jag sedan gammalt vet kommer att smaka gott. Det goda hembakade brödet och vin kompletterar måltiden. Överraskande mycket folk droppar in för en måltid första kvällen och vi känner många av gästerna.
Det blir en trevlig kväll, god mat och god stämning. När Bonaparte har öppnat har Skiathos kommit igång på allvar! Nu är sommaren här!
Badkrukor?
Nere på Megali Ammos ligger dom första turisterna på stranden. Solstolarna har ännu inte kommit ut. I området bor ju främst skandinaver och första charterplanen från Skandinavien kommer den 14 maj. Om två veckor kommer det att finnas fullt med solstolar och människor på den här beachen.
Det är fortfarande svalt i vattnet men man ser en och annan person som badar. Men dom flesta föredrar att ligga på stranden och sova, eller så sitter man bara och tittar.
Själv badade jag för första gången i år igår. Det var 22 grader i vattnet.
Det var förståss i en swimmingpool, men ändå....
Taverna Thessaloniki öppnar
Sent på eftermiddagen tar vi en långpromenad längs Megali Ammos beach. När vi kommer fram till Taverna Thessaloniki ser vi att tavernan har öppnat - bord och stolar finns på plats och dukarna är lagda på borden. Vi träffar Thanassos och hans holländska fru Frieda. Man öppnar idag. Tyvärr har vi redan andra planer för kvällen, annars skulle vi gått hit.
Thessaloniki måste ha ett av dom bästa lägena för en taverna på Skiathos, direkt vid stranden. När man sitter vid ett av borden närmast beachen känns det nästan som om man sitter direkt vid havet. Förra året, när vi åt middag en kväll på Thessaloniki, hade en grupp delfiner simuppvisning 50 meter ut i havet - en perfekt underhållning till middagen!
Vi sätter oss i strandbaren intill tavernan. Norska Veronica, som varit på Skiathos i fem år och som ännu en sommar jobbar på Thessaloniki, serverar oss en kall öl. Det är inte många gäster än. Vid Megali Ammos bor främst skandinaviska turister och det dröjer ytterligare en vecka innan skandinaverna kommer till Skiathos.
En varm eftermiddag efter en lång promenad - och en kall öl på Megali Ammos beach! Vad mer kan man önska sig?
Cape Ouzu
Det sista dygnet har jag haft internetproblem men nu verkar det funka igen. Plöstsligt bara går inte internet och lika plötsligt kommer det tillbaka. Jag vet inte om jag ska skälla på datorn eller på grekiska telefonlinjer. Så till slut blir det bara ett allmänt skällande!
Här kommer i varje fall den utlovade bilden av Cape Ouzo, vår utsiktsplats. Här kan man sitta i evigheter och bara stirra ut över havet. Egentligen började Cape Ouzo som en olycka - grusmassor rasade ner från sluttningen ovanför efter ett våldsamt regn och skapade tomtens högsta punkt. Först tänkte vi gräva bort massorna men så fick någon en snilleblixt - här skulle man ju kunna jämna ut jorden, sätta några stolar och sedan sitta och stirra ut över havet. Så såg platsen ut i många år innan vi beslutade oss för att "permanenta" den med en stenbas med stensäten och en murad trappa och en träpergola ovanpå alltihopa.
Intill Cape Ouzo har vi satt en vinranka som nu börjar växa och den ger varje år många klasar med små söta vindruvor. Det är tänkt att vinrankan när den blir riktigt stor ska ge skön skugga åt utsiktsplatsen. Men innan den är så stor så lägger vi våra egna palmblad ovanpå pergolan. Det är en skuggig och skön plats idag där man kan sitta med en kall öl under heta sommardagar och bara drömma......
Vänner gav stället namnet - Cape Ouzo - och det är så vår utsiktsplats är känd idag. Jag undrar om det finns något mer ställe i Grekland som har det namnet? Hoppas verkligen att vi är ensamma!
Ingen el, ingen lunch
På söndagsmorgonen går elen i huset vid niotiden. Det står snart klart att hela ön är utan elektricitet. Och vi som ska ha lunchgäster idag, flera Skiathosboende svenskar. Hustrun ska laga asiatisk mat och allt är redan choppat och skuret, klart för stekning. Efter några telefonsamtal står det klart att man stängt av elen för reparationsarbeten. Strömmen ska komma tillbaka tre i eftermiddag. Efter ytterligare några samtal beslutar vi oss för att ställa in lunchen - det får bli en annan gång. Ingen el, ingen lunch.
Vik ger oss istället ut med bil. Ute vid flygplatsen passerar vi Skiathos sötaste hus, det första huset som turister på högersidan av bussen ser när man åker in mot Skiathos stad. Huset ser igenbommat ut. Den gamla svartklädda änkan verkar inte vara där. Men blomsterprakten finns kvar. Hur gör hon för att få så fina blommor?
När vi kommer tillbaka från bilturen sätter jag igång med ett jobb som jag skjutit på i flera dagar. Jag börjar ansa mina palmer. Dom stora palmbladsgrenarna bär jag upp till Cape Ouzu, vår utsiktsplats över havet, och lägger dom ovanpå pergolan, träställningen som omgärdar Cape Ouzo, och binder sedan fast dom. Palmbladen kommer att ge skön skugga under kommande heta sommardagar.
Det var väl tur att strömmen gick så att jag fick det jobbet gjort....
Säsongspremiärer
Morgonen började svalt och mulet men på eftermiddagen försvann molnen och det blev hett, 26 grader. Vi har sett flera plan flyga in över Tsougria mot Alexandros Papadiamantis-flygplatsen men årets första engelska turister. Det börjar kännas som vanligt nu.
Dom turister som kommer nu får uppleva ett helt annat Skiathos än dom som kommer mitt i sommaren. Mitt i sommaren är fälten brunbrända och torra, beacherna är fulla med folk, badvattnet är varmt och havet är fullt med alla slags båtar. Dom turister som kommer nu får uppleva en mycket grön ö, en ö med blommor i alla färger. Men stränderna är nästan tomma och havet likaså. Egentligen är Skiathos som vackrast just nu. Det är nu det är som bäst att ge sig upp på Skiathos höjder, att då njuta av utsikten och blomsterprakten och grönskan.
Visst ligger det en och annan turist och solar på dom få stränder där solstolarna redan är ute, visst ser man en och annan person nere i vattnet. Men min vän Kostas, som kör taxi här, badar året runt så det är väl inte så konstigt att en del turister går i vattnet nu. Själv brukar jag komma i vattnet någon gång i juni då värmen i vattnet på Kollios beach börjar närma sig 25 grader.
Den ena restaurangen och baren efter den andra öppnar just nu. I förrgår var jag förste gäst och drack årets första serverade öl på Kazbar på bargatan. Det blev en gratisöl naturligtvis! På torsdag öppnar Bonaparte och då är vi ditbjudna på middag.
Det är inte så dumt med säsongspremiärerna på Skiathos......
Kommentarer
Jag måste fortsätta kommentera så här eftersom min normala kommentarsfunktion inte fungerar. Vi har dessutom varit helt utan internetuppkoppling i över ett dygn, men plötsligt fungerar det igen. Det är livet på en grekisk ö....
Hedgehog-sara, kul att du hittat till Skiathosbloggen. Och kul att du, Amelie, börjar kommentera! Och tack, Mette, för din förklaring till "minneshusen" längst vägarna.
Nej, Brit och Anna, jag känner inte till ön. Jag har en god vän som seglat här i över tio år och han kommer ner om två veckor. Jag ska fråga honom.
Mia, Skiathos är en liten ö och här finns bara ett litet sjukhus, Skiathos Medical Center, som är bemannat dygnet runt. Det finns också några privatläkare. Närmaste större sjukhus ligger i Volos på fastlandet. I mycket akuta sjukdomsfall brukar man skicka en helikopter därifrån för att hämta patienter.
Hedgehog-sara, kul att du hittat till Skiathosbloggen. Och kul att du, Amelie, börjar kommentera! Och tack, Mette, för din förklaring till "minneshusen" längst vägarna.
Nej, Brit och Anna, jag känner inte till ön. Jag har en god vän som seglat här i över tio år och han kommer ner om två veckor. Jag ska fråga honom.
Mia, Skiathos är en liten ö och här finns bara ett litet sjukhus, Skiathos Medical Center, som är bemannat dygnet runt. Det finns också några privatläkare. Närmaste större sjukhus ligger i Volos på fastlandet. I mycket akuta sjukdomsfall brukar man skicka en helikopter därifrån för att hämta patienter.
Fastlandspoliser och lyxbåtar
Morgonen börjar svalt och skönt, 18 grader när solen sakta smyger upp över Skopelos. Sommarvärmen är här, kortbyxorna börjar bli det som man bär varje dag nu. Trots att det bara är 26 grader i skuggan känns det som om solen steker. För vintervana människor är det riktigt hett.
Vi kör förbi den nya polisstationen på ringvägen runt Skiathos på dagen. Årents fastlandspoliser har just anlänt, nyexaminerade, i nya uniformer, ofta finniga, unga poliser som tvingas tillbringa sina första sex månader i jobbet på Skiathos. Dom står i en stor klunga utanför polisstationen, lite osäkra på vad dom ska göra och vad som nu ska hända. Men snart kommer poliskontroller att upprättas längs kustvägen, körkort och försäkringar kollas, motorcyklister utan hjälm och bilister utan bilbälte bötfälls. Dom nya poliserna, ett fyrtiotal till antalet, är artiga, energiska och pratar bra engelska. Dom är ännu inte förstörda.
Nere i hamnen har nu dom stora grabbarnas lyxbåtar börjat anlända. Jo, med svenska mått är båtarna stora, medan dom riktiga lyxjakterna, miljardärernas och redarnas båtar, ofta inte anländer till ön förrän i juli eller till och med augusti.
Det känns att sommaren är på gång på riktigt. Ja, egentligen har den nog redan börjat.....
Äntligen!
Nu har man änligen börjat asfaltera vägen. Skiathosborna har svurit ve och förbannelse det sista halvåret över alla vägarbeten och allt damm som flugit omkring på den torra kustvägen. Det har inte lönat sig att tvätta bilen men nu kan man kanske snart göra det. Mycket återstår att asfaltera men den värsta biten är nu gjord.
Årets första charterturister har anlänt, ett plan från Holland. Nu ska jag för en gångs skull citera mig själv. Så här skrev jag förra året när det årets första charterturister anlände, också dom holländare:
"Det första planet kom från Holland. Det ska nu följas av tre plan fulla med engelsmän (jag höll på att skriva med fulla engelsmän, men det gjorde jag inte). Nere på stan känns dom första charterturisterna igen på 100 meters håll. Dom går upp- och nerför Papadiamantis, i kortbyxor och med kritvita ben och många bär nån sorts underliga stråhattar på huvudet. Dom går sakta, ofta hand i hand, stannar till ibland och stirrar storögt och ser förundrade ut över att plötsligt ha hamnat mitt i sommaren. Efter att ha gått fram och tillbaka på Papadiamantis fyra eller sex gånger slår dom sig ner vid någon gatuservering och beställer en stor kall öl och tycker att livet är ljuvligt. Inte undra på att priserna går upp på Skiathos just nu."
På fredag anländer 1,300 engelsmän. Sommaren har börjat på allvar....
Farliga vägar
På morgonen när jag ska åka in till Skiathos stad ser jag en påkörd död svart katt mitt på vägen i kurvan nedanför vårt hus. Jag tänker genast på Soothie. Hon är den enda svarta katt jag känner till i vårt område. Hons ägs av engelsmän som bor här året runt. Dom kommer att ta kattens död hårt.
På väg in mot stan ser jag också årets första motorcykelolycka. Det kommer att bli många fler i sommar, ofta med turister inblandade. In man ligger på vägen, omgiven av folk. Han verkar skadad men vi ser att han lever. En polisbil har kommit och två poliser står bland åskådarna och tittar på. Ingen ambulans. Vi ser inte heller någon ambulans på hela vägen in till stan. Men vi antar att den kommer så småningom. Svårt sjuka och skadade människor på Skiathos brukar hämtas av en röd ambulanshelikopter för transport till fastlandet. Men vi hör senare att mannen på motorcykeln hämtats av ett stort militärflygplan för turen till sjukhus på andra sidan vattnet.
När jag åker hem ser jag att någon satt upp ett minnesmärke i kurvan nedanför oss. Det måste ha hänt igår. Sådana minnesmärken, ofta i form av ett litet kapell, brukar sättas upp som minne av någon som dött och när dom står vid en väg brukar det gälla trafikoffer. Jag frågar men ingen vet vem som satt upp minnesmärket eller varför. Ofta kommer minnesmärkena upp flera år efter själva olyckan.
Skiathos har inte många mil väg men allvarliga olyckor händer varje sommar, oftast beroende på hög fart. Förra året såg vi till och med en hastighetskontroll på Megali Ammos. Böter som polisen skriver ut har ökat kraftigt i år. En motorcyklist som kör utan hjälm eller en bilist som kör utan bilbälte får betala mellan 300 och 400 euros nu. Vem vet, kanske olyckorna kommer att minska i år.
Fiske
Nere i gamla hamnen ligger fiskebåtarna på dagarna. Oftast går man ut på kvällen och ligger ute och fiskar på natten. Lär man känna någon av fiskarna så kan man ofta få följa med ut på en nattlig fisketur. Man använder starka lampor för att locka fisken till båten. Från vår terass ser vi ofta 15 till 20 starka lyspunkter ute på havet när fisket är igång.
Dom flesta av båtarna är ganska små och bemannas av 2-3 personer. När man kommer iland på morgonen brukar folk komma ner till båtarna i hamnen för att köpa fisk. Det finns längst bort i gamla hamnen också en fiskmarknad där fisken säljs. EFter fisket läggs dom stora och långa näten ut på kajen för att torka.
Än så länge går det att få tag på färsk fisk här om man är morgonpigg. Men snart när alla hotellen och restaurangerna öppnar inför turissäsongen blir det svårare; den bästa fisken går till dom bästa restaurangerna. Annars är mycket av den fisk som serveras fiskad utanför Nordafrika och transporterad frusen till Skiathos.
Men några dagar till ska vi få njuta av riktigt god, vällagad färsk fisk....
Gamla hamnen och Bourtsi
Solen värmer skönt nere i gamla hamnen. Alla kafeer och barer är öppna. Dom flesta besökarna nu är greker. Livet går i långsamt mak just nu. Vi sitter på Blue Cafe, dricker frappe och pratar med Lorenzo som tillsammans med hustrun Anastasia äger stället. Jag har berättat om Lorenzo tidigare. Han är ju italienaren nere i gamla hamnen som pratar svenska helt utan brytning. Han studerade på Chalmers i Göteborg och tävlingsseglade för Sverige en gång i tiden. Och nu trivs han med livet som cafe- och barägare i gamla hamnen i Skiathos. Underliga är livets vägar ibland.
I hamnen har ännu inga turbåtar lagt till. Bara en och annan fiskebåt lägger sig i hamnen i det klara vattnet. Vi ser Express Skiathos sakta glida förbi för att försvinna bakom Bourtsi, Bourtsi som en gång i tiden byggdes som en venetiansk fästning på den tiden Venedig härskade över Skiathos. Det var länge sedan och dom italienare som kommer till Skiathos idag kommer antingen för att investera på ön som Lorenzo eller som turister. I sommar väntas fler italienska turister än vanligt, och italienarna är välkomna. Det var nog annorlunda på Venedigs tid då man kom som härskare och förtryckare.
Skiathos historia är intressant. Atenare, Spartaner, venetianer, pirater, turkar och tyskar har under århundradena lagt Skiathos under sig. Nu för tiden är det turisterna som gör det....
Mera kommentarer
Fortfarande problem med kommentarfunktionen. På blogghotellet säger man att alla som bloggar med IP-adresser från utlandet har det problemet. "Vi arbetar på saken" säger man.
Ulrica! Skiathos är vackert! I slutet på maj brukar det oftast vara mycket vackert, lite kallt att bada i havet kanske. Det enda du inte kommer att gilla är beläggningen på kustvägen. Man ska asfaltera i juli sägs det!!
Jo, Bente Karin, vänta bara så kanske det kommer en bild från gamla hamnen. Jag satt nere hos Lorenzo på Blue Bar och drack en öl igår när fiskebåtar kom in i hamnen.....
Och Brit: tack för dina återkommande kommentarer!
Frappe och giros
Vädret håller på att bli bättre. Temperaturen når 25 grader mitt på dagen idag. Solen skiner från en bllå himmel. Vi åker in till Skiathos stad och promenerar nedför Papadiamantis. Nästan alla affärer har öppnat inför säsongen. Det är relativt tomt på Skiathos långa och enda promenadgata; ännu myckt få turister. Vad annorlunda det kommer att vara om några veckor.
Vi slår oss ner på Nikos mitt på Papadiamantis och dricker var sin frappe. Vi hejar på flera vänner och bekanta som promenerar antingen uppför eller nerför Papadiamantis. Det är det man gör på Skiathos när man är ute och handlar. Nikos själv har gott om tid att prata med sina kunder. Tids nog får han jäkta mellan borden och ta upp beställningar och springa och servera öl och diverse maträtter.
På återvägen till bilen stannar vi hos Yannis mitt emot telekontoret och beställer var sin giro som vi tar med hem, giros inlindande i foliepapper. Yannis gör Skiathos bästa giros. Giros är Greklands varma korv. Men giros är nog både godare och nyttigare.
Bara en vecka nu tills första charterplanet landar.......Skiathos kommer att förändras....
Sommartecken 3
Nu står dom där igen, alla nitton, på en lång rad och väntar på en bra säsong. En säsong med full fart. Ska man ta sig fram fort på Skiathos så ska man ta en av Skiathos nitton taxibilar. Och konstigt nog har jag aldrig sett en taxi på ön som råkat ut för en olycka, även om det måste ha hänt.
Taxiförarna har inte mycket att göra just nu. Dom sitter kring den lilla taxibyggnaden och röker och pratar. Några spelar grekiskt brädspel. Andra sitter och äter medhavd mat. Förr i världen drack många ouzu mellan körningarna men det är slut med det nu för tiden. Det har polisen på ön sett till.
Lite körningar har man ju. Det kommer ju några flyg i veckan från Aten. Och färjor och Flying Dolphins kommer med mer och mer folk till Skiathos. Just nu råder lugnet före stormen för taxiförarna. Om en vecka kommer första charterplanen till ön. Då blir det fart på dom gråa bilarna.
Men ett riktigt sommartecken är det att se alla nitton bilarna på parad på hamngatan på Skiathos. Den riktiga sommaren är nära nu.....
Sommartecken 2
När jag är inne i stan idag så går jag också in på Interamericans kontor på Papadiamantis för att betala försäkringen för vår gamla Suzuki jeep - för sent som vanligt. Försäkringen ska alltid betalas innan vi kommer ner - men det gör inget säger man på Interamericans kontor och tar glatt emot dom 243 euro som försäkringen kostar.
Jag har berättat om Suzukin tidigare. Den är långt över 20 år nu men det är en perfekt öbil. Lite skramlig är hon, hon har lite rost här och där men hon knallar på som hon ska, även om man måste hjälpa henne ibland. Förr stod hon alltid utomhus på vintrarna, inlindad i en stor presenning, men nu får hon med ålderns rätt stå inne i ett garage på vintern. Men idag ska hon ut, en perfekt orsak till att även städa upp lite i garaget.
När vi kör med henne så är det tre saker som alltid måste vara med, en plastflaska motorolja, några plastflaskor med vatten och en hammare. Hon droppar lite olja så ibland måste man fylla på. Det händer att motorn överhettar, speciellt mitt i heta sommaren, och då får man fylla på vatten. Hon startar nästan alltid, men om hon mot förmodan inte skulle göra det någon gång så får man först öppna motorhuven. Sedan tar man fram hammaren och slår henne lite här och var i motorn och sedan brukar hon starta. Hon är en riktig trotjänare.
Idag ska hon ut i solen och provköras. För oss är det ett riktigt tecken på att sommaren är här!
Sommartecken 1
På morgonen kör jag in till Skiathos stad på den dammiga vägen. Eftersom många känner mig och Volvon är ganska ensam i sitt slag på ön vinkar många mötande motorcyklister till mig. Förr i världen visste man vem som vinkade men idag kör alla med hjälm så jag ser ofta inte vem det är som vinkar. Men jag vinkar tillbaka för säkerhets skull.
Inne på banken är det mycket längre kö än vanligt. Tjugo personer och en hund finns i kön. Pensionerna måste ha betalats ut idag för alla verkar vara pensionärer. Bakom disken sitter en kassörska och röker medan hon hjälper pensionärerna att ta ut pengar. Alla pratar med alla, högt och ljudligt. Troligen träffas hela gänget här på banken en dag i månaden, den dagen pensionerna betalas ut. Men det går ganska snabbt ändå. Vi är alla kända, vi behöver inte visa legitimation och vi får snart våra pengar.
Nere i nya hamnen finns ett säkert sommartecken. Segelbåtarna börjar lägga till, klara för att hyras ut till turister. Den riktiga sommaren, turistsommaren, är snart här....
Tillbaka på Skiathos igen
Så är vi tillbaka på Skiathos igen efter resan till Aten. Det är skönt att vara hemma igen och se solen sjunka i väster bakom huset. Efter Atenbesöket njuter vi av stillheten på Skiathos så här i försäsongen. Långt ute på redden ser vi en fiskebåt som i sakta mak rör sig tillbaka mot Skiathos stad. Bakom båten rör sig en stor flock med fiskemåsar i hopp om att få smaka åtminstonen lite fiskrens från båten. I övrigt är det lugnt och stilla så här på kvällen.
Att resa till Aten innebär en färjeresa på 2,5 timmar till Aghios Konstantinos på fastlandet (en enkelbiljett kostar 19 euros och bilbiljetten 66 euros, inte billigt). Sedan är det 150 kilometers bilkörning till Aten. Man kan också åka buss, bussarna står på kajen och väntar när färjan anländer (och det kostar 10-12 euros). Bussresan tar 2 timmar och går till Kanigo Square nära Omonia i Aten. Allt detta som svar på en fråga i kommentarerna; min kommentarsfunktion funkar fortrarande inte.
Vädret ska bli bättre, varmare. Nu är det dags, nästan sent, att så örter och mycket annat . Bloggen kommer nog att handla lite om trädgårdar i Grekland så småningom. För den som gillar örter en en grekisk trädgård ett himmelrike!
Kommentarer igen
Jag har fortfarande problem med kommentarerna. Måste skriva och klaga hos blogghotellet. Eller är det min dator?
Hur som helst, alla hälsningar till Andrea är framförda! Och ja, visst är det skönt att vara här igen. Skiathos är hääärligt!
Hur som helst, alla hälsningar till Andrea är framförda! Och ja, visst är det skönt att vara här igen. Skiathos är hääärligt!
Vinter- coh sommartaverna
På lördag kväll åker jag ner till Stathis taverna, som ligger precis vid infarten från kustvägen till Vromolimnos beach. Fortfarande är det vintertavernan som är öppen men om ett par veckor flyttar man 50 meter till den mycket större sommartavernan. Dom flesta borden är fullbokade en sån här kväll och som svensk kommer jag tidigt till middagen. Grekerna dyker upp senare ikväll men några bekanta droppar in, Richard och Anthea och Janet, och det blir lite prat om den gångna vintern. Dom har alla tillbringat hela vintern på Skiathos.
Nu ska jag strax packa. Jag ska ta färjan till fastlandet och imorgon möta hustru, son och hund på Atens flygplats. Naturligtvis blir det besök på IKEA och byggvaruhuset Praktiker. När man har bilen med sig får man passa på.
Vädret är strålande, 25 grader, soligt. Och det ska bli varmare, cirka 28 grader i mitten på den kommande veckan.
Sommaren har kommit tidigt till Skiathos i år.
Positiva vibrationer
Hela ön bubblar av liv. Allting har startat mycket tidigare i år än på många år. Hyrbilarna finns redan på plats nere i nya hamnen. Många restauranger, barer och affärer har redan öppnat, tidigare än vad jag kan komma ihåg. Den tidiga påsken och det fina vädret är nog orsaken.
Nere i hamnen har tankbåten Zefyros lagt till där färjorna annars brukar ligga. Den enda tankbilen går i skytteltrafik, från Zefyros fullastad med bensin till någon bensinmack, sedan tillbaka till båten för påfyllning och så vidare till nästa mack. När ön har fått sina bensinlager fyllda åker tankbåten och tankbilen vidare till nästa ö, troligen Skopelos.
Det ligger en förväntansfull spänning i luften på Skiathos i år. Jag kan känna dom positiva vibrationerna. Man väntar sig en bra säsong. Jag kommer ihåg hur det i början på 2000-talet var precis tvärtom om. Då rådde pessimism. Men nu ser alla fram mot turistsäsongen. Första charterflygen kommer omkring 5 maj, dom första svenska omkring 14 maj. Bokningarna är upp i år. Två nya stora italienska charterbolag kommer att fylla ön med turister i sommar.
Det blir nog ganska fullt på ön i augusti.....
Morgonen gryr, livet återvänder
Efter några dagar tillbaka på Skiathos börjar allt kännas normalt igen. Jag vaknar tidigt på morgonen och morgonens första kaffekopp skärper mina sinnen. Jag tar kaffekoppen med mig och går i morgonrock och tofflor ut på terassen och njuter av den svala grekiska morgonen. De enda ljuden som hörs är fågelkvitter. Biltrafiken nerifrån kustvägen har ännu inte kommit igång.
Det doftar Skiathos, det doftar Grekland. Dofter som jag inte kan definiera på annat sätt än att det är grekiska dofter. Den fuktiga gräslukten från vattnandet av gräsmattan i går kväll hänger kvar över trädgården. Solen är sakta på väg upp över Skopelos och dom tidiga solstrålarna smeker över Kalamakihalvöns gröna böljande kullar. Dom vita villorna på Kalamakihalvön reflekterar solljuset och påminner mig om att vi har många vänner på andra sidan viken. Undrar hur deras vinter varit?
Ute på havet är det tyst och rofyllt. Inte en båt i rörelse så här tidigt på morgonen. Havsytan ligger blank och stilla. Till och med vinden har tagit sovmorgon idag.
Trädgården har klarat den milda vintern bra. Efter det att alla vissna blommor rensats bort ur krukorna och blomstersängarna framstår färgprakten starkt, speciellt från alla våra röda pelargoner. På olivträden börjar små knoppar synas, knoppar som i sommar ska bli stora oliver. En ny generation blommor, bär och frukter är på väg att födas.
Det är skönt att vara tillbaka igen.
Plastgräs och jordbävning
Det mesta är sig likt